Jag tror det finns många bottnar i det här. Dels det rent kulturella, dvs. även om vi inte längre talar som de gjorde för 1000, 500 eller ens 100 år sedan, så delar vi ändå en del ord och ljud med äldre språkbruk. Än mer så om vi talar någon dialekt är det faktiskt kan finnas kvar ord och meningsbyggnader som är mycket gamla.

Sen anknytningen till våra för-föräldrar och de som bott innan där vi lever nu.

Sist men inte minst dragningen till de väsen och makter som finns runt om oss, här, som vi mer eller mindre alla kan ha någon slags interaktion med.

#1

Ligger nog mycket i det du säger. Jag tänker också att både väsen och orden bor runtikring oss.

Sen funderade jag lite på om det är så att svenska/nordiska uttryck är enklare att förstå sej på, för mej alltså som är uppvuxen här. Så att jag kan veta om det är ett gammalt eller nytt uttryck. Men jag vet inte, tvekar lite, eftersom jag ändå tror på ordens magi och på att det finns mycket som inte låter sej förklaras rationellt.

Jag har ju inte rest så långt i mina dar, men det skulle vara roligt och intressant att veta hur man skulle känna kring sånt här på en annan plats. Skulle det över huvud taget vara möjligt att leta efter Tomten i Amazonas djungel eller Afrikas savanner? Är väsen mer platsbundna än gudar? Tänker att det inte skulle kännas underligt att ropa på en gud på annan plats? Hrm…

#2 Väsen är platsbundna, så även gudar till viss del, enligt min mening och erfarenhet. Men så har jag också en uttalat stark polyteistisk tro, vilket jag märkt är ovanligare än vad man kan tro bland (ny/)paganer/hedningar.

#3

Kan inte låta bli att fundera på vikingarnas långa färder. Var inte gudarna med dem, utan hade de bara ett slags beskydd? Vad hände isåfall med dem som dog utomlands? Hämtades de aldrig till sin nya boning i ett av dödsrikena?

#3 Jo, eftersom gudarna är mer universella än diverse väsen.

De svenska vikingarna åkte ju till asagudarna, eftersom Valhall låg på Krim vid Svarta havet.

Att gräva där man står betyder att man bör titta på sin egen historia och bygdens historia innan man vidgar vyerna alltför mycket.

#6 Den myten är synnerligen omtvistad; det var väl i stort sett bara Heyerdal som trodde på Snorres utsagor om den saken.

För mig är det självklart att gudarna inte är, eller varit, människor.

#6 jaså? Den har jag inte hört förut?

men så är jag inte särskilt påläst här.

Vissa tankar om det förekom på det forskningssymposiet som hölls hösten 2010 på Jalta, som handlade om Skandinaviska kontakter med Svartahavskulturer under senromersk tid (omkring 400-talet). Speciellt i Polen och Tyskland finns dessa tankar, som till viss del hör samman Goternas vandringar söder ut från förmodligen Polen.