Jag vet inte om "se vad som ska hända" är samma sak som att spå? Menar du att din farbror spår med lyckade resultat? Det är ju ganskla vanligt och önskvärt för alla som sysselsätter sig med någon spåmetod.

Apropå att din mamma tappade håret, det låter lite Harry Potter (och jag tycker synd om din mamma som tappade håret) jag tror inte heller det berodde på dig även om man inte får slå sina barn eller andra.

Det med killar och uppskjutna prov, låter som ganska bra sammanträffanden =)

Du behöver inte vara orolig.

Av egen erfarenhet kan jag säga, att vissa släkten har en större förmåga till sånt här. Många kallar det för att man har det onda ögat. Jag tänker mig att man har en stark hug/håg som är lätt att sända ut. Om det är på det sättet i ditt fall så rekommenderar jag dig att ta kontrollen över dessa krafter så de inte löper amok. Lättare sagt än gjort men med tid och övning går det ganska bra.

#2 har du några tips på hur man tar kontroll ?

Man får studera sig själv och ta reda på varför det händer. I mitt fall är det en kombination mellan huvud och hjärta. Jag har nog svårt att enkelt förklara hur tanken känns, men den är stark, självklar utan tvekan, som en rak genomträngande kanal. Sedan är det den passionerade känslan som ska vara där samtidigt.

Det här är något alla kan träna upp och bli bättre på, medans andra måste ta kontrollen och tygla det istället.

Jag använder detta idag på ett medvetet sätt men jag kan ibland ha svårt att få med hjärtat på beställning, det är mycket lättare när man är personligt engagerad och då och då händer det fortfarande att jag sänder iväg något jag inte vill.

Senast det hände okontrollerat var när en vän ville att jag skulle hjälpa honom på "magisk" väg och jag kände att jag inte riktigt ville eftersom jag inte tyckte att det var rätt. Men eftersom det var en nära vän så berättade jag hur han skulle närma sig problemet, tänka och göra och när jag gjorde det så gick jag in i problemet med lite för mycket engagemang så att det jag berättade hände inom ett par dagar. Inte bra alls.

Jag har fler i min släkt som har den här gåvan eller problemet (beror ju lite på hur man ser det). Någon använder det destruktivt och jag har blivit drabbad själv, någon annan tycker det är hemskt och skulle göra vad som helst för att bli av med det. 

Jag förstår att många tycker att det här låter lite "hokuspokus". Man talar ju mer om synskhet som går i släkter, inte så ofta den här gåvan.

Jag vet vart det kommer ifrån i min släkt och den personen var också synsk, såg döda och kunde se in i framtiden och se vad folk i allmänhet gick för. Dessa gåvor har sedan blivit lite utspridda. En del av barnen, barnbarnet och barnbarnsbarnen har blivit synska, andra har stark hug o. s. v.

Jag har för ett par månader sedan fått kontakt med ättlingar till den här personens syskon och det finns lite av det där också även om vi mest pratat om synskheten som är lite mer accepterat.

#4 tack för ditt svar. Oftas drar man nog sig för att ens försöka förklara sådana här saker i ord. Detta "klicket" med hjärna och hjärta, tycker jag inte alls låter hokus pokus, jag förstår precis vad du menar. Tror du inte att detta engagemang in i någons problem du berättar om kan vara någon form av varseblivning?

#5 Ibland när detta händer så brukar jag tänka, skapade jag det här nu eller såg jag bara i förväg vad som skulle hända. Jag vet inte. Speciellt då när tankarna och känslan kommer spontant och oplanerat.

#6 för jag har vart med om detta och ibland har jag knipigt kärft och inte yttrat ett ord till personen ifråga "om blixten från den klara himlen", men det har hänt ändå.  Den spontana insikten tillsammans med att engagera sig in i personen problem fick mig att tro att det handlade om varsel, hoppas det :/

#6 "Ibland när detta händer så brukar jag tänka, skapade jag det här nu eller såg jag bara i förväg vad som skulle hända. Jag vet inte. Speciellt då när tankarna och känslan kommer spontant och oplanerat."

Det här känner jag själv igen, svårt att veta ibland om det är så att jag ser in i framtiden eller skapar det själv. Skönt att höra att andra upplever liknande saker, ibland kan det kännas ensamt och det är lätt att tro/inbilla sig att det är något konstigt med en.

#6 Där finns en skillnad i känslan om det som sker är något man "sett" eller något man påverkat. Känner man inte (igen) skillnaden, är det troligast att man gjort endast det ena, naturligtvis. Men nog talat om det för min del på ett offentligt forum. :)

Mycket bra och tänkvärt i den här tråden. Nu börjar jag få lite ord på det som händer mig också ibland. För mig är det stor skillnad på att "se" och att "påverka" även om upplevelsen av skillnaden kan vara oerhört subtil.

Kan bara hålla med många i tråden…jag är medveten om både och, känner skillnaden ibland tydligare än andra gånger. 
Känner också att jag vill vara lite försiktig på ett öppet forum. 
Bra tråd.