Du är inte deprimerad?

Det tror jag inte. Har varit deprimerad förut och det kändes inte riktigt såhär. Inte så kul att vara så trött hela dagarna..

Det jag skulle ha gjort, är att först ha ett långt djuprenande reningsbad med massa salt och örter. Sedan meditera en stund (eller hålla en ritual, kvittar bara det känns bra) och konversera lite smått med gudarna/gudinnorna (eller vad du nu tror på ;) ) Be dem hjälpa dig att lämna detta "dis".

)O(

#3 Badar man med massa salt i vattnet så bör man smörja in sig efteråt så att man inte blir alldeles torr - bara en liten parantes!

(Salt gör inte din hud torr. Salt drar fukten till din ytterhud…rätt sorts salt iaf?!)

Vad är rätt sort då? :) Vet ju bara hur snustorr jag blir när jag badar i havet.

Bad låter bra, men hav och badkar är det tyvärr dåligt med här. Men kanske går lika bra med lite salt och en dusch =)

Mötte min guide ett litet slag i meditation, känns faktiskt lite bättre =)

Nej jag anser nog att just badet är av betydelse, att få tiden, att vara i vattnet,  med, i vattnet är av betydelse. Dusch är just en dusch? Snabb och lite gles? Själv införskaffade jag mig en rejäl" murarbalja" när det rådde brist på badkar.

Rätt sort? Jag vet inte, havssalt var det jag fick i "terapi" en gång, mot hemskt exem. Och jag tänkte också att salt vore det mest uttorkande och värsta, men det var, verkade, är, ju precis tvärtom…

Jag tycker diset släpper när an sitter med ett öppet sinne mitt i skogen . Jag får så mkt av min kraft från naturen.

Känner igen mig i handlingsförlamningen. Har tagit ett steg från en gammal tro och nu vill jag fortsätta in i nått nytt men jag står vid kanten och tittar in men orkar inte ta steget in.

Kanske måste samla energi först Har njutit av grönskan, enstaka sol uppenbarelser och allt jag har. Känns lite bättre faktiskt =)