Jag tycker om det här visdomsordet; 

"Tro inte på något, oavsett var du läste det, eller vem som sagt det, även om jag har sagt det, om det inte håller med ditt eget förnuft och dina egna värderingar".

(Buddha)

#1 Han har sagt några väldigt bra saker, dendärBuddha ;)

Det finns med största sannolikhet väldigt få, om ens några, som är sk bokstavstroende i världen oavsett religion, dvs som tror blindt på allt en lära säger. Jag tror inte alls på att bli slav under en gudom, jag tror på att hitta en balans mellan mig och min gud/gudinna, en fin relation där jag tillåts ta åt mig till 100% av det jag i mitt hjärta känner är rätt och tillåts bortse från resten.

Där emot finns det ju vissa grundstenar i varje religion som inte går att ignorera om man ska kunna kalla sig anhängare av den tron. Tror du inte på en modergudinna och en fadergud, respekterar naturens helighet och kraft och firar årshjulet så är du inte en wiccan, då är du något annat. Tror du inte på Gud Fader och Jesus så är du bevisligen inte kristen. Jag ser dock inga problem i att vara kristen t.ex. och inte hålla med om allt prästen säger eller allt som står i Bibeln. Till och med Svenska Kyrkan visar ju nu att man absolut inte måste ta Bibeln på ordet för att vara kristen, för nu får man ju till och med gifta sig i kyrkan som homosexuell :)

Var går då gränsen egentligen? Många ser ju gudomar som symboliska uttryck för olika "energier". Inte alla wiccaner tror att guden o gudinnan finns "på riktigt", inte heller alla kristna tror på precis den gud som beskrivs i bibeln. Som förresten är helt olika i gammla och nya testamentet, men det är en helt annan diskussion.

Jag tror inte på att blindt ta till sig nån lära utan någon slags kritik, men det verkar som om allt bara blir mer och mer utspett.

#1 Tack för ett mycket givande citat

Baubo jag förstår vad du könner. Du är en modärn persom som ska kunna läsa dig fram till allt. Men religoner funkar inte så. Man måste hitta sin egen vär i allt man tar sig till.

Jag tror att du måste titta på vem är gudinnerna och gudarna vad står dessa väsen för och vika passar dig i dag i morgon och resten av mitt liv. Det kan ju vara så att du i en framtid ger upp en gud mot flera andra väsen.

Det är svårt att ge ett enda svar på den frågan eftersom olika religioner och/eller traditioner är så olika när det gäller hur dogmatiska de är.

Vissa har några grundläggande förutsättningar och lämnar sedan stort spelrum för medlemmarna att i övrigt forma sin tro/praktik/liv, andra detaljstyr med regler för nästan allt - de vanligaste exemplen där är (vissa sekter hos) de monoteistiska, abrahamitiska religionera.

Men rent generellt: är man en del av en tradition får man acceptera de delar som är dess grundvalar. Kan man inte det, anser jag att det är bättre att söka sig en annan väg än att stuva om som man själv tycker och sedan påstå att det är samma sak som den tradition man inte riktigt kände sig bekväm i.

Men det senare alternativet har väl blivit mer och mer accepterat i dagens idéklimat där individen ska förverkliga sig själv framförallt och där den egna "magkänslan" är det enda rättesnöre man ska följa. :/

#5 Är inne på ditt spår.

"Många ser ju gudomar som symboliska uttryck för olika "energier"." Då tycker inte jag att man tillhör en religion där man uttalat tillber gudar. En wiccan som inte tror på Guden och Gudinnan utan endast tror på energier kan jag omöjligtvis se som en wiccan faktiskt, då tillhör man någon annan slags naturtro. Samma sak med kristendomen, ser man Gud och Jesus som "något annat" så är man helt enkelt inte kristen, då är man troende på något annat vis. Vissa delar av en religion går helt enkelt inte att förneka, allra minst gudomarna i den valda religionen. Tror man att de är något så abstrakt som energier och dessutom tror att det finns fler slags energier i samma värld så ser man dem ju inte som gudar och då är det svårt att tillbe dem.

Intressant frågeställning. Tänker att det väl är bra att känna till så mycket som möjligt om sin religion/tradition, men sen kan man väl egentligen bara närma sej detta genom hjärtat? Åtminstone har jag svårt att se mej själv välja en religion/tradition med enbart huvudet, så att man "bara ska följa de regler som finns". Om jag tänker att man bara väljer med huvudet, så framstår det för mej som ett spel för galleriet. Därmed väljer man med hjärtat, vilket på nåt vis gör att man har sina egna känslor för hur man ska tolka.

Sen är det väl så att inte ens religionen/traditionen själv står fri från att påverkas och förändras över tiden. Då kommer man kanske till dilemmat att välja vilken tids inställning som är den rätta. Var det de första som hade rätt, eller har tron slipats genom åren allt eftersom människor gjort nya rön? Ibland kan jag tycka att pionjärens lärjungar finslipar.

