Personligen lutar min tro åt att den nya personen rör sig utanför först, för att sedan åka lite in och ut, tills den landar där den ska.

Jag tror lite lika med min dementa mormor. Jag upplever att hon lever i båda världarna s a s

#1 Det var en väldigt intressant tanke, så har jag inte tänkt tidigare men det känns ju logiskt om man kan säga så :).

#1 skulle du kunna utveckla det lite mer? är själen = personen för dej?

att själen är vår personlighet?

#3 Mitt val av ord var förenklat och jag gillar inte att använda ordet själ eftersom det indikerar att själen är en enda sak. Jag tror nämligen att det vi kallar själ är uppdelat i flera.

Ibland tänker jag att själen är den minsta odelbara delen i människans medvetande. Just för att själen verkar följa människan genom livet. Jag har ju uppfattningen att jag är samma jag som igår, även om jag lär mej nya saker.

Jag kan dela upp mej i erfarenheter och kunskaper, i sjukdomar och störningar, men själen verkar bestå.

Själen är lika gäckande som fysikens alla miniminipartiklar. Man kan räkna ut att den finns där, men om man ska bevisa att den finns, så är instrumenten för trubbiga.

Varje själ är ett spännande äventyr, som överträffas bara av det faktum att det över huvud taget finns själar?

Tänk vad det är svårt att förklara nåt sånt här!

Tror jag har tänkt att själen alltid är detsamma, det innersta delen i ens medvetande…

Intressant tanke att själen är uppdelad..

så om själen är ens innersta del som består livet igenom och förbi, borde den vara med i mitt barn i magen redan från befruktningen?

om den är flera delar, så börjas den "byggas" upp redan i magen och "dra till sig" fler delar under hela livet? eller bara under småbarnsåren? samtidigt som personligheten utvecklas

Det här är ett intressant o komplicerat ämne. (Hej förresten, jag har inte varit inne på forumet på evigheter…)

Jag har inga exakta svar (undrar vem som har det?) Men jag har en tro och tankar.

Inom Vedanta använder man flera olika begrepp för att definiera olika delar av det vi i väst brukar kalla själen.
Man talar om Jiva, som består av 5 delar, (den fysiska kroppen, andedräkten, den mentala kroppen, Buddhi och atman) (och atman delas ibland upp i två delar).
Andedräkten styr det autonoma nervsystemet, den mentala kroppen använder de fem sinnena mm som den fysiska kroppen består utav, Buddhi är vår intelligens och även bärare av vår individuella karma, Atman är vad många ofta kallar Ande.

En vanlig metafor för Jiva är två fåglar som sitter i ett träd (trädet symboliserar den fysiska kroppen). Den ena fågeln äter frukterna i trädet och är helt exalterad av den njutning som frukterna ger. Den andra fågeln (atman, anden, Brahman) sitter lugnt och bara ser på när den första fågeln äter.
Vet inte om detta ger någon klarhet till något, men hinduernas definitioner har i alla fall varit till stor hjälp för mig när det gäller att försöka förstå ved i hela friden vi egentligen är för nåt :D

I Katha Upanishad kan man läsa en beskrivning av Jiva som jag gillar skarpt: Beyond the senses are the objects and beyond the objects is the mind. Beyond the mind is buddhi and beyond buddhi is the great self (mahan atma).

'Do what ye will, and it will be done' /Airamya

Du ska läsa Michael Newtons böcker, bl.a. Själaresor (Soul Journeys). Där står det vad som hände rmed själen från döden tills den inkarnerar igen. Ditt barns själ kom redan innan befruktningen, för ni hade kommit överens om att ni skulle vara mor och barn redan när ni planerade detta liv, innan ni inkarnerade. Fram tills man blir ca. 5 år kommer själen in och ut ocg gör andra saker, tar upp andra uppgifter. Så ja, själen är själva medvetandet. Anden eller det högre jaget är huvuddelen av vår själ och sitter i ljuset och på nåt sätt styr vår själ. Personligheten är en blandning av vår själs, förnuftens och detta livs vanors och lärdomars karakteristikor.

För mig, är gud en enorm källa av skapar- och livskraft. Jag tror att alla varelser på jorden har fått en "pärla" av denna; dvs själen (jag tror dock att växters, djurs och människors själar ser lite olika ut).

När jag blev gravid visste jag det bara ett par dagar efteråt, för jag kände av den där nya lilla ljusdroppen i magen. :) Helt otroligt!

