Min upplevelse är att de allra flesta mer erfarna wiccaner har en mer nyanserad syn på ljus och mörker än den mer populärwiccanska. Om man utövar religionen seriöst under en längre tid och verkligen sätter sig in i alla sidor av högtider, etik och hur Wicca generellt ser på gudomarna, så tror jag det är svårt att undvika även de "mörkare" sidorna av tillvaron. Utan död finns inget liv, utan natt ingen dag, utan vinter ingen sommar, och så vidare. Den dynamiken är något som genomsyrar hela det cykliska tänkandet inom Wicca.

Vad gäller the Wiccan Rede, "Om det ingen skadar, gör som du vill" (som för övrigt inte direkt har något att göra med den så kallade Trefaldighetslagen, vilken betydligt färre wiccaner faktiskt lägger någon större tonvikt vid) så handlar den ju snarare om att ta personligt ansvar för sina handlingar, oavsett om dessa är "ljusa" eller "mörka", än om att på något sätt specifikt förbjuda mörker. Alltså, det handlar om att tänka igenom vad man gör och vara villig att ta kosekvenserna för sina handlingar, snarare än att oreflekterat undvika att göra allt som kan uppfattas som att skada någon eller något.

För en uttömmande och intressant studie av flera aspekter av wiccansk etik, ta gärna en titt på John L. Coughlins sida: http://www.waningmoon.com/ethics/

Tack, mycket intressant! Du bekräftar ju ungefär det jag skrev, att det känns som att ffa nybörjarböckerna är ute och cyklar lite eller åtminstone är alldeles för inriktade på att allt ska vara så sockersött, men att sjäva religionen inte borde vara det egentligen. Jag tyckte som sagt att det här nästan militanta ickeskadandet mest var någonting som upprepades gång på gång istället för att faktiskt förklaras, och därför kändes det tunt och ogrundat.

Ah, så man bör snarare tolka "an' ye harm none, do what ye will, what ye send forth comes back to thee" som att så länge man inte skadar någon så är det fritt fram att göra lite som man vill eftersom man inte löper risk att bli biten i baken, men att man bör tänka efter innan man gör något som kan påverka andra eftersom det "kommer tillbaka"/får konsekvenser. Jag tänkte aldrig på att man kunde läsa det på det viset och tolka det så, trots att jag var inne på själva tanken, men nu ser jag ju klart och tydligt att det lika gärna kan tolkas så som att tolkas som ett totalförbud mot att skada. Grymt intressant!

Tack för länken, ska kika där! Jag läser just nu Deborah Lipps "The study of witchcraft, an advanced guide to Wicca". Har läst mycket gott om den boken och är framför allt ute efter hennes boklistor. Läste som sagt mycket om wicca i unga tonåren och var intresserad men tyckte redan då att det verkade för ytligt och för sliskigt varpå jag lade ner, så jag har hyfsad koll på nybörjarböckerna men inte så mycket på mer djupgående litteratur. Har du några tips så får du hemskt gärna dela med dig!

För att klargöra ytterligare: själva the Wiccan Rede består endast av frasen "An ye harm none, do what ye will" eller någon variant på dessa ord. Du verkar ha kopplat ihop de raderna med följande stycke i någon av de mer urbroderade, poetiska versionerna av the Rede. De två relevanta styckena här borde vara:

Bide the Wiccan Law ye must,
In perfect love, in perfect trust,
Eight words the Wiccan Rede fulfill:
And ye harm none, do what ye will.

What ye sends forth comes back to thee,
And ever mind the Rule of Three
Follow this with mind and heart,
And merry ye meet and merry ye part.

(plockat från http://www.jesterbear.com/Wicca/Rede.html)

Det finns ett flertal olika längre verser som går under namn som The Wiccan Rede eller The Wiccan Creed; det de alla har gemensamt är just själva the Rede, som alltså endast utgörs av de åtta orden "An ye harm none, do what ye will". Trefaldighetslagen, som följer i nästa stycke i just den här versionen (men exempelvis inte alls finns med i Doreen Valientes "The Witches' Creed") är en separat "lag".

Det handlar här alltså om två olika bitar: det wiccanska Rådet och Trefaldighetslagen. I stort sett alla wiccaner försöker leva efter det första, medan det andra är betydligt mer omtvistat, och många bryr sig inte om det alls.

