Så går jag in på facebook, och titta vad jag hittade där:

**Om
**Årets kortaste dag infaller några dagar innan julen. I forna tider en dag för att fira att solen var "på väg tillbaka".

Beskrivning
Midvinter - den kortaste dagen på året. Värd att fira likväl som den längsta (midsommarafton). Midvinterblot var forna tiders största högtid. Under hösten slaktades djur och skörden från sommaren fyllde skafferierna. Det hölls en offerfest, julblot eller midvinterblotet för att blidka gudarna att låta solen komma åter. Detta solhjulets återkomst har knutits till begreppet jul, en högtid som "kidna… ppades" av kristendomen och jesus födelse förlades till denna tid.

Offertanken finns i alla religioner. Det finns en fin logik i att om du ger något så får du tillbaka något. De kristna tror att blodet (offret) från jesus ska "tvätta bort" människans synd och ge den som tror på detta ett evigt liv i en himmel. Tanken med midvinterblotet var att offra till gudarna och blidka dem att ge oss "solen åter" och en god skörd nästa säsong. Lika otidsenligt kan tänkas, men en vacker tanke (och handling) att uppmärksamma vår närhet (beroende av) naturen (säsongerna) och solen som all energis källa. Solen något mer påtagligt än "en gud". Naturens eviga kretslopp som något mer handfast att tro på än religioner. Så låt oss fira midvinter.

Frågan är vilka ritualer den moderna människan skulle vilja knyta till denna högtid. Det finns naturligtvis en poäng i att fira en avkristnad högtid, och även hålla kommersiella krafter borta.

En tid i tacksamhet över naturens gåvor och en tid i stillhet i mörkret, kontemplera det år som gått och känslomässigt förbereda sig för nästa säsong.

Det finns en poäng i att hedra de som gått före, de som brutit marken, skapat förutsättningarna för odling, att likt dem offra något. och komplettera eventuella symboliska offer, med att ge på ett sätt att det faller i god jord.

1) Byta ut… presenterna från att ge till de nära och kära till att ge till de som har mindre än en själv. Vända sig bort från högtidens kommersiella hets. Och göra en liten handling för att jämna ut en obalans.

2) Att ge ett offer till den jord som tack vare sol och vatten ger oss den mat vi behöver - så ett frö, gödsla en rabatt, plantera ett träd i afrika…

3) För de som nyttjar kött som föda - själv slakta ett djur och använda hela djuret. För att ta personligt ansvar för kretsloppet av liv och död. Återföra det som inte används till naturen att förmultna och i framtiden bidra till nytt liv, återfödelse.

4) Att i solens ställe tända en eld under himmelen för att uttrycka vår längtan efter ljus och värme.

5) Att inte skämmas för att njuta av det överflöd som naturen kan ge och äta sig mer än mätt och lite till, om så bara för att ha en dag att minnas i en oviss framtid när det kanske saknas mat på bordet. http://www.facebook.com/pages/Midvinterblot-vi-som-firar-vintersolst%C3%A5ndet/311254028907321?ref=ts&fref=ts#!/pages/Midvinterblot-vi-som-firar-vintersolst%C3%A5ndet/311254028907321

En tid motsvarade vändpunkten Lucia. Det har dock varierat beroende på vilken almanacka man använt. Särskilt besvärligt med svenska almanackan. Julfirandet i Ukraina och Ryssland sker därigenom efter Nyåret.

Tacitus beskriver lite av Skandinaviskt midvinterblot (Uppsala ?) för drygt 2000 år sedan.

Vintersolståndet av Göran Stålbom är en intressant bok att läsa, speciellt så här före jultider ;-)

Tack! #2 & #3 Skall genast kolla upp dem!

Det viktigaste är kanske inte hur man firade, utan varför och hur man kan överföra det till idag.

Själv brukar jag fira midvinterblot, men det har inte mycket gemensamt med Carl larssons målning eller hur man kanske gjorde på en bondgård på järnåldern.

För mig handlar det om att fira midvintern, eller solens återkomst på sommarsolståndet, att vara tacksam och att fira med familj och vänner.  Att fira julen som helhet har mycket gemensamt med det traditionella svenska julfirandet, fast jag väljer så klart att fokusera på symboler och seder som inte är kristna. (granen är en symbol för yggdrasil och stjärnan i toppen en symbol för Sunna hemma hos oss, oavsett vad andra säger ;) )

Själva blotet/ritualen firar jag med mitt blotlag och jag brukar även delta i ett öppet julblot anordnat av samfundet forn sed sverige i slottskogen i göteborg. Ritualen handlar om att välkommna vinterns makter och uppmärksamma Sunnas ( solens) återkoms. Jag tycker det är viktigt att inte bara fokusera på att solen och värmen kommer åter, utan att även vara tacksam för den vila  som kommer med kölden och mörkret. Lämpliga gudar att bjuda in förutom Sunna är Jolnir, Skade och Ull t.ex. Ett offerelement ingår i ritualen, men att offra djur/blod är knappast relevant eftersom det är något som hänger ihop med vinterslakten och inte relaterar till hur vi lever idag (själv är jag vegetarian dessutom). Har man en gård med köttdjur och ändå ska offra vid den tidpunkten är det ju en annan sak, då är det ju lämpligt att man tackar för det. Jag föredrar att offra en del av julbaket, t.ex lussekatter i form av solbröd.  En grisformad pepparkaka är en fullgod symbol för julgrisen tycker jag :)