Intressant diskussion. Jag har länge varit helt inne på Bapphos linje och tänker att själen inte nödvändigtvis planteras vid en specifik tidpunkt och att man innan dess inte har en själv som foster.

Anledningen till detta är att jag blev gravid pga slarv för några år sedan, och var tvungen att göra abort (visste inte vem pappan var, gick fortfarande i skolan, mådde dåligt psykiskt - behöver jag säga att jag skyddade mig bättre efter det…?). Min upplevelse av det var att en själ/ande som kom till mig under den tiden, mitt blivande barn som liksom fanns med mig och runt mig, dock ej i mig än. Det var en härlig själ, lätt att älska på mammavis, en lekfull liten sak som var glad att få komma till just mig. Naiv och klok på samma gång.

Tvärtemot vad man kan tro så var det inte speciellt svårt att göra abort när jag redan hade "träffat" mitt blivande barn, utan mycket enklare. Kvällen innan utförde jag en liten hyllningsritual till själen och förklarade att den skulle bli älskad och ha ett bra liv, men att jag inte hade möjlighet att ta emot den just nu. Förklarade att det inte fanns en far åt den, eller ett tryggt liv än. Jag frågade om den kunde vänta på att jag skulle mogna, att jag skulle hitta den bästa möjliga fadern åt den och skapa en trygg uppväxtmiljö. Det gick bra, och det var samma glada, lekfulla själ som lämnade mig - för tillfället! - den gången.

Det gör mig glad att tänka att jag har någon som väntar. Nu är det inte långt kvar förrän vi vill ge ett jordeliv och en kropp åt själen, och den här gången passar det bättre.

#10 Praefatio, en sån fin upplevelse. Väldigt moget och insiktsfullt av dig också att göra som du gjorde, tycker jag.

#9 Min upfattning är att vi först inkarneras som växter, senare som djur och när vi är rika på erfarenhet och mogna blir vi människor.

#10 Skönt gjort! Om alla blivande mammor som inte vill behålla sitt foster gjorde en ceremoni för att låta själen veta hur det ligger till skulle världen vara en mycket bättre plats. I mitt jobb har jag mött otaliga vilsefarna fostersjälar som inte gick till ljuset därför att de var förvirrade, besvikna, arga, osv.

Det stämmer att fostrets själ svävar runt mamman mycket!

#8 #12 Du låter väldigt säker på dina ord. Som om du sitter på sanningen. Gör du det?

Visst gör jag det, ja. En del av sanningen i alla fall.

Jag hade en väldigt stark upplevelse under healing en gång, och sedan dess lutar jag åt Hannifers synsätt i mångt och mycket. Jag har inte lyckats placera in foster i den teorin, så det var intressant att höra om det.

En annan sak jag funderat på är hur jag ska förklara andekontakter. En släkting gick bort ganska nyligen, och han hör av sig ganska ofta (rätt roligt, eftersom han alltid tyckte andlighet var trams :D ). Sedan är det två killar som jag inte känt i jordelivet, men som jag har haft med mig i 22 år, såvitt jag vet. Den ena dog innan jag föddes och den andra senare.

Den första kan ju vara en guide, men vad är då den andra? Ingen av dem verkar ju ha gått vidare i kretsloppet såhär långt.

Universum är en märklig plats…

#15 Om man tänker sig själen inte som en, utan flera så är det ju möjligt att en del stannar här och en annan går vidare och en tredje något helt annat…

#15 Släktingen som hör av sig kan sitta i ljuset och hälsa på för átt ge budskap och glädje, kanske just därför att han inte trodde på etferlivet medan han levde.

De två andra kan vara såna jordbundna andar som inte gått till ljuset. Kanske hade de negativa känslor när de dog eller oavgjorda saker eller var vilsna och fann tröst hos dig. Försök tala till dem och fråga dem varför de sitter hos dig. Du kan också tillkalla nån de kände och älskade, eller deras guide/skyddsängel, och förhoppningsvis går de vidare. En fuide ger tecken på som är den rätta vägen eller varnar mot eventuella faror, så om de inte gör det är de inte dina guider.

Jag tenderar att tillhöra tron på att en person består av en mängd olika andar som alla har olika funktioner. Jag tror inte alls att själen är ett slags sammanhållet, statiskt tillstånd - varken i livet eller därefter - utan att olika delar kan befinna sig i dvala, försättas i dvala, lämna de andra, stjälas och kombineras i myriader av varianter och former. En sådan tro är mer praktiskt användbar och effektiv i mitt yrke.

