att gå årsgång, i sommarsolstånds-tid
Gå årsgång är således ett hedniskt folkbruk. Människan sökte avskildhet och stillhet i naturen. Årsgångaren förberedde sig genom att fasta och tiga. Hon fick inte se eld, ty eld lyste upp och avvärjde det fördolda.
Gå på att tiga, skulle man göra de nätter som föregick ett nytt solskifte.
Efter solens nedgång lämnade hon stugan utan att säga vart hon gick och utan att se sig om. Tigande, allvarsam och uppmärksam gick hon ut i naturen. Denna natt skulle hon få se sådant som man vanligen inte såg. Hela naturen låg öppen för hennes blick bara hon kunde se och tyda naturens alla hemlighetsfulla tecken och väsen. Hon skulle få se vad som skulle hända under året. Men hon fick inte avskräckas eller le däråt. Hon måste hela tiden vara allvarsam och tyst.
Gick hon till kyrkogården och såg många gravar grävas, skulle under året bli stor död.
Såg hon på ängen många små möss dra stora sädeslass, skulle det blir god skörd.
Gick hon midsommargång skulle hon bära en krans av nio slags midsommarblomster.
Vad hon såg skulle hon tiga om, men nu visste hon.
ur trollmor sägner om moderskap av Pia Höjeberg
Vad vackert.. låter precis som det jag tänkte företa mig om två veckor då vi ska ut i skogen igen..
spindelfot, medarbetare på Druid & Shaman och Häxor ifokus
mm, så snart som solen vände, vid vårdagjämning, sommarsolståndet, höstdagjämning och vintersolståndet, så gick man årsgång.
Funderar på om det kan hänga ihop med den urgamla seden att gå ner i dödsriket, via de bronsålderslabyrinter, som finns kvar på sina ställen, bla. här i göteborg.
Då man i tystnad vandrade in emot mitten av labyrinten, för att nederstiga i dödsriket, under tystnad.
När man sedan åter vandrade tillbaka till pånyttfödelsen, ut ur labyrinten, så gick man den nya årstiden till mötes, kanske betydde det något mer också.
Kanske någon annan här som har samlat på sig mer fakta?
Är det det som labyrinterna är till för? Det finns en labyrint här i västerås - teorin som finns på infobladet är en luddig berättelse om att det skulle vara en kvinna i mitten som en man skulle hitta fram till.. utan att nudda stenarna, men det känns luddigt och fånigt - och är just en fri teori. Alltså färgad av dagens stereotypa ideal.
Men det är en intressant tanke - årsgången då man ska förutspå året under kvällen är ju att vandra i framtiden, i en labyrint vandrar man genom livet och tillbaka igen.
spindelfot, medarbetare på Druid & Shaman och Häxor ifokus
Är det inte lite Indianstuk över detta? Dom vandra ju oxå iväg i ensamhet för att bla uppsöka insikt hos gudarna…eller är jag fel ute?
hm.. men när jag tänker efter så har väl nästan alla folk en tradition av att söka ensamhet? Tex. samerna långt uppe på fjället.
spindelfot, medarbetare på Druid & Shaman och Häxor ifokus
#5 Jo..fast det är skillnad på att söka i ensamheten och att uppsöka ensamhet. BB/B
Nej.. jag vet inte om jag vill hålla med. Jag tror att det man söker när man söker ensamhet ligger nära det man väntar att finna I ensamheten.
Jag läste en del spännande personupplevelser av samer som sökt upp ensamhet.. och sedan fått upplevelser just av ensamheten - upplevelser som även den som söker I ensamheten upplever.
spindelfot, medarbetare på Druid & Shaman och Häxor ifokus
#7 Jo,men det beror ju oxå lite på syftet med att söka ensamhet att göra. Vill man söka svar och insikt genom det andliga eller vill man ha lugn o ro och tänka ut nästa månads budget…*S Jag förstår hur du menar…*L
okej du menar så;)
jovisst, men där med budgeten framför sig kanske man möter något helt annat? Man vet ju aldrig egentligen, ensamhet för en människa är något märkligt.
spindelfot, medarbetare på Druid & Shaman och Häxor ifokus
oj, vilken gammal länk
Starta ny diskussion