Efter blotet har vi oftast ett gille med julmat. Har man tur kommer bocken med klappar!  En fin sed är att "svära över galtens rygg" där man håller handen över julskinkan ( eller ett bröd) och avlägger en ed inför det kommande året på något man vill uppnå eller bli bättre på.
Att sätta ut gröt till tomten är dessutom förmodligen den bäst bevarade blotritual vi har kvar i modern tid…

Det finns ingen färdig mall för hur man skall blota (har den funnits är det något man får fråga Allfader om, i havamal så lämnas frågan "vet du hur man blota skall" utan svar), så det gäller att hitta kärnan i vad man vill fira och anpassa det utifrån sin egen situation. Det finns väldigt lite skrivet om hur det gick till på järnåldern ( och det som finns är ofta skrivet av kristna präster som inte ens var närvarande vid blotet) så det är bättre att leta i folktro och gamla seder.

En lite otippad inspirationskälla till ett midvinterblot är faktiskt trolltider: den här låten brukar förekomma på flera midvinterblot jag varit med om :) http://www.youtube.com/watch?v=IrSu2xnphVU

go jul!

Och glöm inte att dricka jul! http://www.youtube.com/watch?v=7MgGq-6lb14

#5-6

Trolltider, ja. :-)

Julgranen har inget samband med Yggdrasil. Det är snarare motsatsen. Granen är mera en symbol vid för idegranen. Den vanliga granen liksom enriset hade en stark verkan mot onda makter och höll dödsmakterna frånvarande och ge ett långt (evigt) liv. Vissa berättelser anger att offret vid midvinterbloten sattes upp i träd som alltid var gröna.

Yggdraasil motsvarar asken, som varje vår återuppstår från det döda. Från att se fullständigt död till att snabbt grönska under den tidiga sommaren. Det är ju det sista träd som grönskar eftersom bladen är mycket frostkänsliga. Vissa år kämpar asken med eken att grönska sist. Norröver där asken inte växer har man nyttjar rönnen som ett heligt träd, genom bladens likhet med asken. Äldsta bevarade bevis om rönnens helighet är faktiskt från Gotland (1200-talet), men traditionsenligt med ursprung från Finland.

Tomten har inte heller med midvinterbloten att göra. Tomten var ett skyddande väsen av gården och tomten. Han kunde vara vred om man blev osams med honom. Han skulle därför liksom alla andra djur vara mätta över julen.

Ofta blandar man ihop de religiösa ritualerna som skedde för att blidka gudarna för ett gott år och välgång för gården och folket på gården. med de metoder man använde för att hålla olika onda väsen (bl.a. troll) som finns. Under tusentals år har olika seder förändrats efter nya religiösa inriktningar som kommit och gått. Julbocken har dock med att offra säd till gudarna och när han kom att ersättas av jultomten blev även han en del av juloffret, men är en modern sammanblandning av olika äldre traditioner.

Julen var den enda tid man åt färsk och nylagad mat och därför var behovet av att dricka öl något mindre under julen. Andra tider var maten ofta härsken och väl saltad som gav ett stort behöv av att dricka öl eller mjöd. Däremot var julbrygden viktig som höll sig längre än andra tider. En del av julbaket skulle sparas till vårsådden, då det offrades till gudarna som en fortsättning av midvinterblotet och troligen för att påminna gudarna om att de skulle ge god skörd.

#8

Jag tror du missförstod vad jag menade med "granen är en symbol för yggdrasil och stjärnan i toppen en symbol för Sunna hemma hos oss, oavsett vad andra säger"

Julgranen är en sentida import från tyskland, och det är jag fullt medveten om, men det hindrar inte att man ger den ett nytt symbolvärde idag.

Vilket träd yggdrasil var/är vet man inte. Populärast är teorin om att det var en ask eller idegran, men det finns inget definitivt svar på den frågan, och jag förstår inte egentligen varför det är viktigt att försöka artbestämma det. Det var/är världsträdet, axis mundi, och oavsett hur det ser ut saknar det motstycke. Det kan bara finnas ett världsträd, och eftersom ingen ask eller idegran eller något annat kännt träd i den fysiska världen har de proportionerna tror jag man får nöja sig med att det är Yggdrasil, varken mer eller mindre.

Ska vi dock lusläsa källorna så beskrivs faktiskt yggdrasil som ett träd som alltid är grönt. Det ser jag dock inte som en symbol för evigt liv, yggdrasil har ju inte evigt liv, utan ska ju falla i ragnarök (konceptet evigt liv är ju ganska främmande i nordisk hedendom, eller naturreligioner över lag), utan snarare att beskriva att det är fullt av livgivande kraft/rikedom.
Därför tycker jag att granen är en alldeles utmärkt symbol, så god som någon.

