Och jag svarade att alla har en skyddsängel. Han ser till att man inte dör före sin tid och i allmänhet skyddar oss. Man kan göra en meditation/självhypnos eller en hypnos hos en specialist för att få träffa honom/henne. Man kan också tala högt till henne och be henne om ett tecken. Då ska man ha sina ögon och öron öppna för att uppfatta tecknen. De kan komma från en människa, eller i något man råkar läsa eller höra i radion, vad som helst. Det är ett ganska liknande process som med vår andliga guide, han/hon som vägleder oss för att vi ska genomföra vår livsuppgift.

Personligen tror jag inte att alla människor har en egen personlig skyddsängel. Vet faktiskt inte ens om jag tror på änglar. Om de finns/har funnits så är begreppet ängel vitt och brett, men för det mesta verkar det väl vara budbärare mellan gud/gudar och människorna? I så fall styr ju inte ängeln över skeenden och människor utan delger vad de fått veta. De ska väl egentligen ha så lite som möjligt att göra med människorna, eller är min bild präglad av den kristna hemisfären? Vet faktiskt inte vilka väsen som räknas till änglar och om de finns i fler religioner än kristendom, islam och judendom?

Min tillnärming är inte religiös, så det spelar ingen roll om religioner tror på änglar eller inte. Frågan är om de finns. Och varenda gång jag tillkallar änglar för att hela en klient kommer de och gör ett mycket bra jobb. Och när jag ber om beskydd från ärkeänglarna när jag ska tala med en demon, kommer de också och skyddar oss.

Det finns många olika grupper av änglar. Somliga är budbärare som du säger, andra vakter, andra krigare och andra skyddar människor. Det är dessa som vi kallar för skyddsänglar.

Nej, änglar styr inte människorna, de hjälper bara, när de tillkallas. Ingen styr över oss, med mindre vi ger dem rätten till det. Och då är det väl inga ljusa entiteter. Ljusa entiteter styr oss inte, utan vägleder oss när vi vill bli vägledda.

Anitkens greker visste att änglar fanns, men de hette för "daimoner" -ett slags gruppnamn för guider och änglar. När de menade mörka varelser pratade de om "onda daimoner". Jag tror att de flesta primitiva folkgrupper också visste att det fanns både goda och onda andar. Sen kallade man de som hade mycket kraft för gudar.

….en biblisk ängel kan nog vara skräckinjagande, vacker och ståtlig på samma gång. Jag är inte riktigt hundra på att "ljus och kärlek" är allt som dom är.

bevingade varelser finns väl inom de flesta religioner och tros uppfattningar, fylgior exempelvis.

Nää, det är väl en begränsad uppfattning. Övernaturliga väsen har funnits i alla kulturer, bara med olika namn. Jag undrar förresten varför en ängel skulle behöva vingar, men det har de uppenbarligen, det är inte människorna som avbildat dem så. När man t.ex. inbillar sig vara omringad av Ärkeängeln Mikaels gyllene vingar  får man beskydd. I så fall ska även de fallna änglarna ha vingar, skulle jag tro… Och Samael. Kanske vingarna föreställer en egenskap de har. Många har t.ex. sett min guide med långt, ljus hår, men han säger att det är hans ljus som ger det intrycket.

Jag vill gärna tro att jag har en skyddsängel..även om han/hon/det har gjort ett dåligt jobb många gånger… jag ska börja med att be om ett tecken. Tack alla för era svar och intressanta diskussion.

jag har en skyddsängel som ibland visar sig i människor jag möter. Ängeln heter Mikael.

#6 det handlar inte om att dom gör dåliga jobb utan att du ska lära dig något. Livet är svårt för att man ska lära sig o följa den rätta vägen. Vilket såklart oftast är mkt svårare än vad man kan tro. och ingen kan sätta värde på ens jobbiga livsituvationer.(Nu vet jag inte hur ditt liv din livsituvation ser ut och hur du egentligen menar. Så då kanske man kan tycka att jag ska va tyst och inte ha något med det att göra. och självklart står det dig att fulständigt ingnorera det jag skrev om du hellre vill det)

Hur som jag änglar finns och jag är säker på att alla människor har en skyddsängel. Som guidar en igenom livet och fins där beskydda och störtar ens framgångar och misslyckande. Får en att kämpa vidare och resa sig efter fall vara ödmjuk och förstående mot sin omgivning. Jag tror däremot att det finns möjligheter att dom lämnar en om man misshandlar sig själv verbalt och börjar strunta i sin magkänsla o sunt förnuft då vi blir för mkt att bära på. Men det är mina åsikter.

/Valkyria

jag måste få fråga, är skyddsängel och väktare samma sak?

Jag har inte s åmycket till övers för "änglar" så som de beskrivs i kristen mytologi, men nog tror jag det finns väsen som har ett gott öga till oss och hjälper oss ibland.

Jag föredrar att kalla dom hamingjor, enligt nordisk tradition är det (oftast kvinnliga) väsen som följer med en person genom livet och ofta ärvs i släkter. Hamingjan ger lycka åt sin beskyddare, och den som har tur i livet eller som lyckas klara sig ur de svårigheter den möter har således en stark hamingja. Dock ska man inte ta den förgiven, den kan försvinna ur ens liv eller försvagas av någon orsak, och jag tror inte att alla per automatik "har en". Däremot kan man säkert bjuda en till sig och ge den uppmärksamhet för att stärka banden, och det berättas även att man kan låna ut sin hamingja till någon som behöver den för en tid.

Man kan ju naturligtvis argumentera för att en hamingja är den nordiska motsvarigheten till en ängel, men jag har svårt att kännas vid begreppet "ängel" med alla de associationer jag får av det.

Intressant läsning, men hur vet man om man har en beskyddare, hjälpare, ängel el. hamingja?

#11 Du får väl kolla efter? ;)

Meditera/res och be om att få träffa din "hjälpare" (tycker både ängel och hamingja kan rymmas under det begreppet) och se vad som händer.

Själv har jag alltid anat min hamingja genom att jag alltid brukar ha "tur i oturen". Tydligen kan hon inte skydda mig för de där stora olyckorna i livet (och vem vill bli skyddad från allt förresten, då hade man ju aldrig lärt sig något och utvecklats), men vad som än händer så brukar det alltid ske någon liten till synes slumpartad grej mitt i eländet som mildrar fallet. Någon liten omständighet som gör att allt inte bir så illa som det kunde blivit. Ibland är det för märkligt hur det faller sig, och då har jag sedan jag var barn tänkt att jag måste ha någon som ger mig lite lycka när jag som mest behöver det. Det var först långt senare som jag bekantade mig med konceptet hamingja men när jag hörde om det kände jag att it makes totally sense.

Själv har jag inte aktivt sökt efter att möta min hamingja, men i meditationer/resor brukar en gammal kvinna med samiskt utseende dyka upp (jag har samer långt bak i släkten på min mors sida). Det kan vara hon, i vilket fall är jag väldigt tacksam för att hon håller ett öga på mig :)