Jag brukar ha som grundregel att inte göra något energi eller magi arbete till/på personen utan att de har gett sitt tillstånd. I fall av minderåriga även målsmans tillstånd. Det kan ju hända en hel del saker både positiva och negativa när man tillför eller ändrar energin runt en person. Det är lite orättvist om personen inte är bered på det och blir överrumplad. Då kan till och med den bästa energin stjälpa istället för att hjälpa.

Instämmer med #1; prata med din syster och fråga henne om hon tycker det är okej med hjälp. Hoppas det löser sig för henne.

#TS Om du betämmer dig för att göra någonting åt saken, och du tror att det faller i god jord hos mottagaren skulle jag inrikta mig på ökad självkänsla till mottagaren och en honey jar (se artikel) för att andra ska vara snällare mot mottagaren.

Tack så mycket för era fina svar!

Jag tror att jag ska försöka vänta ut situationen lite, för att se om det löser sig av sig självt, och eventuellt sedan göra något.

Har även försökt prata lite med henne om skolan, kompisar och allt runt i kring det, men det är svårt då hon själv inte vill prata om det. Det är också därför jag känner att jag vill göra något för att hjälpa henne. Man känner sig ju som närstående så maktlös när man vet att hon är ensam men inte har en helhetsbild av situationen. Men, jag antar att det också är därför jag måste vänta med att göra något, för att inte göra något förhastat.

Först och främst: Lär dig att spå så du kan se eventuella konsekvenser på förhand. Magi utan spådom är som en doktor utan diagnoskunskap.

Det är samma moraliska dilemma som när man ser en annan person bli misshandlad på gatan eller faller ihop sjuk osv. Ska man ingripa eller ej?

Att det skulle vara en annan fråga gällande att ingripa med magi, energier eller vad du vill kalla det, är fel. Den tanken grundar sig på religiös propaganda mot att vanligt folk ska använda andliga medel och felaktiga tolkningar av orsak-verkan.

Risken att förvärra situationer där andra far illa är liten för nybörjare. Risken att förbättra är större.

Ja, jag är lite av samma uppfattning - det lär ju knappast bli värre.

Enda anledningen till att jag tvekar med att göra något är att jag tror att alla själar har vissa saker att lära sig i varje reinkarnation, och att alla människor därför har ett visst öde - vissa saker man ska gå igenom i livet för att utveckla den egenskapen man som själ ska lära sig i just den reinkarnationen. Min uppfattning är lite den att så länge man förändrar saker på vad somliga skulle kalla naturlig väg, utan att göra något energiarbete, så följer man sin ödesbana. Om man förändrar energier däremot, så kanske man även förändrar ödet, den livsbana med med- och motgångar man ska gå igenom för att uppfylla själssyftet i sin rådande inkarnation.

#6 jag tro inte på att bestämt öde, jag tor att alla har flera olika öden i sitt liv, beroende på vilka val man gör, vilka personer man träffar osv min tro är att det är föränderligt, speciellt med de mindre sakerna.

Även om många livsläxor måste läras, inte för ödets skull utan för att kunna hantera situationer i framtiden, utvecklas som person, tror jag inte det är fel att hjälpa andra i det. 

Tänk om någon hade hjälpt dom som blir mobbade i hela sin skolgång, på alla sätt de kan (även icke magiska), dagarna hade säkerligen blivit mkt bättre för den mobbade, självkänslan större och möjligheterna fler, iom bättre tro till sin förmåga, mer hopp för framtiden. Personen hade haft bättre redskap att tackla sina bekymmer med.

Det verkar som att många tror att i just magi är det tabu eller ej tillåtet att hjälpa men egentligen är det ingen skillnad på att ha ett samtal och påverka vederbörande på det sättet heller, möjligtvis att ett samtal till och med kan påverka mer än magi som inte alltid fungerar.

Det jag försöker säga är att man ska inte dela detta till olika saker, kan man inte sparka oprovocerat på en person ska man inte förbanna den oprovocerat heller, vill man inte räcka ut en hjälpande hand ska man inte göra liknande magisk arbete heller.