Vidare skulle jag säga att man som wiccan väljer att använda Rådet som en måttstock i sitt liv, inte för att man är rädd för konsekvenserna av sina handlingar (vilket snarare är fokus i Trefaldighetslagen), utan för att man helt enkelt tycker det är ett vettigt sätt att förhålla sig till sin omvärld. Om alla ser till att leva sina liv som de själva vill, så länge det inte orsakar onödig skada, så resulterar det i en ganska schysst värld. Vi följer inte Rådet för att det är någon sorts lag, utan för att vi ser det som ett bra recept för en rättvis och hänsynsfull samexistens mellan människor, allt annat liv på jorden, och själva den värld vi lever i. Det är också viktigt att notera att det måste vara upp till varje enskild utövare att avgöra exakt vad "skada" innebär här, och vem och vad som innefattas i det begreppet. Eftersom det dessutom givetvis är omöjligt att leva helt utan att orsaka någon form av skada (man är till exempel tvungen att äta för att överleva) så måste var och en helt enkelt avgöra vilka handlingar som känns okej för just dem. Återigen faller det tillbaka på personligt ansvar snarare än att följa regler som någon annan satt upp.

Vad gäller Trefaldighetslagen tycker jag man kan se den som en påminnelse om att allt man gör får konsekvenser, och att dessa konsekvenser ofta kan vara mer omfattande och oförutsägbara än man kunnat tänka sig. Det du gör kommer att påverka dig själv, din fysiska omgivning, och även det icke-fysiska planet; särskilt när det gäller magi kan det vara svårt att förutse alla effekter av det man tar sig för. Som jag tolkar Trefaldighetslagen säger den alltså helt enkelt "Tänk dig för innan du gör något, eftersom konsekvenserna kan bli större än du anar".

Som moraliskt rättesnöre tycker jag dock att det wiccanska Rådet är mycket vettigare än Trefaldighetslagen, eftersom det bygger på personligt ansvar baserat i hur man anser att människor bör behandla varandra, snarare än någon sorts rädsla för yttre bestraffning.

Deborah Lipp är definitivt en läsvärd författare. Jag kan rekommendera hennes "The Elements of Ritual" för en djupgående genomgång av hur man bygger upp en ritual. Vad gäller etik är John L. Coughlins bok "Ethics and the Craft" (som bygger vidare på hemsidan) också bra. I övrigt har jag listat en del boktips här, varav vissa går mer på djupet: http://www.wicca.nu/bocker/bocker.html.

nu betraktar jag mig iofs mer som hedning i största allmänhet, men jag är väldigt starkt influerad av wicca, så jag tar mig friheten att svara ändå. jag har själv funderat en del på det där, så jag är så fräck att jag lägger in ett par länkar där jag skrivit om det för att slippa upprepa mig själv:

mina tankar om the rede: http://idaevangeliet.wordpress.com/2011/12/06/do-what-thou-wilt/

om att skada andra: http://idaevangeliet.wordpress.com/2011/12/06/do-what-thou-wilt/

#3 Jag är lite nyfiken på varför du inte har med några böcker av Doreen Valiente på din lista?

Jag är ingen wiccan, men tycker att man ska sträva efter att inte skada andra varelser (eller för all del sig själv) eller manipulera människor för att få som man vill. Det gynnar nog varken andra eller en själv i längden.

Varför? Därför att jag tror att livskraften hos alla varelser är sammanlänkad och bildar en enda stor energikälla (gud, om man föredrar att kalla den så). Den typ av energi man sänder ut borde då sprida sig som ringar på vattnet i energikällan och man kommer själv känna av sin utsända energi som ett slags "eko" eftersom man själv är en del av den.

Jag är nämligen övertygad om att lika energier dras till lika. Det innebär i så fall, att om man skickar ut energi som syftar till att skada någon, drar man till sig och förenar sig med energi av samma typ, som andra människor med otrevliga avsikter skickar ut. Ringarna på vattnet blir större ju fler som skickar ut samma typ av energi, och man kommer att känna av dem, eftersom man själv har "skrivit under" på den negativa energin.

Jag tror dock inte att det finns någon tydlig gräns mellan svart och vitt, eller att man får just tre gånger det man skickade ut tillbaka.

Det kanske blev lite flummigt nu. Hoppas att du förstår mitt resonemang ändå. :D

Vill bara påpeka att jag inte vill att denna diskussion blir en allmän diskussion om "svart" och "vit" magi, utan att den ska vara inriktad endast på wicca. Den allmänna diskussionen ber jag er ta i en annan tråd :) Den är jätteintressant men inte alls vad jag vill ha ut av denna tråd, så är man inte wiccan eller har stor kunskap i den wiccanska religionen så undanbedes personliga tycken och tänkanden om svart och vit magi vänligen, för att inte tråden ska bli för off-topic!

Tack dock för er input.

