Om någon frågar mig vilken religion jag tillhör så svarar jag: Ingen.

Jag underkastar mig inte någon religion, inte ens wicca. Titulerar mig för det mesta som häxa. Ibland som mystiker eller ockultist.

Ja jag är ju inte wiccan och religion har jag ingen och vill ingen ha förutom mitt gudinneintresse och häxkonsten men jag har berättat om mitt sökande efter häxkonsten här på jobbet och till alla som frågar, de vet vad jag dras till och är intresserad av och även om de inte skulle gilla det så skulle jag inte bry mig. Jag är "Free to Decide" det är mitt liv och jag har äntligen hittat det jag brinner för. Har låtit alltför många år av mitt liv gått till spillo för att låta andra styra över mig och mitt liv och vad jag får och inte får göra, först föräldrar, sk vänner, idioter till pojkvänner varav en förpestat min självkänsla till den grad att fast det varit slut i över 20 år så har eller hade han nästlat sig in i mitt psyke så jag till slut blev tvungen att göra upp med mitt liv för att kunna gå vidare och det har jag gjort upp med till slut genom en regression och äntligen släppt….så nu håller jag på att hitta tillbaka till mig själv och den jag egentligen är och vill vara :)

Jag svarar bara att jag har min egen lilla tro, som inte passar in på nån religion eg

Om någon frågar så säger jag att jag är wiccan, för det är just det jag är.

Jag har även sedan ett år tillbaka varit öppen mot mina föräldrar, och de accepterar det till en viss del, förutom att mamma fortfarande är orolig över att jag ska bli typ helt galen och gå med i en sekt.

Jag svarar att jag inte har någon religion.. fast att jag är troende och så :S hmm de tär ju krångligt. Men det lutar mycket åt wicca för min del.. men jag måste få vara sökare ett tag till innan jag vet :)

jag har kanske lite tur för min sambo och jag  har samma uppfattning om wicca, magi och ockultism och han berättar gärna för sina vänner att jag är häxa. Så vi firar högtiderna tillsammans och gör lite ritualer av olika slag. Så har jag det kram tindra

Kallar mig bara "hedning"….går sällan in på detaljer.

Har svårt att kalla mig själv häxa, även om jag för vissa förmodligen är en tvättäkta sådan.
Måste man kalla sig häxa överhuvudtaget? Är man en häxa om man har "gåvor", eller kan "vem som helst" bara kalla sig för häxa? Jag blir inte riktigt klok på det där…..

Jag säger åxå att jag har min egen tro, och blandar lite. Plockar gott och blandat lixom  :o)

ja…

här är vi öppna som ett öppet fönster..*S*
jag står stol för den jag är och de gåvorna jag har.

sen är jag väl medveten av att jag har och kommer att fortsätta träffa folk som bara vill diskuterar att jag står i kontakt med djävulen osv liksom folk som bara sprutar ut frågor..
båda är på gott och ont.

min man är inte troende som jag.
men han erkänner att saker o ting händer här hemma eller där vi är.
liksom han har ett så många komma o spå sig hos mig komma ut ur rummet likblek i ansiktet för de hade väll inte riktigt tror på mig från början osv.

Jag är den jag är o det kan ingen rubba på.
Sen är det svårt att dölja också.. *S* jag har en del tattooeringarna som visar vad jag tror på osv.

För att må bra och våga njuta av livet måste man också erkänna sitt sanna jag.

Lev väl
/Tekla

Jag säger att jag tror på naturen och dess väsen

Jag säger som det är, jag är kristen jag är eklektisk häxa  Jag har alltid varit oerhört spontan

Häxa….

Jag förnekar inte att jag är häxa och wiccan. Har talat om det för vänner, men upplevt att en del av dem tycker det är konstigt (obehagliga vibrationer). Så jag har inte berättat mer om de inte frågar.

Det är min väg och mitt val.

Jag förnekar inte att jag är häxa och wiccan. Har talat om det för vänner, men upplevt att en del av dem tycker det är konstigt (obehagliga vibrationer). Så jag har inte berättat mer om de inte frågar.

Det är min väg och mitt val.

Intressant fråga som jag gärna svarar på.

Själv är jag uppvuxen i en extrem frikyrka som från det vi var barn bl.a. skrämde oss med helvetet, djävulen osv.
och de sa att för alla s.k. rättrogna fanns en himmel med bl.a. guldgator osv. ;-)

Och man var alltid rädd att göra något fel, t.om. tänka fel för då kunde man hamna i helvetet.

Som väl var lyckades jag när jag blev äldre bryta mig loss från denna församling / frikyrka och började tänka själv, och insåg att det de predikade kan absolut inte stämma.

Vad jag nu tror på ett ungefär är att det finns något högre än oss, om vi nu vill kalla det Gud eller som jag vill kalla det: Livet.

Och jag tror på ett liv efter detta och att det finns andra dimensioner, och eventuellt att vi även lever flera liv för att lära oss mera.
och att våra nära och kära som lämat oss är med oss på olika sätt, och att det går att få kontakt med dem.
Och att vi kan få tecken från dem m.m.