Men jag tror att begreppet själ och trosföreställningarna omkring begreppet har - liksom andra föreställningar - kan ha en hel del goda användningsområden och effekter. Den kan skänka en enkel tröst att vila sig mot om man inte vill eller kan ta itu med en mer komplex värld, den kan mildra sorgen efter att ha förlorat en närståendes fysiska närvaro mm.

Att göra anspråk på absoluta sanningar är bra känslomässig inställning för de som behöver tröst, stabilitet och i viss mån uppmärksamhet från andra som också behöver det en sådan tro ger - för stunden.

Sanningar är inte absoluta, utan mycket inveklade och flexibla, långt mer än språket kan beskriva. Så man är tvungen att förenkla vad man vill meddela. Min uppfattning om själen är att den är ensformig, men den har myriader tendenser som beror på missionen, själsnivån och sina tidigare liv.

Jag tror att det var de gamla egyptierna som trodde att man har flera själar eller "delsjälar". Det är länge sedan jag läste om det, så jag minns inte om de samexisterade i samma människa eller avlöste varandra.

Men visst är man fast i sina föreställningar med de begränsningar den här världen erbjuder. Det är ju helt klart enklare att tänka sig moster Märta sitta intakt på andra sidan än att hon splittrat upp sig på ett eller annat sätt och är ute på nya äventyr.

75% av jordbundna andar är inte hela, så en del av dem har gått vidare och andra delar sitter kvar här. Detta heter fragmentering av själen och det är mycket vanligt, men det är inte sunt. Själen ska vara hel.

Fragmentering sker när man upplever känslomässiga trauman. Då sticker ett själsfragment med de mest negativa känslorna så att man kan klara av traumat. Fragmenten får man inte tillbaka efter döden, så när man reinkarnerar har många av oss redan själsförslust från tidigare liv. Själshämtning är terapin man ska gå igenom för att få tillbaka sina tappade själsdelar.

Varje fragment funkar som en oberoende ande, så de flesta medierna och terapeuterna vet inte om det gäller fragment eller hela själar. Chakrana ska fungera perfekt och man ska ha en balans mellan det kroppsliga, psykiska och andliga för att man inte ska tappa själsdelar.

#21 Innebär inte det isåfall att ingen har en hel själ när de föds?

Vad och hur är själshämtning?

Nej, många har en hel själ, de som inte tappat själsdelar i tidigare liv eller som haft en själshämtning i ett tidigare liv.

Det finns olika sätt att göra själshämtningar. Sjamaner gör trumresor med sina kratfdjur och hämtar folks själsbitar. Hypnoterapeuter hypnotiserar sina klienter och i kontakt med dessas andliga guide går de till stället och tiden där några av deras själsdelar finns och hämtar dem tillbaka. Det finns dock en risk för att man ska tappa delarna igen. Min arbetsguide använder en metod där delarna görs ensartade och då är det svårt att tappa dem. I USA och Storbritannien är själshämtningen en mycket känd terapi.

#23 Jag antar att du har haft väldigt starka upplevelser som talar för ditt sätt att se på själen. Men andra här på forumet har säkerligen också haft andliga upplevelser som kanske inte överensstämmer med dina. Därför tycker jag att det låter lite arrogant att berätta för andra hur saker "är", som om det vore någonting objektivt.

Var och en får skriva sina egna uppfattningar, därför finns ett forum till.

#25 Absolut! Och det är det som är min poäng. Alla har sin tro om livet, döden, själen/-arna osv. Och det här forumet är, bland annat, till för meningsutbyte om sådana saker. 

Men det är skillnad mellan att berätta vad man tror och att framställa det som allmänt vedertagen fakta.

# 23 jag tror att trauman har vi alla upplevt i våra liv, i olika grader, så din syn på själen innebär då att alla föds med icke hela själar enligt min åsikt om trauman, men det blir nog en helt annan diskussion det :)

Jag tror jag lutar mer åt hållet att själen är av olika delar som kommer och går, men att det kanske finns en kärna som är konstant iaf under ens hela liv. Vad som händer med kärnan sen och när den blir en del av en människa, det får jag fundera vidare på

Tycker jag känner att min son i magen har redan lite av en personlighet och därmed en grund i sin själ. Antar att själen kanske kommer till oss vid olika tider, vissa tidigare andra senare, eftersom vi alla är unika

# 18, 20 Visst ger tron om en intakt ej föränderlig själv förtröstan. Men om det är en naiv sorglig förhoppning likt ett barn har som vill att kaninen vid vägen skall vakna igen eller om det verkligen förhåller sig så vet jag inte.

