Får mig så där automatiskt att tänka på Jesu brinnande hjärta.

Det är inget jag upplevt själv.

Hur tolkade du det när du såg det? Som en del av dig själv eller ett "tecken att tyda"?

Jag vet varken eller, jag blev så paff och tappade koncentrationen att jag var tillbaka igen. Nåja det kan ju ha vart av ingen betydelse med =)

(jag kanske drar fram som en löpeld, eller så är jag såpass fördömd att helveteselden brinner ovanför mig - he he , nu skoja jag bara)

Sacré-coeur-kulten
[sakrekör-], Jesu heligaste hjärtas andakt, är
en af den moderna katolska religiositetens mest
utbredda andaktsformer. Historiskt går dess ursprung
tillbaka på den fromhetsstämning, som skapades
af Frans af Sales och salesianerinnorna. I ett
kloster i Bourgogne hängaf sig nunnan Marguerite
Marie Alacoque (se d. o.) åt mystiskt
kärleksumgänge med Kristus, hvilket 1675 medförde
visioner bl. a. en, då Kristus visade sitt af kärlek
brinnande allraheligaste hjärta och uppmanade till
en särskild kult för detta hjärta. Hennes biktfader,
jesuiten Claude de la Colombière (1641-82), och dennes
efterträdare, jesuiten Jean Croiset (1656-1738)
använde visionen till att verkligen utforma en ny
devotion. Colombières lärjunge, jesuiten Joseph de
Gallifet (1663-1749) utvecklade läran om Jesu hjärtas
andakt på grundläggande vis i sin till nästan alla
europeiska språk öfversatta bok "De cultu S. cordis
Jesu" (1726). Kurian ställde sig länge afvisande mot
den nya kulten, som ifrigt utbreddes bland folket af
jesuiterna. Klemens XIII medgaf den dock på ansökan
1765 åt de polske biskoparna; och en bulla af Pius
VI 1794 fördömde angrepp på kulten. Andakten och en
särskild fest för densamma voro allmänt utbredda,
när Pius IX 1856 på de franske biskoparnas ansökan
anordnade det heliga hjärtats fest som festum duplex majus för hela kyrkan. På 200-årsdagen (1875) af
Alacoques hufvudvision medgaf Pius IX, att hela den
katolska världen invigdes åt det heliga hjärtat. Leo
XIII upphöjde 1889 festen ytterligare i rang; då
grefvinnan Droste zu Visehering likt Alacoque
fått personliga
uppenbarelser af Kristus och begärde hela
mänsklighetens invigning åt Jesu af kärlek
brinnande hjärta, verkställde Leo XIII 1899
denna invigning. Kulten utbredes genom många
brödraskap till det heliga hjärtats ära (se
t. ex. Jesu heliga hjärtas brödraskap), både
manliga och kvinnliga. Dess förnämsta helgedom
är Sacré-coeur-kyrkan på Montmartre i Paris
(se fig. 24 å pl. V till art. Paris). Dogmatiskt
gäller Sacré-coeur-kulten Kristi kroppsliga hjärta
såsom en del af hans gudamänsklighet och som säte
och sinnebild för hans oändliga kärlek. – Litt.,
nästan oöfverskådlig. Nämnas må J. Bainvel, "La
devotion au Sacré-coeur de Jesus" (1906), H. J. Nix,
"Die verehrung des heiligsten herzens Jesu und des
reinsten herzens Maria" (1908), och De Franciosi,
"Le Sacré Coeur et la tradition" (s. å.); biografier
öfver mère Alacoque af Nieuwenhoff (1906) och Hamon
(1907; rik litteraturanvisning) och öfver Colombière
af Charrier (2 bd, 1894) och Hattler (1903).
Hj. H-t.

Källa: http://runeberg.org/nfcd/0175.html

åt mystiskt
kärleksumgänge med Kristus

- jahaja där ser man =)

Det var inte så gudomligt, inget vitt ljus eller överväldigande kärlek. bara varma,torra och lufttiga äldsflammor, en eld helt enkelt, nån meter ovanför själva kroppen. Inga indikerande bilder bredvid heller.