Hej!

När jag var yngre joggade jag mycket och kom ofta in i detta tillstånd som du beskriver så visst existerar det. Numera gör jag det när jag går en promenad så det fungerar på samma sätt.
Jag tror dessutom att det är välddigt vanligt men många vet inte riktigt om vad som händer.
Joggingturen blir enormt vilsam och man tycker sig kunna fortsätta hur långt som helst så länge tillståndet pågår. Oftast för min del så vet jag inte riktigt vad som hänt mellan punkt A och B, jag har dock tagit mig däremellan. Efteråt är jag hur pigg som helst.

Jag tror, även om jag inte har belägg för det, att det handlar om en slags självhypnos.

Hur blir det så här då?
Själv räknar jag alltid på ett rytmiskt vis tex. Ett, två, tre, ett, två, tre osv. lite som när militärerna marscherar "ett, två, ett, två". Genom att upprepat fokuserar på tex. enformig räkning eller kanske ett ord som är två eller trestavigt "lö_per" eller "skratt_an_fall"_"skratt_an_fall".
Det blir som ett mantra……..
(jag vet att det nog låter lite flummigt och det är det ju när man ska försöka förklara.)
Jag använder av någon anledning oftast trestaviga ramsor/mantran det ligger bättre i munnen. 

Lycka till
//Hellas

tack hellas :) antar att hela proceduren försvåras om man envisaas med att lysnna på en massa asbra musik hela tiden, som tyvärr, tar mig tillbaka till det extremt jobbiga elljusspåret jag ska möka mig runt..

Hej, jag har kommit in det meditativa tillståndet som du beskriver. Första gången märkte jag helt plötsligt att benen kom igång av sig själv och jag kom in i den andra andningen.Då kunde jag inte sluta att springa. Jag lyssnar alltid på musik när jag är ute och springer och har även då har jag kommit in i detta tillstånd.

Måste berätta om en gång då jag kom hem och var fullständigt utvilad och lugn i sinnet. Jag var ledig, men beslutade mig för att jogga en stund på förmiddagen. Det hade regnat hela morgonen och jag sprang där i skogen, vätan blötte skorna och vid något tillfälle kändes det jobbigt, men jag lunkade på och anpassade farten till musiken. Och helt plötsligt funkade benen av sig själv, jag sprang och sprang. Andnöden avtog och jag tyckte att jag flög över den gamla banvallen. Ja, det var en absolut härlig känsla och jag har upplevt flera fina stunder i löpspåret.

Mitt tips är att du lyssnar på kroppen och anpassar farten efter hur andningen känns. Lycka till med din löpning!

Jag tror inte att musiken behöver ha negativ inverkan , tvärtom, jag håller med Siddelina.
Använd musiken som ett verktyg, anpassa farten efter musiken/takten. Det är perfekt!
Tänk dig alla trummresor som görs med hjälp av musik eller meditationer vi gör med hjälp av musik.

okej ska pröva det :) har ni några bra låttips som har et bra tempo? gärna… bra musik. Allra helst rock :)

HeHe, om jag själv skulle jogga idag i takt till musik skulle det bli till en riktigt långsam ballad……..och sedan den som extra slow.

Men om jag ser till mig själv så är en riktigt hypnotisk musik ganska enformig + kanske det viktigaste, att takten är så nära hjärtslagen som möjligt, testa en låt med mycket bas och trumma för jag tror ialla fall att det är själva trumman/takten som är själva hemligheten.

jag känner igen detta tillstånd, jag tror tom att det är vanligt att man går in i något slags annorlunda medvetande.

angående musik har jag märkt att just punk, då helst riktig 77-punk som Sex Pistols eller Dead Kennedys brukar funka jättebra! Det är nog den snabba men ändå enkla, simpla takt och rytm i den här typen av musik som gör den så bra till detta. Jag brukar tex när jag inte kan sova lyssna på punk på mp3. funkar alltid, man somnar till det enkla dunket hur lätt som helst! =)

Hiphop och dance använder jag mig av, eller så är det glada schlagers. Man är ju olika, så testa dig fram. Är jag ute och går så funkar jazz. Men till hiphop/dance så flyter det jättebra!  

#1 Jag andas rytmiskt i takt med hur jag joggar. andas in två steg, ut två, anpassar farten så att jag får tillräckligt med syre. När man väl hittar den harmonin dröjer det inte länge innan man "flyter iväg"

jag tror jag har aldeles för mycket att tänka på… det kanske är därför jag misslyckas? För några dagar sedan var jag och joggade i två timmar eller nått och det gick inte direkt lättare med tiden, men jag slutade liksom bry mig. I vanliga fall är jag ute i max 40 minuter och då kanske jag inte hinner tänka färdigt på allt vilket försvårar ett meditativt tillstånd?