Idag hemkommen från en begravning kan jag verkligen önska att det vore så. Att den personen är intakt, och möter alla dom som saknar den så, i frid och lycka - och precis som den personen var när den levt.Det känns så grymt att man ska splittras upp.

Och ibland blir jag bara trött på alla olika trosföreställningar som håller med eller motsäger allt möjligt. Jag tror nog att sanningen till slut blir oundviklig, nuet spelar däremot roll.

#27 personlighet javisst =) fantastiska små barn =)

#26 Så det är min säkerhet du inte gillar? Det kan jag inte göra nåt emot.

#27 Det är bara allvarliga trauman som gör att man tappar själsdelar. Så många av oss blir födda med en hel själ.

Säkra sanningar flaggar ofta för plånböcker eller egon som vill expandera. Inte förtroendeingivande och försätter mig i ett ifrågasättande läge, bums.

#29 Nej, det handlar inte om det. Jag tycker bara att man kan visa en viss ödmjukhet inför andras tro, även om man är helt övertygad om att ens egen tro är den rätta.

#30 Säkra sanningar kan också stämma och då väcker de avundsjuka.

#31 Diplomacin är inte min starka punkt, jag är hellre rak på sak och bryr mig inte om hur jag blir uppfattad. Det viktiga är vad man känner inom sig, inte hur man blir uppfattad av andra. Folk gillar att sätta andra i lådor med tabeller på, så jag skulle fått en eller annan  tabell, hur jag än uttryckte mig.

Angående "säkra sanningar" och allt det där, så sa Buddha det bäst:

"Don't blindly believe what I say. Don't believe me because others convince you of my words. Don't believe anything you see, read, or hear from others, whether of authority, religious teachers or texts. Don't rely on logic alone, nor speculation. Don't infer or be deceived by appearances."

"Do not give up your authority and follow blindly the will of others. This way will lead to only delusion.

Find out for yourself what is truth, what is real."

#32 Vilken trist inställning. Tänk vad många fantastiska människor och möjligheter du missar bara för att du inte har lust att visa lite öppenhet och ödmjukhet. Så som du uttrycker dig nu så läser jag knappt dina inlägg eftersom ditt tunnelseende är så tröttsamt och tråkigt, och jag tror inte att jag är den enda.

Jag vill kommentera på "[…]jag är hellre rak på sak och bryr mig inte om hur jag blir uppfattad. Det viktiga är vad man känner inom sig, inte hur man blir uppfattad av andra." Det är aldrig den som uppfattar som förlorar, det är den som uppfattas. Den som uppfattar någon som trångsynt, otrevlig, ointressant eller vad det kan vara skadas inte av det överhuvudtaget utan vänder personen ryggen och går vidare, men den som uppfattas på det viset går miste om möjligheter i livet. Man tjänar alltid på att uppfattas positivt. Alltid, i alla situationer.

Man måste inte ens känna ödmjukhet och öppenhet för att faktiskt visa det. Det är många här inne som har en ganska fast syn på vad de tror och inte tror, men de flesta är duktiga på att hålla diskussionen öppen för andras åsikter. Man behöver inte hålla med men man behöver inte stänga dörrar i folks ansikten. Man är ju intresserad av att höra vad andra har att säga, det är ju därför man sitter på ett forum.

Du har skrivit att man ska få delge sina åsikter eftersom det här är ett diskussionsforum. Det har du helt rätt i, men din inställning fungerar varken för diskussion i verkliga livet eller på ett forum eftersom du lägger fram saker som sanningar och medvetet eller omedvetet säger åt folk att det inte är någon idé att delge sina åsikter eftersom du ju redan har sagt sanningen. Stilen påminner väldigt mycket om den man ser i t.ex. frikyrkorna, och den stilen går inte att föra en dialog med. Det blir en monolog eller en tillrättavisande lektion från den som "berättar sanningen". Ingetdera passar sig speciellt bra på ett diskussionsforum, ingetdera är givande för alla parter utan enbart för den som för monologen/håller i lektionen.