Till Onn: Tack för att du rätade ut några felaktigheter för mig! Det blir lättare att studera ämnet när man blir rättad om man är på väg in på fel spår. Jag ska fortsätta att läsa. Gillar Deborah Lipps sätt att skriva, har du läst The way of four också, och vad tyckte du om den?

#7 Jag är insatt i den wiccanska religionen, eftersom jag var wiccan en gång i tiden. :) Min uppfattning om orsak och verkan fanns förstås redan då.

Om man räknar sig till någon av naturreligionerna (exempelvis wicca) och har en övertygelse om att allt (människor, djur, natur, elementen, guden, gudinnan och så vidare i all oändlighet) är en del av och manifestationer för samma energikälla, så verkar det logiskt för mig att man också tror att man får tillbaka det man sänder ut.

Det var intressanta tankar och frågeställningar.

Eftersom det faktiskt är the wiccan rede så borde den ju ses som väldigt grundläggande och viktig. Jag ser den iallafall så. Själv befinner jag mig inte i en situation som skulle kräva någon slags "mörk" magi, men även om jag gjorde det så skulle jag inte använda mig av det. Magi är något som vi inte kan förstå oss på fullt ut och därför skulle jag inte våga mig på det, just på grund av att jag inte vet vad det skulle kunna få för konsekvenser. Självklart vet man ju inte heller vad "ljus" magi kan få för konsekvenser, men det känns ändå som att förutsättningarna är bättre om tanken är god.

Angående polariteten, att allt måste ha en motsats vilket jag tror på så tycker jag egentligen inte att man kan tänka så som du gör eftersom magi är magi, varken ljus eller mörk. Motsatsen sitter väl i att det finns människor som använder den för att göra "ont" och människor som använder den för att göra "gott". Jag tror att det måste finnas ondska för att godhet ska existera, men för den sakens skull menar jag inte att jag måste vara lite ond för att kunna vara lite god. Det finns gott om "onda" människor, så jag uppskattar det goda och försöker vara sån. Om ingen ondska fanns skulle ingen jävel uppskatta det goda, men eftersom det nu finns gott om det ena förespråkar jag det andra ;).

Man får inte glömma att de flesta Wicca-böcker är amerikanska. Kristendomen präglar ganska starkt den amerikanska kulturen och i sin tur amerikansk Wicca. Inte konstigt att det då blir sådant stort fokus på gott och ont och trefaldiga lagar att skrämmas med :-)

Sen när dessa böcker sprids hit så sprids även detta budskap som alla snabbt anammar. 

Något som alltid är bra när man tar till sig en ny tro är att ta reda på bakgrund och historia och hur tron har utvecklat sig och vart den är på väg.

#4 Jag håller med om mycket av det du skriver i ditt blogginlägg, Jag vet inte riktigt varför så många får för sig att Rådet av någon anledning ska tolkas bokstavligt, och därför är "omöjligt att följa". Möjligen har det väl att göra med att fundamentalistiska attityder till religion är ganska vanligt förekommande i samhället i övrigt idag, och folk kan då få för sig att all religiös text ska läsas som fundamentalistiska kristna läser Bibeln.

Men med tanke på att i princip allt annat inom Wicca är så mycket upp till individens tolkning, så tycker jag ändå det är märkligt att man väljer en bokstavlig tolkning av just Rådet, och också Trefaldighetslagen. Wicca skiljer sig ju från bokreligioner som Kristendom och Islam just i det att vi inte har några heliga skrifter där gudomar eller någon annan föreskriver hur vi ska tro. Vi använder inte Rådet som en moralisk måttstock för att Gudinnan eller någon annan har sagt till oss att vi ska det. I stället är Rådet en del av den aktiva praktik som utgör stommen i Wicca, och som dessutom utvecklas hela tiden. Rådet i sin nuvarande form verkar exempelvis inte ha dykt upp inom Wicca förrän framåt 1960-talet, om man ser till John J. Coughlins efterforskningar. Vi väljer att inkludera det i vårt utövande för att vi tycker det är ett vettigt förhållningssätt, inte för att det är en lag som någon talat om att vi måste följa till punkt och pricka.

#5 Ärligt talat har jag inte läst så mycket Doreen Valiente som jag kanske borde, och det är så länge sedan jag läste det jag faktiskt läst att jag inte har det aktivt nog i huvudet för att skriva en rekommendation. Jag har valt ett begränsat antal lite mer aktuella böcker till min lista, personliga favoriter som jag känner att jag verkligen kan rekommendera.

#7 Jag har inte läst "Way of Four" själv, men andra jag känner som gjort det säger att den är lite mer lättviktig än "Elements of Ritual" och inte går lika mycket på djupet.

