Menar du tex att guden ibland porterteras med hjorthorn eller det egyptiska patheonet som ofta är hälften djur hälften människa?

Jag tror att det finns en hel rad av forskning på ämnet, många som är mycket mer kvalificerade än mig har säkert skrivit avhandlingar om det. Men min absolut personliga åsikt är att det helt enkelt anspelar på grundläggande vördnad och primära känslor som delas av alla människor.

Titta tex på de absolut tidigaste grottmålningarna, djur i massor och relativt få människor. De människor som avbildas är ofta inte mycket mer än streckgubbar medan djuren innehåller tre, fyra olika färger och ser nästan levande ut.

Vi människor är fascinerade av djur och vi får en reflexmässig känsla när vi ser dem. Ta vilken människa som helst på jorden, oavsett tro och härkomst. Ställ dem i en skogsdunge en tidig morgon med lite dimma när en kronhjort kommer ur skogen och jag slår vad om att alla kommer att känna nästan samma vördnad i det ögonblicket. Likadant som att vilken människa som helst skulle uppleva en enorm rädsla av att stirra in i gapet på en krokodil.

Detta är ursprungliga känslor vilket jag tror gör att det är lätt att använda dem till att symbolisera gudar. Det blir som ett universellt språk, en krokodilgud står knappast för fredagsmys med familjen. 

Så det korta svaret: Att sätta djurskepnad på gudar och liknande varelser är ett sätt att förenkla symboliken och känslan.

jo så kan det definitivt vara =) Bildspråk är kraftfullt och når djupt in i känsloregistret, primitivt och nära precis som du beskriver det.

"Ta vilken människa som helst på jorden, oavsett tro och härkomst. Ställ dem i en skogsdunge en tidig morgon med lite dimma när en kronhjort kommer ur skogen och jag slår vad om att alla kommer att känna nästan samma vördnad i det ögonblicket."

Animism ligger mig nära hjärtat och jag tror att det är den enda titeln (om jag nu måste titulera mig) som jag skulle använda. Animist.

Finns det inte mer lokala makter som avbildas så med?

Jag tänker också på hamnskifte och om de nu visar sig, varför vissa makter visar sig i den skepnaden?

För att de kan ta sig de skepnaderna.

#3 är det såpass enkelt? De gör för att de kan?

jag inser att det blir lite problematiskt att diskutera "varför makter gör som de gör" men jag kan inte låta bli att undra.

Ja, orsakerna varierar, det ser man om inte annat avtryck av i myterna, men i grund och botten så är det så. :)

"pust & stön" betyder detta att läsa och smälta eddan?

Kanske det - men jag sa ju inget om inom vilka tidsramar? ;) Men glöm inte att sila Snorres perspektiv m.a.p. kristendom etc.

Det här är inget "vet-svar" utan ett diskussionsinlägg:

Djur och djurskepnad har haft ett symbolvärde och ett ekonomiskt värde. Nuförtiden säger man oftas att en person är god för x antal miljoner, men långt tillbaka så räknade man rikedomen i antal djur exempelvis. Alfabetet har väl också sitt ursprung ur bilder, som bokstaviserats.

Jag tror att man väljer att avbilda en gudomlighet eller dylikt som ett djur för att på så vis säga nåt om personlighet och också om nyttighet/funktion för människan. Förr hade djur ett stort värde (som människan förstod och uppskattade) för människor, antingen som mat, hjälpreda eller fiende.

Idag kanske vi om vi skulle ge attribut till gudar skulle sätta nån i en racerbil, ge nån ett bankvalv med pengar, nej jag menar ett kreditkort med tillgång till allas pengar, men en spindel skulle väl iallafall kunna få va med och representera den gud som styr över internet.

Sen porträtteras också gudar och gudinnor med andra naturattribut, också det av samma skäl. Åska, blommor etc. Medan många enbart beskrivs som mänskliga men med hjälpdjur. Vissa blir till träd etc.