Jag har gått i liknande tankar. Det jag först och främst känner är; när jag har så mycket att arbeta med i detta liv, varför fokusera så mycket på det förgånga. Å andra sidan kan det säkert vara ett sätt att komma till rätta med problem man har i detta liv. Var och en blir salig på sitt sätt så att säga. Men jag kan hålla med dig om att det verkar ha funnits ett överskott av indianer och prästinnor i Avalon förr i tiden ;)

Hehe, ja, det kan man fråga sig. :) Jag hade inga förväntningar när jag skulle göra en regression, men det jag såg och kände var rätt så…logiskt. Jag förstod saker om mig själv.

Om det var tidigare liv eller om det var en vision om mig själv, det låter jag vara osagt. Jag tolkar det som ett tidigare liv men oavsett kan det hjälpa mig, det är jag övertygad om. :) Jag frågade min terapeut om vad det var och han sa att det var upp till mig att tolka och sätta ord på det, eftersom han inte är ett medium eller så.

SÅ jag har bestämt att det var tidigare liv. Och det var inga märkvärdiga människor, dom hade problem precis som jag. Kanske till och med samma problem…eller ja, vi får se.

Anyways, det var en kvinna från Sibirien för länge sen, tror jag. En grupp människor som var jägare och levde rätt enkelt. Hon dog under en björnjakt, av en björn som slog henne på halsen. Hon var ensam, hela livet tror jag. Hon hade ingen kärleksrelation och inga barn.

Sen en ung man i Skottland, som lämnade en ung kvinna som han älskade för att slåss för sitt land. Något som han absolut ångrade när han dog långsamt på slagfältet efter ett svärdshugg.

som sagt jag vet INTE om jag tror på eller minns tidigare liv, men att ha haft visioner känner jag igen.

#2, det där lät för mig som mer trovärdigt. För det första så var det du själv som upplevde det och ingen annan som talade om för dig, vad dom trodde. Vår övertro på auktoriteter, kommer nästan med modersmjölken för oss.

Samtidigt så tycker jag att det är väldigt intressanta och det känns som troliga, berättelser som du fick upp. Om det nu var någon annan som visade din "film" eller dina minnen, det skall ju du själv känna in. Tänk vad: sibirien och skottland, låter jättehäftigt. Kelter har jag också en stark dragning till, som så mycket  annat.

#1, ett överskott eller hur?

Men tänk så här då: om alla indianer återföds här, finns då alla nordbor/vikingar bland indianerna nu då?

ja, jag har oxå klurat lite på hur det kommer sig att alla varit indianer ;) men jag antar att folk får berättat för sig lite vad de VILL höra ibland… jag tror på tidigare liv och jag är övertygad om att delar av min personlighet, mina intressen och sånt kan komma ifrån dem. men jag vet ingenting om dom alls… jag var på en mässa en gång där jag fick höra att jag jagat hajar i australien i ett liv och sprungit genom ett majsfält med min lillasyster för att vi varit jagade av någon, men det var då så luddigt så inte vet jag. Dessutom känder tillvägagångssättet så… konstigt. folk gick bara och satte sig på en stol framför en kvinna på löpande mand och hon blundade och berättade rakt ut bara. inte vet jag, det kanske är så en del gör, men för mig kändes det aningen… fel. nåja.

JO, jag har också varit på mässor, där allt är så kommersialiserat och o-anligt, det är bara pengarnas mecka. För mig känns det nästan som när Jesus slängde ut månglarna ur templet, pengar och andlighet hör inte ihop.

Jag har också varit hos ett medium. Hon kändes jätteseriös, det enda hon sa angående tidigare liv, var att jag hade inte fått äldsta dotter till gåva i detta livet, utan anledning. Vi skulle balansera upp varandras gåvor. Detta, sade hon utan att jag hade berättat någonting, och det stämde ju till 100 procent och har gjort att jag och min dotter har kunnat fördjupa vår relation, samtidigt som mina ständiga skuldkänslor började avta. Det var verkligen en jättefin ande-gåva.

Jag är dock fortfarande väldigt tveksam till betalning för dylika tjänster, inte för att jag är snål (snarare fattig) men för att jag har fått till mig, i mina visioner, att pengar och andlighet inte hör ihop.

Är det nödvändigt att ha en klar minnesbild av tidigare liv för att kunna ha ett bra nuvarande?

Mina egna drömmar, visioner, insikter osv. det vill säga det jag fått till mig oberoende av nu levande människor, är väl också sanna? Eller inte mindre sanna för att det inte är en annan människa som sett?