Som en fortsättning på tråden i allmänhet: nu pratar vi ju här om en ganska specifik kategori av mer resultatinriktad magi, ofta med syfte att uppnå resultat i den fysiska världen för en själv eller andra. Detta är ju egentligen en ganska liten del av vad Wicca handlar om, där själva fokus i religionen egentligen ligger på den personliga kontakten med gudomarna genom högtider och månritualer. Här tycker jag verkligen det är värt att poängtera att det finns ett lika stort behov av att ägna sitt utövande åt mörker, natt och död som åt ljus, dag och liv, eftersom tillvaron består av en ständig blandning och cirkelgång mellan alla dessa aspekter.

Och även där ser man väl en liknande tendens bland nyare wiccaner i allmänhet, att man håller sig undan från det mörka och noga ser till att bara göra "vita" och fina saker, förmodligen på grund av samma missriktade koppling mellan mörker och "ondska" skulle jag tro. Fast då "gott" och "ont" för mig känns som minst sagt tveksamma begrepp att använda i ett wiccanskt sammanhang. Vet inte om det avviker från ämnet lite, men jag tror rädslan för allt annat än "vit magi" är en bidragande faktor till den mer bokstavliga tolkningen av det wiccanska Rådet.

Jag själv i min eklektiska, wiccanska tro tolkar det som att man är fri att följa sin egen vilja, men att man bör undvika att medvetet skada andra. Att aldrig, på något sätt skada någon eller något är omöjligt, men jag ser rådet som en påminnelse om att tänka sej lite för och inte slänga förbannelser osv till höger och vänster. Det innefattar inte bara förbannelser utan även andra typer av magi. Jag utför till exempel inga kärleksbesvärjelser eftersom jag personligen anser att det inkräktar på andras integritet. Likadant med vissa spådomar. Det är lite upp till var och en hur mysgulligt man vill ha det och hur stränga ramar man känner sej bekväm med.

När det kommer till "The wiccan rede" så har jag aldrig tänkt riktigt på det som Praefatio är inne på, det har snarare varit något att hålla i bakhvudet när och om jag skulle utöva magi.

I mitt utövande är det mer fokus på guden och gudinnan, men även den personliga utvecklingen. Vid mörkermåne så kan det även bli utforskande av det mörka och dolda, likväl som vi till Lammas kommer att fira gudens gåva men ändå ta hänsyn till att vintern kommer.

En anledning till att så många nybörjarböcker inte fokuserar på de mörka aspekterna är nog att man dels inte vill ha in så många destruktiva personliheter och att det lätt kan uppfattas som "djävulsdyrkan" trots att det inte är det.

#11 Jag ser inget fel med att börja utan det mörka utan att i stället lära känna de positiva sidorna av ritual och det vackra i vår tro. Man konfronteras med de mörka aspekterna tids nog.

Att leva utan att skada någon eller något är, som så många redan påpekat, omöjligt. Däremot tycker jag man ska göra skillnad på att göra skada för att överleva och på att skada bara för att man kan. Att man inte ska behöva gå in på varför man inte ska skada tycker jag borde vara en självklarhet. Eller, som det sägs i K-pax, "Every living creature in the universe knows the difference between right and wrong."

Som du säger, Praefatio, så är naturen inte rosenskimrande och gullig - men det finns en ganska distinkt skillnad mellan naturen i övrigt och oss människor - nämligen att vi har ett annat sätt att förstå konsekvenserna av vårt handlande. En uggla som tar en mus för att få middag till sina ungar vet inte, eller kan inte veta, att musen kanske har ungar som nu kommer att svälta ihjäl. En andhane som försöker sprida sina gener vidare förstår inte den eventuella konsekvensen av att rent faktiskt tvinga sig på en hona. Människan är det enda djuret i världen som, som vi vet, kan förstår konsekvenserna av mord, våldtäkt, stöld etc. men som väljer att göra det ändå. Med det sagt tycker jag inte det skadar att påpeka att världen inte blir bättre för att man hämnas på folk eller använder eventuella krafter till att skada andra som inte kan samma sak - varför borde, som sagt, vara en självklarhet. Det är för mig inte alls samma sak som att vara rosenröd och fluffig - förhoppningsvis finns det något mellan fluff och att göra andra illa.

Å andra sidan kan jag också förstår varför det, speciellt i USA, behöver påpekas in absurdum att wicca är en (huvudsakligen) ovåldsam religion då många fortfarande anser att allt som inte är kristet är djävulsdyrkan, och författare i allmänhet inte kan uppmuntra folk till att tända ljus inför en ritual utan att tillägga att man aldrig ska lämna dem utan uppsikt eller glömma att släcka dem (suck) av risk för att bli rättsligen förföljda om någons altarduk brinner upp.