Sedan att det finns mycket jag inte förstår, det är för mig helt ok.

jag tror aldrig någon frågat rätt ut… däremot om det kommer upp religionsdiskussioner någon gång (vilket det gör lite nu och då på det här stället), så är jag inte direkt generad över att berätta vad jag tror på, men då är det oftast lite mer konkret i ett visst ämne t.ex vad händer efter döden, undra om det finns spöken, vad tycker du om tarot mm, aldrig direkt sådär "åh hörrni jag är förresten häxa/pagan/wicca/whatever. Jag är inte direkt exhibitionistisk (<--- bra ord som jag aldrig lärt mig stava tror jag) med min tro om man säger så :)

Tja, det beror nog på vem man pratar med. Skulle inte tänka mig att berätta för alla att jag ser mig som häxa eller shamanist. Det känns för personligt. Men jag kanske inte skulle ljuga om det heller…

Min familj bryr sig inte, det är mer med nya människor, kursare, jobbkamrater osv. Lite samma som om man vore homosexuell eller bisexuell, man kanske inte skulle berätta det för vem som helst?

jag såg mig innan lite som häxa… eller kanske wiccan. men det gör jag inte längre. det var nog en tid då jag väldigt gärna ville höra till något speciellt och säga att det är jag. när folk har frågat så säger jag lite olika från gång till gång, ibland känner jag mej som wiccan, ibland som nåt annat. men jag brukar inte kalla mej sökare, gillar inte det ordet.. vet inte varför. egentligen tror jag inget speciellt helt säkert. är lite för kritisk för att tro helt på något.  

/hennum

gaah… varför blir det dubbelt för? :(

Om jag blir tillfrågad säger jag att jag är hedning. Jag är väl kanske inte helt superöppen om det. Kanske kansk säga att jag är halvvägs ute ur garderoben..lol

Beror lite på vem som frågar men oftast svarar jag att jag är något åt häxhållet (inte wicca). eller som haxanne, hedning

Jag säger att jag är wicca. Hur folk sen reagerar är upp till dem, jag kan knappast bry mig mindre om vad folk tycker och tror. :)
Jag berättade för mina föräldrar när jag var runt 13 vilket jag kanske inte skulle ha gjort, jag tror de trodde att jag snart skulle växa ifrån det. Sedan dess har jag inte nämnt nånting om det. De kanske tror jag har vuxit ifrån det.. och.. då får de väl tro det

Hej! Jag är ny här men hoppas att jag har något att tillföra. Om någon frågar säger ja att vad jag tror är min ensak. Ett tag sa jag att min relion mer drog ått wicca håller en åt någon annant, det är visligen sant med modificktion. Det viktigaste var att  två sacker hände då, förs fick jag förklara vad det är och vad jag tror. Det andra några av dom mer fanatiska religössa ville om vända mig till enligt dom "den rätta läran". Med ord som att kristendommen tillexempel ger en bra grund och vägledning i livet. Men efter ett par timmar blir dom arga när dom inser att det min privata tro lär, har bätre riktning och en stabliare grund den deras. Hoppas det gick att läsa jag stavar som en kratta.

// Aftonfalk

Jag är ingen religiös person, har aldrig lockats av Gud och c:o. Jag har som sagt min Gåva och det räcker mer än väl för mig =)

JAg försöker undvika den frågan till så gott som varje pris då min mamma och släkt är religiösa med kristendommen. men om en utanför säkten frågar så svarar jag ärligt wicca.

äh du behöver väl inte hymla med din tro för dom om dom inte hymlar med sin för dig?? eller?

Jo, när man är 15 och bor hemma så går det inte att vara hur öppen som helst. senaste gången jag för sökte berätta för mina föräldrar så trodde dom att jag skulle gå med i en sekt, bli hjärntvättad och kasta bort mitt liv.

Haha, alla dessa sekter! Hej, förästen, ganska ny här :) Har surfat runt och läst en del men inte gjort så mycket väsen av mig än ;P

Jag har svårt att svara på frågan då jag själv just nu är osäker, för några år sedan ansåg jag mig vara wiccan, nu är jag väl hedning eller sökare :) Jag är alltid ganska öppen och framåt när det kommer på tal eller någon frågar, människor vet så lite och tror så lite, jag tror att de tycker det är intressant att få en inblick i andras tro. :)

Trevligt litet comunity har ni iaf! :)

när jag sa till mamma att jag gått med i vitka så fattade inte hon vad det va sen visste hon inte vad reinkarnation var för något och sen när jag förklarade så trodde hon nog också så   och jag säger det om det blir tillfälle t.ex. har jag en kompis som jag pratat rätt mycket om det med. om jag hade haft en pojkvän hade jag sagt det till honom…jag vill faktiskt att han ska tro som jag   det är ju inte så heller att alla går omkring och pratar om vad dom tror på hela tiden…

Min pappa sa häromdagen att han tyckte det var jättebra att jag hittat häxkonsten ha ha han är för go iblandgubben - han var jätteglad när jag var iväg till Solkråka på kurs när jag börjat ta tag i det här att hitta min väg och börja stärka mig själv, min mamma däremot tycker att det är bara nonsens men så är hennes stora intresse bingo och tv-serien Glamour. Min pappa är helt emot kyrkan de enda gånger han gått 
dit är när det är begravning lite kul att prata religion med honom för 
då får man höra ett och annat ha ha ha

Är hur öppen som helst inför dem som frågar annars är jag tyst…

Frågar någon så säger jag är wicca.
Vilket brukar sluta med att jag får säga häxa eftersom få känner till wicca. Var lite orolig när det ganska snabbt kom på tal på jobbet av någon anledning, men har inte varit något konstigt.
Annat en en massa tjat om att de vill att jag ska spå dom, men har testat detta en gång på jobbet och gör inte om det.
Är lite väl oroliga energier på ett demensboende.