Du har i allra högsta grad rätt till dina åsikter, men om du vill diskutera häxkonst/det ockulta/metafysik/vad man vill kalla det här inne så bör du försöka ta av dig skygglapparna och sluta ge folk lektioner i "hur allt verkligen är". Testa att använda uttryck som jag tror, jag tycker och enligt min erfarenhet. Tona ner sanningssnacket. Lyssna på vad andra har att säga och acceptera att du kanske inte har mer rätt än någon annan, att livet och världen kanske är lite mer komplexa än så. Det gör inte ont, det kräver ingen större ansträngning, men det ger förvånansvärt mycket tillbaka.

#32 Jag blev lite nyfiken och följde länken till din hemsida och läste artikeln "Black Magic and Karma" där det varnas för häxkonst, hoodoo och santeria och hur dessa praktiker och trossystem direkt eller indirekt kan få entiteter att fastna vid oss och som gör oss självdestruktiva och får oss att hamna i en lika destruktiv spiral o. s. v., o. s. v.. 

Här kan man läsa själv om man vill:  http://www.spiritualinsight.gr/en/black-magic-and-karma

Detta gör mig nyfiken på varför du visiterar ett forum som just handlar om häxkonst och där även hoodoo diskuteras och utövas. Är det av någon speciell anledning? Vill du varna, rädda? Hitta presumtiva kunder? Eller vad?

#33 Utmärkt sagt, jag håller ju fullständigt med det!

#34 Jag tror faktiskt inte att det finns nån som är mer öppen än jag. Ödmjuka människor finns det gott om, men de brukar ha en låg självkänsla, något jag inte har. Så du måste förväxla låg självkänsla med brist på ödmjukhet.

Vi är faktiskt eniga i det mesta här, men jag tror inte att jag tappar nåt genom att vara uppriktig och rak på sak. Det är sant att många missuppfattar mig redan från början och stänger dörren, men då missar även de. Jag tycker inte jag missar nåt, för jag vill inte ha till vänner såna som har ett stängt sinne. Så det är lika bra att veta från början vem man är, så att man inte missar tid på att lära känna varandra.

Du behöver inte läsa mina inlägg, som sagt vill jag att allt ska vara tydligt från början. Förresten tycker jag inte alls att jag stängt nån dörr i nåns ansikte, tvärtom, jag gratulerade en av medlemmarna för vad hon gjorde!

Att jämföra mig med en frikyrkans predikant fick mig att skratta, för det hade jag aldrig hört förr! Det kan faktiskt inte ligga mer fjärran från sanningen, men du får tycka så. Det är egentligen roligt att bli sedd på extrema sätt av människor, det är ett bra experiment för mig. Jag minns en uppsats jag skrev i skolan där jag försvarade fascismen (utan att mena det). Det var roligt att se att jag fick godkänd.

Världen och själen är mycket mer komplex än någon av oss tror, men jag berättar gärna om det jag vet. Jag kan inte berätta om vad jag inte vet.

#35 Vad kul att du hittade den artikeln. Om du läste den noga märkte du säkert att jag skrev att det beror på hur man använder magin (typen spelar ingen roll) som man kan få en mörk entitet på sig. Och sättet är att tillkalla vilka som helst entiteter utan skydd och med ett manipulerande mål. Och man behöver inte ens driva med magi för att göra det. Men magin är ett bra exempel för det finns alltför många som leker med formler utan att känna till farorna och utan att veta ett dugg om andlighet.

Magi är något jag har drivit med och läst om, och det är ett av mina interessen. Så naturligtvis vill jag varna folk om farorna.

#36

Så du menar att man inte kan vara ödmjuk samtidigt som man är säker i sig själv? Vi kan vända på steken; varför skulle en självsäker person ha behov att skriva andra på näsan? Jag tycker inte att det beteendet tyder på självsäkerhet, utan snarare på att personen behöver få stöd från andra för att bekräfta den egna tron.

Jag har, som många andra, blivit påprackad religiösa sanningar i mina dar. Det är lika otrevligt varje gång, oavsett om "predikanten" är kristen, ateist, spiritualist, wiccan, en "sann" häxa eller något helt annat. Lustigt nog, brukar personer som tycker sig ha den rätta tron (och gärna påpekar det för andra), bli provocerade av människor som inte tror som de gör. Det "predikanten" säger förväntas tas emot som fakta.

Exempelvis, så fick jag höra en hel del ilskna kommentarer från två Jehovas vittnen, när jag förklarade för dem att jag inte var intresserad av deras så kallade faktablad. De kunde inte förstå varför. Enligt dem, innehåller (deras tolkning av) bibeln den enda sanna läran och mitt sätt att se på tillvaron är helt fel. 

