Det är varmt. Åskan mullrar blixten slår. Inbäddad i bergets fot sover jag, bergets barn. Tänk att Du lade märke till mig, tänk att jag faktiskt existerar. Sömnig blev jag av all värme men värmen får mig att växa. Jag är urbergets barn som sover när det regnar. Små granplantor växer upp och döljer mig, mig som legat här i blomsteräng. Om hundra år är det kanske blomsteräng igen. Jag finns kvar, jag ligger här och sover.