"tomten har inte med midvinterbloten att göra" säger du tvärsäkert. Det håller jag inte med om. Man skulle se till att höll sig mätt under julen, och alltså offrade man mat till honom i samband med firandet av midvinter. Offer + midvinter = midvinterblot.

Problemet är att många tror att ett "riktigt" midvinterblot måste vara en stor tillställning där man hänger upp djur och kungar i träd för att "blidka gudar", men det är som jag skrivit tidigare är det i den mån det över huvud taget förekommit på det viset, extremfall. Vi vet ju som sagt väldigt lite om hur det gick till hos gemene man ute på gårdarna i förkristen tid ( och även efter), men så mycket vet vi att när man hade det som kallast och mörkast ställde man till med en stor fest, slaktade djur och delade med sig av det till de makter man ansåg var viktiga för det liv man levde.  Det är precis vad ett midvinterblot är, enligt mig. Att dra en tydlig gräns mellan tomtar och andra gudar är ett modernt påhitt, det gamla ordet för tomte är Tomta gudh (tomtens/gårdens gud) och distinktionen mellan de olika gudarna låg snarare i vilket släkte de tillhörde och vilken funktion de hade (asar, vaner, rådare, dvärgar etc). Ett blot är en ritual som innehåller ett offer, men det kan lika gärna vara till farfars far, vårdträdet och skogsfrun som till Oden. Syftet behöver heller inte vara för att "blidka" utan det kan lika gärna handla om att tacka (t.ex för beskydd mot ont, eller för överflöd i form av mat), att förhandla eller att stärka banden mellan de rådande och oss människor.

Naturligtvis kan det ha skett en viss sammanblandning i modern tid, eftersom vi faktiskt inte VET exakt hur man utförde ceremonierna, men man får inte glömma att vi pratar om en uråldrig odogmatisk religion som i första hand utfördes av vanliga människor, inte av ett prästerskap med instruktionsböcker, utan det handlade om en vardagsnära, praktisk sed där man utgick från traditioner anpassade efter de behov man hade just på den platsen vid den tiden. Samma premisser tycker jag bör gälla idag.

Det är därför jag upprepar, att det viktigaste är inte hur dom gjorde, utan att veta varför de gjorde det, och att ta in det i vår samtid och vår moderna livsstil. Naturligtvis med respekt för de gamla sederna, och jag tycker man bör förstå och bevara dem så gott det går, men att tro att man gör "fel" om man inte följer de ytterst knappa och tvivelaktiga kvarvarande beskrivningarna som finns till punkt och pricka, ja, då tycker jag man gör dom ännu mer orättvisa.

Sedan är det ju frågan om man vill syssla med reanactment eller med religionsutövning.

Julgranen är sannolikt åtminstone lika gammal i svensk tradition som i tysk. Den svenska traditionen försvann och återinfördes som en inomhusgran från Tyskland. Sannolikt levde de gamla traditioner kvar längst i Dalarna. Där traditionen minskar under 1600-talet och upphörde helt och hållet i mitten av 1700-talet. Skriftlig dokumentation strax före mitten av 1700-talet beskriver att man äntligen har upphört med det stora slöseriet med granar till julen.Man får komma ihåg att granens (Picea abies) naturliga sydgräns går genom Skåne och finns inte naturligt i nordtyskland. Däremot finns längre söderut sydligare granar (Abies ssp.). Genom de nyligen upptäckta extremt gamla granarna i nordigaste Dalarna (drygt 10.000 år gamla), får vi också förändra granen historia i Sverige. Den gamla teorien att granen skulle ha kommit in från norr, får nu omtolkas att granen har kommit till vårt land från två olika håll. Fortfarande från norr, men också från väster där de har funnits kvar vid norska västkusten under hela sista istiden.

Jag som mycket djupt intresserad av kulturhistoriska förettelser och ursprunget till dem. Därför har jag läst väldigt mycket av kulturhistoriskt material i form av tryckta och otryckta källor, som omfattar hundratusenstals sidor äldre material. Inte bara svenska källor även en hel del utländsk litteratur. Modern litteratur gör mycket grova förenklingar och är full av obekräftade myter. Många av dem har uppkommit i modern tid för att försöka förklara olika föreetelser på mer eller mindre fantasifulltvis.

Vad bra, du borde skriva en bok då :)

En hel del finns publicerat i min bok om "Daniel Westlings anor i Svartnäs, med kulturhistoriska utblickar i byar och miljöer under 700 år." Där kulturhistorian är det stora innehållet. Den väckte ovanligt stor uppståndelse i Finland, Ryssland och Ukraina. Manus till våra kulturväxters historia med omkring 300 sidor text finns skriven och jag hoppas få hjälp med utgivning någon gång. I övrigt håller jag olika föredrag och skriver olika artiklar.

De senaste åren har jag arbetat mycket med det stora sambandet som finns mellan fennoskandiisk kultur och historia med svartahavskulturer på Krim i Ukraina under kanske 5000 år.