Nä, jag betackar mig för absoluta sanningar.

Oj, nu har vi hamnat en bit utanför trådens originaltema. :)

Nu känns det som att drevet går igen…

Är det människor eller åsikter, ämnen, interessen etc. vi ska tala om här?

Ibland känns det som att vi fimpar jätteintressanta trådar med moralpredikningar. Ja, jag har också gjort det, men vi kanske skulle vara mer försiktiga?

#38, det har du rätt i.

För att gå tillbaka till själen, som Johku ville prata om, så kom jag att tänka på en bana som mitt ex funderade i.

Han hade lätt att känna/höra/kommunicera med andar, och som han såg det är det lite som att ta emot en radio- eller TV-sändning, internet eller mobilsamtal. Alla kan egentligen skicka och ta emot, det enda som sätter gränsen är om man är inställd på rätt "frekvens".

Nu tror jag att han såg existensen i två lägen, levande eler döda, och att de döda hade sin tillvaro i en parallellvärld, men att man ändå kunde meddela sig över gränsen så länge man ställde in sig rätt frekvens, i brist på bättre ord.

Tror aldrig att han försökte aktivt att kommunicera på det viset med andra levande, dock. Det brukar räcka med att han öppnar munnen för att reta slag på de flesta. 

#37 Visst kan man vara både ödmjuk och självsäker, och jag tycker att jag är det. Jag har inget behov att tala andra på näsan, det är bara din uppfattning. Som sagt, jag skrev i denna tråd för att gratulera någon för sitt vettiga val. Men sen skiftade diskussionen åt ett annat håll som jag fick svara på. Och plötsligen blev jag anklagad för det ena och det andra. En sak är säker, jag har aldrig varit skenhelig och tänker inte bli det nu. Jag säger "jag tycker" och "jag tror" bara när jag menar det, inte för att vinna över någon.

Det låter löjligt att jag skulle behöva bekräftande från någon människa när jag har min andliga guide som jag kan fråga! Mina uppfattningar är dessutom inte baserade på tron utan på upplevelser.

Slå inte om bordet, det är du som blev provocerad, inte jag! Om du är för känslig och ser predikan överallt är det ditt problem, inte mitt.

Det är din rätt att ta emot Jehovas vittnenas blad eller ej och du behöver inte ge några förklaringar. Det samma gäller min filosofi, men när du kör med fel anklagelser och påhopp reagerar jag, ska du veta.

#39 För somliga kommer det naturligt att kommunicera med andar, för de är öppna. Det är medfött. resten av oss får meditera och öva, eller hitta en bra kanal.

#40 Tråkigt att du upplever mina åsikter som påhopp. Det var inte mitt syfte. Det enda jag ville säga var att jag inte gillar när människor, oavsett tro, berättar hur saker "är" snarare än vad de tror. Det som sägs mellan raderna är då, att andras åsikter och upplevelser inte är lika sanna eller värdefulla. 

Men jag tror att det är dags att lägga ner den här diskussionen nu. Det enda som går att konstatera är att vi tycker olika.

Jag kan inte använda uttrycket "jag tror", eftersom jag inte tror på nåt. Det vill säga att jag inte trodde på nåt bestämt när jag började att syssla med det övernaturliga. Så mina slutsatser har med direkt erfarenhet att göra. Det är klart att andra inte haft den erfarenheten så de kan inte tänka likadant. Det betyder inte att deras synpunkter är mindre värdefulla, var och en har ju sin intuition att lita på. Så man kan ha helt riktiga synpunkter utan att ha upplevt nåt direkt. Och även när man tror på saker som jag inte är enig i så är ju allt värdefullt, för det är ett steg i utvecklingsskalan. Alla befinner sig inte i samma punkt som jag, och jag är inte den mest vetande eller högtstående. Jag tycker det är din egen låga självkänsla som får dig att reagera så. Du känner dig kanske hotad på nåt sätt av mina berättelser, när du skulle kunna läsa igenom dem och endast dra ur dem det som tjänar dig. Men om du inte tycker det finns nåt som tjänar dig kan du låta bli.

#42 Om någon nu skulle vara oenig med dig, vart på utvecklingsskalan är de då? Högre, eller lägre? Eller går den skalan åt något annat håll?

