hm, kan inte svara så direkt på denna fråga.

Jag svara med upplevelser istället:

När dimman sänkte sig omkring oss och månen lyste rund och trind, alla andra människor hade gått och lagt sig och vårt samtal fortsatte långt in på morgonsidan….då upptäckte vi att där vi stod fanns det ingen dimma alls.

Vi kände oss starkt betraktade, inifrån dimman, som om någon var nyfiken, lyssnade med stora öron och hotet kändes komma krypande inpå våra skinn.

Jag frågade vännen om hon kände samma sak, varpå vi beslöt oss för att krypa in i våra tält för att komma ifrån oron.

Väl där infann sig sömnen snabbt, men ideligen väcktes jag av att någon/några drog i mina lemmar, försökte inta min kropp och få plats jämte min själ.

Jag fick kämpa långt om länge, för att jaga bort inkräktarna, de kändes som aliens, men jag insåg att de hade med markerna där vi sov att göra.

Någon form av älvlika gestalter som också hängde ihop med dimman.

Så….Ja! i dimman.