Känner man själv att man är wicca så är man det. Ser inte att det är "bättre" att vara initierad i en coven än att vara solitär. Det bästa är att följa sin egen tro. Har man en tro som "passar" med en coven så ok, men den tron är varken mer eller mindre värd än en tro som inte passar i en coven.

Detta är vad jag anser i alla fall.

#1 det håller jag med om :)

okej, så hur ser ni på självinitiering då? Det är lika okej då?

Om man känner själv att man "måste" genomgå en initiering så visst, varför inte. Men som sagt, det måste kännas rätt för en själv.

Självklart måste det kännas rätt för en själv, man ska aldrig göra något för att man tror att det måste göras. Det jag ville ha ut av den här frågan är bara att se vad ni tycker om det… Och kanske se om flertalet av er är initierade eller om ni bara praktiserar utan.

Jag praktiserar utan för tillfället. Håller på att "lära mig" eftersom jag är "ny".

Jo, jag är med på vad du menar, men vill bara ge min syn på det hela

An ye harm none, do what ye will

Så som jag har förstått det så finns det inom Wicca en hel del olika läger med olika tankar och vad som är rätt och fel. De som är initierade i ett coven verkar ofta gärna särskilja sig mot de som står "utanför" gemenskapen och hävda att en självinitiering inte är lika mycket värd som en initiering utförd av ett coven, medan måga solitära utövare känner sig supernöjda och trollar på hur bra som helst med sin egen initiation i bagaget.

Det väsentliga här, och som även är själva kärnan med hela häxkonsten, är väl vad DU vill? Känner du att du behöver initieras in i ett coven med allt vad det innebär för din fortsatta magiska utveckling så tycker jag du ska följa den vägen. Om det å andra sidan räcker med det som du och din kille gjorde i skogen häromnatten så funkar det precis lika bra. Det ena behöver väl inte direkt utesluta det andra heller.

Jag hade precis samma huvudbry som dig när det var aktuellt med initiering för min egen del. Det är den första stora ritualen man gör och man vill gärna att det blir rätt, för hur ska man kunna leva med att ha gjort "fel" första gången i sin magiska karriär? ;)

De goda nyheterna är att det inte finns något rätt eller fel, de onda är väl att det gör det hela så mycket svårare och ställer högre krav på dig som utövare eftersom du faktiskt hela tiden måste vara i synk med dina egna tankar och önskningar. Där ligger den verkligt stora utmaningen med häxkonsten enligt mig. För mig var initieringen en symbolisk handling för min egen del för att markera att mitt nya magiska liv hade börjat. Det kändes rätt då och jag har faktiskt inte ens tänkt mer på det sen den dagen.

valica: tack så hemskt mycket för det svaret!