Om nu två personer har kommit fram till två helt olika slutsatser, varför skulle det säga något om deras utveckling ö. h. t.?? Har det inte mer att göra med erfarenheter, kunskap, insikter m. m.? Kan det inte vara möjligt att två eller flera har lika rätt?

Det skulle inte säga något som helst om var de står på utvecklingsskalan, varken högre eller lägre. Men nån som är rädd för att växa sitter ofta lågt, dvs är en ny själ.

Nej, skalan går inte år nåt annat håll. Själens utveckling har mer att göra med hur modig, flexibel, osjälvisk, stark, harmonisk, o.d. man är. Erfarenheter och kunskaper har mer med personligheten att göra. Inte bara kan två eller flera ha rätt, utan alla kan ha rätt! Saker kan finnas på olika plan samtidigt. Men jag kan bara tala om vad jag erfarit.

Jag tror att själen består av flera delar, alla finns kanske inte med från födseln men kommer under barndomen likaväl som de lämnar kroppen vid olika tidpunkter när man dör.

Hmm. Jag tycker att det är svårt att förklara själen och det är ingenting jag egentligen har fördjupat mig i. Jag tror att alla har en själ, så mycket är jag säker på. Jag tänker också att man återföds för att lära. Sen är det svårt att säga när någon får sin själ.

Något jag har läst om nyligen är begreppet  Världsjälen. Om individen har en själ, varför skulle inte jorden också ha en, den är ju levande. Något jag har funderat över är vilken del av vårt medvetande vi använder vid t.ex trumresor, sejd, trans och annat? De platser vi besöker vid vissa tillfällen existerar ju inte på ett materiellt plan. Kanske är de platser man besöker avsedda just för själen.

#32 Intressant att jag skrev om ungefär samma saker som du, om personliga upplevelser, absolut sanning och ödmjukhet i tråden "Sälja sin själ till djävulen", utan att ha läst ditt inlägg först. Vi verkar ha liknande tankebanor :).

#45 Det jag vet är att våra olika kroppar (astralkroppen, mentalkroppen, osv) lämnar vår fysiska kropp vid olika tidpunkter etfer döden, men så vitt jag vet är själen (medvetandet) ett.

#46 Allt är bestjälat, jorden, växter, stenar, osv. I Michael Newtons böcker får man veta att vi själva skapar själar som först blir stenar eller berg, senare växter, djur och till sist människor eller andra tänkande varelser på andra planeter, allt eftersom de utvecklas. Vi gör detta i livet mellan våra inkarnationer, i andevärlden. Då besöker vi tomma planeter och övar där. Jag har en vän som fick vara med i skapelsen av en ny galax!

Vilken del av vårt medvetande vi använder för andligt arbete? Jag tror det är själva sjölen, för när man har tappat en stor del av sin själ kan man inte koncentrera sig och det blir svårt att göra sånt arbete. Men jag kan ta fel.

Ja, kul att kunna prata med nån härinne utan att  bli missförstådd!

Det blev lite fel där, jag menade Praefatios inlägg # 34 , i inlägg #46.

#47 Betyder den utvecklingsskalan att människor är mer själsligt utvecklade än mineraler, växter och djur? Och betyder det i en förlängning att vi står högre än dem?

Ja, men inte i den utvecklingsskala jag talade om,  från 1 till 10, den är bara till för tänkande väsen. Men en själ som varit människa kan bli djur igen, om den så önskar. Och då ser man att den funkar som ett intelligent djur, men ett djur ändå.

#50 Min upplevelse är att även djur är tänkande väsen.

Vad menas med att tänka? Allt som går att kommunicera med, borde ju kunna tänka, på ett eller annat sätt..

#50-52

Det finns många rön som vittnar om djurs förmåga att tänka och förstå… Ibland tycks mej djuren klokare än människor, men det beror kanske på att de inte kan säga så många dumheter. ;)

Tillbaka till trådens ursprung:
Inatt drömde jag att jag hade ont i magen och åkte till doktorn. Döm om min förvåning när de sa att jag skulle föda barn!. Nä, sa jag, det kan inte stämma. Jag har haft mens och min mage är inte tillräcklig stor, jag är bara lite tjock. Jag har bara gått upp 1,5 kg. Men de framhärdade. Nu vet jag inte riktigt hur det blev, men jag hade i alla fall ett nyfött barn i min famn i några sekunder, och jag funderade på om jag verkligen skulle få mjölk i brösten. Men jag var så lycklig, fast jag i drömmen visste att jag bestämt att inte skaffa fler barn och att jag tyckte jag var för gammal.