Detta med medgivande får man nog väga, beroende på vad det gäller.

#6 Utifrån dina tankegångar om ödet, reinkarnation och själens utveckling, så vänd på det: tänk om det är ditt öde att hjälpa magiskt om du kan det och att det samtidigt är din systers öde att bli hjälpt på det viset, av dig?

Bara en tanke för att visa att detta med tankar om öde och själens utveckling inte innebär att vi från ett mänskligt perspektiv kan förstå hur det fungerar. Vi kan göra diagnoser inför magisk arbete, rådfråga gudomar, högre jag etc, men det är i syvende och sist ingen som sitter med alla svaren på förhand. 

Hur allting passar in i Det Stora Mysteriet kan vi nog inte veta. Ingen av oss är ju Allvetande. :-)

Det sämsta man kan göra, oavsett om man väljer att göra magi eller inte, är att låta ens rädsla styra en eller tron på att lidande är något naturligt och som är bra för ens utveckling. Ingen varelse vill lida och må dåligt och det finns inte någon anledning att någon ska behöva det heller.

Man kan vakna upp genom/på grund av lidande, men det är en annan sak. Det innebär inte att lidandet i sig är eftersträvansvärt eller ens acceptabelt ur ett mänskligt perspektiv.

#7 Bra sagt! Håller med i vad du säger. Detta är vad jag också kom fram till efter att själv ha våndats tillräckligt länge av olika tankar om öde, karma och what not:

"kan man inte sparka oprovocerat på en person ska man inte förbanna den oprovocerat heller, vill man inte räcka ut en hjälpande hand ska man inte göra liknande magisk arbete heller.

Detta med medgivande får man nog väga, beroende på vad det gäller."

För det första, du bör fråga innan du väljer att hjälpa personen. Det är som en grundregel, som jag personligen tycker är bäst att man följer.  Som andra också har sett, så kan ju saker och ting gå fel.

Sedan är det ju så att bör även fråga målsägande om personen är under 18….eller dylikt.

Men det sistnämnda kanske inte är mycket till hjälp om det är någon som inte tror på magi och sådant. Då kanske personen säger att du kan göra det på "barnet" under 18…. och då har de ju faktiskt inte kunskap och då är ju skadan gjord i alla fall… hmm.. så det där med att fråga målsman ska man nog fundera på vilken nytta det gör..

Jag lutar åt att man måste känna efter vad situationen kräver och vad man kan tillföra. Sen måste man väl också tänka igenom eventuella konsekvenser så gott man kan se dem.

Men att bara hjälpa när man kan tillfråga personen? Skulle en läkare låta bli att rädda liv för att nån är medvetslös? Ska jag låta bli att utföra exempelvis magi, om en person skulle tacka nej just nu, men tacka mej senare?

Ibland hamnar människor i situationer och problem, som de i nuet inte kan överblicka eller förstå. Det kan gälla droger, utsatthet som gör att de bryter ner sej själva. Då tänker jag att omgivningen måste tänka/besluta åt dessa människor i vissa lägen. Ska jag se på när min vän blir sönderslagen av sin man - bara för att hon måste välja själv? Ibland kan man inte se sitt eget bästa.

Jag har själv utfört magi utan personens vetskap vid enstaka tillfällen. Det har då gällt att antingen våga, eller så blir det inget. Enligt vad jag kan se, så har det inte varit dåligt för varken mej eller den andre.

Sen bör man ha i bakhuvudet/ryggmärgen  att inte hjälpa den som inte behöver bli hjälpt, så att man istället stjälper. Men det är ingen lätt fråga att svara på, för det handlar det ju också lite om vilken moral man själv vill ha.

#10 Väl talat. Jag anser att det är en fråga som inte har några på förhand bestämda regelverk, utan att det är upp till mig att avgöra från gång till gång. Ibland vet jag att jag ska jag göra något, andra gånger vet jag att jag ska avstå. Det är därför svårt att teoretisera eller skapa regler kring detta. Tycker jag.

Dessutom tror jag inte det är särskilt klokt att berätta detta för barn, i just detta fall kan det ju förvärra utanförskapet.