
vägen till min tro
har varit märklig, människor i första hand, är delar av vägen, budbärare på många olika sätt. Har ni upplevt samma sak?
Jaa!!

vad! var är mitt långa inlägg som jag skrev här igår? vi har fått troll på sidan, tror jag bestämt

EN mosters man, för den förste vuxne som jag kunde lita till. Han var halv-indian, halv-svart och medial. Han satt och pratade med mig om mitt liv och mina framtida val i livet, strax innan han dog. Då var jag bara 19. Jag räknar honom som min andlige far. Han visste bla. om sin egen död i förväg, han dog i en olycka före 50-årsdagen.
Även nu har jag medsystrar som är andliga vägvisare, och jag försöker att förvalta mitt arv och mina andliga gåvor väl, genom att ösa generöst ur min kunskaps-brunn, så fort någon har behov. Idag har jag tränat upp mitt eget värde, samt förmågan att kunna ta emot själv.

Jag skrev ett långt (och mycket insiktsfullt för att inte tala om välformulerat ;)) inlägg här i morse som oxå är försvunnet! :(

Nu, är ingenting märkligt längre, om man ser att jag har tydligen lagt upp två trådar som heter samma sak, i den andra tråden finns mitt inlägg. Ha, ha, ha, jag har nog två delpersonligheter som vill förenas till ett och samma mål. att öka den andliga kunskapen, kan jag tänka.

Just nu har jag en kvinna till förebild som jobbar med en "man" på andra sidan havet, som gemensamt vill sprida kunskapen om vården av miljön (moder jord) och fredsarbetet. De kämpar, dagligen, för att vi alla skall ha en frisk jord att bo på, inte många prioriterar sitt liv, till att lägga det i mänsklighetens händer.

Tror att man möter just dom som man skall möta just då för just då är det dags..