Drömmen var skruvad, men mycket verklig. Under dagen idag har jag känt en sorg över detta barn som inte finns. Så kom jag att tänka på denna tråd. Tänk om detta är en själ som vill komma till mej? Vad händer om jag inte tackar ja? Så min tanke/fråga är: kan själar komma redan innan de är materialiserade?

Jo, djur kan tönka, men inte på samma sätt som människor. Deras tankar följer inte en resonnemnag som leder till slutsatser, de är mer intuitiva och de lever varje sekund i nuet.

#53 Efter min erfarenhet kan nån själ som vill inkarneras och som känner dig från andevärlden och som ni haft ett tidigare liv med kommunicera på det sättet i en dröm. Men om du inte kan eller vill få barn kan han/hon hitta en bekant till dig som får barn och möta dig genom henne/honom. Eller hon/han kan bli ett djur du adopterar! Eller helt enkelt vänta till nästa liv.

Men att föda barn i en dröm oftast betyder något annat, som t.ex. en dröm du haft och som blir verklighet, eller ett projekt, din "baby" som man säger på engelska.

Det kan också betyda något skumt, men det är bäst att inte gå in i det för då får jag nog påhopp igen…

Åh så intressant, jag tycker att det är så roligt att höra vad andra tänker och tror om själen :)

Jag tror att själen kommer till innan själva livet. Jag tror att det är bestämt i förväg liksom, så när det finns en själ som passar så blir det ett barn.

Jag tror att när man dör, så återföds själen. Själen bär med sig kunskap från tidigare liv, och man kan ha en ung eller gammal själ.

Djur har också själ, liksom allt annat levande här på jorden. Och jag tror att djuren faktiskt är mycket klokare än vad människan är, fast på ett helt annat sätt.

Det är ju inte så ofta man ser katter läsa böcker, men det är heller inte så ofta som man ser en människa jaga en mus med samma precision som en katt. ;)

Det är vad jag tror :)

Hittade en bok på biblen som verka intressant "Vålnaden går före… Folktron om själen" av Eva Carlsson Werle.

Någon som läst den?

#56 Helt underbart skriven bok med härligt språk också. Jag har tidigare rekommenderat den i någon tråd här. :)

#55 Djur är på ett sätt klokare därför att de är i nära kontakt med sin intuition. De har inte förnuften som sitter i vägen.

#57 vad kul :) då ska det bli extra kul och läsa den, när den rekommenderas

#54 "Jo, djur kan tönka, men inte på samma sätt som människor. Deras tankar följer inte en resonnemnag som leder till slutsatser, de är mer intuitiva och de lever varje sekund i nuet."

Videon talar för sig själv tycker jag…

Wow, då bör jag tänka om vad djur kan eller inte kan göra! Synd att man inte kan kommunicera med dem som med människor…

#60 Är inte det samma slags fågel som på ett oerhört effektivt sätt använder en pinne för att komma åt mat ur ett rör? :) Häftiga som sjutton, läckert att de kan tänka i så många steg och inte bara räkna ut hur de måste bära sig åt för att komma åt maten, utan också förse sig med rätt verktyg för ändamålet.

Det här med att kunna tänka i steg är i och för sig inte någonting speciellt ovanligt. Alla vi som någonsin tränat ett djur (i mitt fall hästar i synnerhet, mängder av dem, och hundar) vet att de är extremt skickliga på att komma på vad de behöver göra för att få sin belöning (mat, eftergift, ömhet). Även om det inte visar på just tekniskt tänkande, så visar det på att de har ett avancerat sätt att tänka och förstå sånt som vi själva knappt förstår. De kan dra slutsatser och samarbeta, klura ut vad vi vill trots att vi ofta är otydliga. Fantastiskt.

Häftigt!

Den här sommaren har jag funderat mycket på hur små, ganska nykläckta paddungar kan förstå att hoppa iväg från gräsmattan, redan vid ljudet av min gräsklippare. Nu hinner inte alla stackare rädda sig ändå, tyvärr, vilket gör varje runda till något traumatiskt..

#64 Som sköldpaddeungarna som direkt efter kläckningen kryper snabbt som vinden ner från stranden till havet. Naturen är märklig, märktig och fantastisk. Tänk vad lite vi kan och förstår, tänk hur mycket vi kan lära oss.