Ja, språket haltar här, precis som i många andra sammanhang. Läste just en bok där Jung nämndes, och ett konstaterande om att språket där blev otillräckligt när det uttalade sig om förhållandena i psyket, själens trakter.

Jag kan tänka om detta, att själens språk är inte det skrivna ordet.

Clarissa Pinkola Estés språk i "Kvinnor som slår följe med vargarna", beskrivs i boken jag läste som "ordrikt, upprepande, böljande, likt ett hav eller en sång". Det viktigaste tycks vara den stämning som Estés försätter läsaren i, en stämning av kontakt med det kollektiva omedvetna. Den plats som är arketypernas rike, sagornas rike samt skapandets och återskapandets.

Likadant har jag upplevt att det är enklare att berätta om religiösa/mystiska upplevelser då jag skriver poetisk, eller ren poesi. Det känns mer som ett mer passande språk.

Nu hinner jag tyvärr inte utveckla praktiserandet mer, jag får återkomma!

#1 Frågan är ju då om det går att beskriva själens språk på något sätt över huvudtaget utom just att hjälpa en annan människa att uppleva något liknande.

Hmm… Själv tror jag att man ska låta praktiken ta vid så snart som möjligt. Det är lätt att fastna i ett evigt läsande. Övning ger färdighet, läsa kan man göra under tiden.

Sedan beror det på från vilket håll man närmar sig häxkonsten. Om man bara råkar snubbla över ämnet är det kanske bra att läsa på lite innan man börjar ge sig på praktiken, mest för att se om det är något som ens intresserar.

Men en ung häxa som i själ och hjärta känner att hon har "hittat hem", hon bör nog lägga minst lika mycket tid på att umgås med gudinnan och naturen som att hänga över böcker.

Själv förespråkar jag en längre teoretisk början som följs upp av gradvis ökande övningar som sedan följs av en längre period av övningar och praktisk erfarenhet.. (Det där lät ju inte krystat)

Nä men jag tror det är lätt att som nybörjare antingen kasta sig in på alldeles för höga nivåer eller totalfastna i litteratur.. (Jag tillhörde tyvärr båda kategorierna på något outgrundligt vis)

Jag är teoretiker och har alltid en bok uppslagen redo att läsa, men inte för att jag tycker att det är bästa sättet, utan det är mer hur jag är, ständigt nyfiken och vill lära mig "allt!"

När jag ser tillbaka så kan jag se att jag lärt mig mest genom att göra eller genom samtal med andra som också gör. Sen är det väl ett plus att vara lite beläst också förstås.

Mitt råd är att inte vänta med att praktisera.

Samma här, älskar att läsa. Är tokig i mina böcker. När jag vill pigga upp mig lite städar jag bokhyllan och sedan gottar jag mig i alla dessa dammfria rader av härliga böcker som står där!

Suck har suttit i 2 timmar idag och funderat på vilka böcker som ska få komma till i mitt bibliotek nu när jag har lite extra pengar och jag kan inte bestämma mig  (pendlar mellan cunningham eller ann moura eller rae beth efter 2h med amazon)…jag är en riktig bokmal och försöker alltid att testa de som står för att sen skriva ner vad och hur man ska tänka på och om jag ansåg de värt tiden… det systenet byggde jag upp för att jag ofta lånar böcker och då vill jag behålla de som var bra…så nu har jag 15 olika påbörjade skrivböcker med olika anteckningar

#6 wow.. så när du har tråkigt. då dammtorkar du? Du kan gärna få svänga förbi mina bokhyllor oxå när du ändå e i farten^^

#7 hmf.. det där känner man ju igen..

Jag har ju precis rensat i mitt bibliotek.. Kände att det stod för mycke tomma vackra pärmar… Fast det känns fortfarande lite i hjärtat.. Att skilja sig från böckerna (vilket bara säger att jag lägger ner alldeles för mycket känslor i böcker)

99% Praktiskt arbete. Du kan läsa dig till oerhörda mängder kunskap. Men den är inte din. Utan författarens. Egna kuskaper väger över böckernas. Dina egna pakter och relationer i andevärlden gör att du kan arbeta med dem.

En lyckad egen resa väger över tvåhundra som andra gjort i bokens värld.

En god vän och lärare säger att man ska ha arbetat praktiskt i minst fem år innan man ens lyfter en bok. Visdomsord som verkligen fungerar.

Missförstå mig rätt nu. Böcker är bra. Men inte att lära sig av. Man går lätt vilse i andras erfarenheter och börjar leta efter liknande händelse när det kanske är meningen att du ska ägna dig åt något helt annat.

Gonatt på er.

Mvh Sebastian. (Franskt uttal)

hej

jag har inte så mycket erfarenheter varken om Andlighet eller magiskt arbeta har just vaknat upp och inset att jag är en annan person en den jag varit hitils i 43 år. Börjat att läsa mycket om wicca och andra begrepp inom detta har inte börjat och praktisera så mycket än. men vill verkligen göra det. lär mig mycke genom att vara här inne på forumet och läsa har inte skrivit så mycket än. Men det kommer.

P. ursäkta stavfel är ordblind

En gammal tråd men jag vill ändå hänga på lite här ;) Det är verkligen oerhört svårt att förklara ens upplevelser i ord utan att det ska verka och låta banalt och fullkomligt så icke trovärdigt. Det är frustrerande att "veta" något så innerligt och starkt att man vill dela med sig av detta till alla men när orden som sig borde vara så vackra och innerliga bara möts med ett överseende leende eller skrämda ögon faller orden pladask och blir till aska över golvet. Man letar och famlar för att sedan tyst för sig själv och allt annat som väljer att höra "Jag vet!"