Du kan få kontakt med de döda när som helst. Vissa tider, platser och metoder kan under lätta det hela.

Det betyder inte att det alltid är en bra ide. Att ha ett vettigt umgänge med de döda skiljer sig en hel del från de vanligaste förutfattade meningarna de flesta har i början. Ett exempel på att det är en dålig idé eller att du gör fel upptäcker du om du blir allt mer världsfrånvänd, trött, deprimeriad mm.

Du känner förmodligen till att de flesta traditioner och kunniga personer rekommenderar att man alltid börjar med att hedra och prata med sina egna avdöda förfäder och förmödrar. Enklaste sättet är att välja ut 10 av dina förfäder/mödrar. Lär dig ALLT om deras liv. Så mycket det går. När de levde, var de levde, hur de levde. Det ger en anvisning om hur anden kommer att vara, tycka om och bete sig när du väl börjar kommunicera. Ta god tid på dig med researchen. Släktforska.

När det är gjort gör du ett altare med bilder och ge dem saker. De flesta gillar vatten och "hell money". Prata med dem varje dag utan att förvänta dig eller söka efter svar. Be inte någon av dem inte att göra något för dig förrän det gått minst 6 månader av dagligt prat.

Om du har en favorit kan du tala uteslutande med denne. Ge henne eller honom vatten, hell money, tobak, böner eller vad det nu är han eller hon gillade i livet. När du väl etablerat en god och fungerande relation (minst 1 år) kan du be denne hämta andra släktingar. Men kom ihåg att alltid hedra favoriten först och vända dig till denne med frågor i första hand.

En annan sak är att göra sig av med idén om en enda själ och att det är samma gamla mormor du talade med, som du kände i livet. Det är det inte och skillnanden kan spräcka en del förutfattade meningar som många har mer kära än verkligheten.

Om du kallar dem till platsen där du är, till skillnad från att bara tilltala dem och tala med dem, bör du alltid sända dem tillbaka och rena platsen efteråt. Det kan föra med sig energier som inte är bra för ett hem eller för din hälsa på lång sikt.

Lycka till.

#1, vad menar du med en enda själ?

#2 Jo, det är vanligt att många har med sig idén om att en människa bara består av en själ och en kropp och att denna sammansatta själ lever vidare efter döden tämligen oförändrad. Detta är en kristen tanke som skiljer sig avsevärt från äldre tankar om att vi är sammansatta av flera delar, eller olika andar om du så vill, och att dessa oftast delar sig igen när den fysiska döden inträffar.

Äldre begrepp hittar du i Egyptiska läror, Asiatiska, Hawaiianska och även i vår egen med begrepp som Hug, Vård, Hamn osv. Den östfinska traditionen är mer komplett i det här avseendet än den norska, svenska, danska eller isländska vad jag har sett. Men i princip talar alla om samma saker med oilka ord och begrepp. Dessa delar, eller andar, är inte beroende av varandra och kan röra sig tämligen fritt. Detta faktum utnyttjas i de flesta traditioner då de kan besvärjas och påverkas på olika sätt utan att "den yttre personen" fattar vad som händer.

Att gå omkring med en massa förutfattade meningar utan att man kanske ens är medveten om är inte alltid så hälsosamt när man vill ha umgänge med de döda och framför allt inte om man vill hedra dem eller arbeta med dem i livet.

# 3

Det där är vädligt intressanta tankegångar. Vad skulle du säga är lämpligt att läsa om man är nyfiken, men inte så insatt, i flersjälssystemet?

#4 En lättläst men bra bok i ämnet på svenska tycker jag att "Vården går före… Folktron om själen av Eva Carlsson Werle" är.

Personligen har jag hittat mycket intressant hos finn-ugriska folk såsom Udmurter/Votjaker, Chanter/Ostjaker, Manser/Voguler etc

Det finns en författare som skriver om samer och som jämför med ryskt material som skrivit en del om dem. Återkommer med titel så fort jag hittar boken eller plötsligt minns vad den heter. Tror jag har skrivit om den här på HiF t o m.

Här är boken: http://haxor.ifokus.se/discussions/4e7598bcd4ebea405f004d33-boktips

#3 Det är en av de saker man inte kan lära sig från en bok men det finns gott om dem. Ingen av de jag sett behandlar saken ur ett praktiskt perspektiv men det finns gott om torr antropologisk litteratur.

#3, är det seperationen av delarna som man kan uppfatta som en förändrad kär mormor? Då medvetandet är separerat från anden t ex?

Och, betyder det då att en del av oss är fri att vandra lite i livet, eller också tiden för den delen?

Har jag helt krånglat till det nu?

#8 Den som besvarar ropet "mormor" medan mormor är i livet är den vi oftst känner som "mormor". Enkelt sett är det den del av mormor som handskas med yttre relationer. Den som besvarar ropet "mormor" när hon väl har dött är en annan del. Den yttre mormodern anses ofta dö med kroppens död. Om nu inte mormor råkar ha förberett under lång tid i livet på att dö, vilket i stort sett alla större religiösa och andliga vägar egentligen går ut på.

Flera av delarna vandrar hit och dit hela tiden både i tid och rum. Kroppen är på ett ställe, känslorna på ett annat och tankarna på ett  tredje, både i tid och rum ofta. När döden inträffar slutar tiden att gå. Det är intressant att begrunda när det gäller de döda. Att bli av med sin egna vilja och inte längre kunna tänka, speciellt inte framåt i tid, borde vara en morot att pytsa ut rätt saker medan man är levande men hur många begrundar det? (Märk väl att det inte är detsamma som att inte kunna resa, se eller röra sig framåt i tid om man sätts i rörelse av en levande vilja).

Det är krångligt om man ska tänka sig fram och bär på tusen förutfattade meningar.

#9, för mig förklara det ett fåtal händelser och jag blir gärna av med mina förutfattade meningar. Men hur tänker spiritialister och moderna mediala inom branschen? För de utgår väl enkelt sett från personen=själen modellen, med vissa teosofiska variationer som högre jag.

#10 Det finns ett par böcker som är utomordentligt bra för att börja förstå förutfattande meningar . "Learning how to learn" av Idries Shah är troligvis den bästa på engelska. Tack vare youtube finns även detta tillgängligt: Overcoming Spiritual Assumptions

Hur spiritister tänker generellt är förmodligen en fråga om vilken spiritist-tradition de följer och i vilken kultur de uppfostrats.  Ett karibisk Espiritista har en annan bakgrund än ett nykläckt medium från Ramsbergsgården. Men tänkandet har bara en liten del med verkligheten att göra. Det är först när tanken blir en stabil trosforeställning som den får någon konkret inverkan.

# 5, 6 och 11

Tack för tipsen. Ska kolla om nåt finns att låna på biblioteket.

(# 7

Eftersom jag är lite av en torrboll själv, så tänker jag ta en risk med att läsa om ämnet först…)