Sen påverkar väl ens egen roll hur man närmar sej traditionen/religionen. Om man är präst/inna, om man "bara" är en tronde eller om man väljer att bli munk/nunna. Är tron "allt" eller är det s.a.s. "bara en del av tillvaron"?

#7 Här tycker jag vi ser utmärkta exempel på frågans komplexitet. :)

Det finns sådan bredd på olika traditioner och hur deras medlemmar oftast kommer in i dem; vi i det tämligen sekulariserade Sverige med lagstadgad religionsfrihet, utgör en mycket liten, rätt udda del jämfört med alla andra runt om i världen som ofta föds in i en religion och kulturtradition kring denna.

Det är också skillnad på vilka element man finner i olika traditioner med avseende på vad man ska tro på, hur stor del som är tro/uppfattningar/kunskaper och hur stor del som är praktik.

Innehåller den en kärna som bara kan nås via direkta upplevelser (dvs ett mysterium) eller är den snarare en samling gudlösa principer om hur man förhåller sig mot omvärlden? I ena fallet måste hjärtat leda, i det andra kan det vara ett intellektuellt beslut (som säkert ofta följs av hjärtlighet). Sedan finns det naturligtvis ett brett spektrum däremellan.

Sen är "val" ett knepigt ord också, vissa av oss har inget val, något är så starkt och kallar så djupt att man inte kan tala om ett val i egentlig mening, snarare ett kall. Men för att föra en generell diskussion så kan "val" ändå vara ett lämpligt ord för att göra åtskillnad just mot alla de som aldrig ens reflekterar över ett annat alternativ än det de föds in i.

Visst förändras traditioner och inte nog med det, även sätten de förändras på, hur snabbt de kan förändras osv. skiljer sig åt beroende på hur traditionen ser ut.

Men, hur mycket en tradition kan förändras, vilka förändringar som är de "rätta" osv, är något som inte kan avgöras av någon utifrån eller av någon som bara kort och ytligt blir en del av den och aldrig når dess kärna - och är man inte bekväm inom en tradition, når man knappast dess kärna heller.

#8

Väl skrivet och beskrivet, håller nog med om allt.

Får mej också att fundera över vem som är religiös "på riktigt" och vem som är "hjärntvättad" av sin tid, kultur eller sfär.

Oftast väljer man vid ett flertal tillfällen sin gemenskap med en gud vid olika riter eller ceremonier. Alltså att man väljer att fortsätta gemenskapen med den guden genom att utföra/delta i riten. Eller så kanske man spelar en sorts teater för omvärlden för att passa in där man bor och lever? Eller så kanske man blandar olika trosriktningar inom sej själv för att på så vis överleva rent själsligt?

Och för att gå tillvaka till TS första inlägg och frågan om hur mycket våld man ska behöva göra på sej själv, så tänker jag att man inte ska behöva göra våld på sej själv. Om förutsättningarna är som här och nu i Sverige. Däremot så tror jag att man kanske inte ska avvisa saker utan att förstå dem, genom att bara alltför lättvindigt säga "det känns inte rätt". Ibland måste man upprepa handlingar eller ord för att förstå..

#6 Det finns wiccaner som ser Gudinnan och Guden som energier, ofta i kosmiska mått. Jag ser ingenting konstigt i det, men då kanske vi har olika uppfattningar om vad energi är?

Jag ser hela världen som ett otroligt fint sammansatt system där allting hänger ihop på ett eller annat sätt, och att vi människor närmar oss kunskapen om detta nät på olika sätt och från olika håll. Men nätet är alltid detsamma.

Olika traditioner ser jag som redskap som ser till att man inte kommer ifrån sin stig mot kärnan av tillvaron. Det är ett universalistiskt synsett som inte är i mode, men det är mitt sett att se på saken!

Jag är en sån där fyrkantig person som förväntar mig av mig själv att följa allt till punkt och pricka, det kan vara en tro, tradition eller bara en vanlig förening. 

Det är säkerligen därför jag inte tillhör något heller

Tack för era svar och åsikter.

#4 Det är faktiskt tvärtom med mig, jag tror inte alls man kan få insikt i detta genom att läsa. Utan att uppleva och leva så har man inte insikt. Och de makter och väsen och traditionen som "passar mig" har jag redan funnit.

"Den egna magkänslan är det ända rättesnöret" skriver #5. Detta syns mer och mer och därför började jag denna tråd. Jag anser att man ska hitta sin egna väg i detta liv, jag tror inte verst mycket på blind dogmatism. Men ofta känns det som att många springer ifrån ansvar och är så rädda för att binda sig till något som möjligen kräver av dom att ändra lite på sig själva. Detta syns ju i nästan allt från männskliga relationer till jobb och religion.

Jag tror inte vissa traditioner eller religioner är bättre än andra (okej, vissa tankesätt förstår jag mig absolut inte på), men det är stor skillnad i att utöva något helhjärtat eller bara ta till sig det som "känns bra".

Det viktigaste är väl att vara ärlig mot sig själv. Om man väljer att inte följa någon "regel", beror det på att man verkligen känner att det är fel eller är man bara feg, egocentrisk och vägrar att se att någon kanske vet bättre än du.