#5 ja oftast känns andlighet och pengar lite fel, men jag förstår samtidigt dom som lever på det och tycker det är helt ok, men jag tror vi diskuterat det här i nån annan tråd? eller var det på något annat forum kanske…

 #6 jag tror det är rätt självklart att det liv du lever nu har MINST lika stor betydelse för hur du är idag :)

#6 Jo, men det är ju det som är livet. Så självklart är det viktigt!  Oavsett tidigare liv så är det DETTA liv vi ska leva nu. :) NEJ, det är inte nödvändigt att veta tidigare liv. Det kan hjälpa men vissa verkar fokusera onödigt mycket på dom också…

jag tycker, för min del, att detta livet, här och nu, tar så mycket av min kraft och ger mig såpass många möjligheter så att det både räcker och blir över.

lightseeker, För att svara på din undran över varför ingen talar om våran egna gudinnetro, så tror jag personligen att det här med tro överhuvudtaget hör till jordelivet, då vi är förkroppsligade. Anden i sig, behöver ingen "tro".

Sen det här med tidigare liv så har inget medium talat om i alla fall för mig vilka tidigare liv jag levt. Dessa liv har jag fått fram alldles själv i egna meditationer. Jag har levt många liv,  men jag har även levt ett gammalt liv här i dåvarande sverige….Ja, ska jag rabbla alla liven här så blir det för långt. och jag vet av både egen erfarenhet, plus att jag hjälpt andra med samma sak, att när man fått fram sina tidigare liv, så kan man få en hel del förklarat varför man t ex har vissa människor i sitt liv. Även varför man känner stark dragning till vissa platser och dyligt. Sen så provar man ju på olika liv på olika platser i världen då man går ner i ett jordeliv.

Jag tror inte att alla människor levt inidianliv, men en teori om detta, kan vara att många människor har provat på ett indianliv, just för att få prova på ett liv som är jordnära, och nära naturen. jag personligen tror inte att det har och göra med nåt " överskott" på indianer. Själv har jag även levt bland Aborginerna i Australien…Det kanske märks att det här med tidigare liv ligger mig varmt om hjärtat, och det gör det

Jag ser på naturen och ser det cykliska livet där. Hur naturen hela tiden föds, mognar, vissnar bort och föds på nytt i en ständigt pågående cykel. Då jag också är natur så är jag också en del av allt det där. Det som händer i naturen händer mig också. Jag är, likt allt liv, inte alls skiljd från naturen på något sätt. (även om det ju finns många som tror sig vara det i dagens samhälle)…
Livet är cykliskt och allt är energi och energi kan ju inte försvinna eller dö, bara transformeras.

Så jag tror att jag har levt flera liv, det känner jag på mig. Jag har även upplevt händelser, som jag själv tolkat som glimtar av tidigare inkarnationer.
Men allt detta med tidigare liv är ju så oerhört stort och fascinerande att jag inte tror vi ska låsa fast oss vid att det måste vara på ett visst sätt…

För vem vet vad jag egentligen fick kontakt med där under trumningen och sången? Även om jag kände mig som ett med kvinnan jag såg, kände och upplevde, så vad innebar det egentligen? I det inre är vi ju alla ett, allt hänger samman i det inre..
Och det lär ju finnas något som heter atavistisk kunskap…

Jag tror det är viktigt att känna efter vad ens upplevelse har för betydelse för en själv och lyssna inåt. Om det är tidigare liv det handlar om eller inte kanske inte har så stor betydelse? För det är väl själva kärnan i upplevelsen som är det viktiga? Känslan? Kunskapen man fått till sig och vad man kan ha för användning av den i sitt (nuvarande) liv?

För visst är det så att man inte ska glömma att vi lever här och nu. Man kan ju vara intresserad av tidigare liv och vilja ta reda på saker för att man tror det kan hjälpa en och det är förstås helt okej om man känner så.
Men, man får ju samtidigt se till att inte glömma bort att ha fötterna stadigt på Jorden och uppskatta livet här och nu. :-)

Naturligtvis så ska man även leva här och nu. Det håller jag oxå med om. men för att kunna förstå lite varför saker och ting händer en här och nu, så kan det vara en bra grej att få reda på sina tidigare liv. Därmed inte sagt att man måste vara " fixerad" vid sina tidigare liv, och inte leva i nuet. Utan det är bara ett redskap, för att kunna förstå. MVH Carina :)

#12 Carina.S:

Håller med dig på alla punkter. :-)
För en del så kan det säkert funka jättebra att forska i detta med tidigare liv, om man känner att det finns saker man behöver lösa. Andra kanske känner att de vill göra det på ett annat sätt som inte har med just tidigare liv att göra. Som du säger så är det ju ett redskap man kan använda sig av, om man så vill.

Om inte annat så är det intressant med tidigare liv!!

#14 Ja, visst är det. Borde fler prova på..

Jag är inte säker på om jag tror på ett liv före detta men när jag var yngre försökte jag ta reda på vad jag varit i tidigare liv. Om det var syner, visioner, äkta eller bara trams vet jag ej. Ett svar som kom till mig var att jag varit sömmerska och ett annat svar var att jag strövade kring i Tivedsskogarna och det räcker för mig. Dags att lämna indianerna ifred ;)

Jag är inte riktigt förtjust i tanken på reinkarnation men försöker vara öppensinnad ;-)

Jag har fått höra av ett manligt medium att jag levt mina två senaste liv som kvinna i Indien, ett annat kvinnligt medium sa att dans har varit en röd tråd genom mina liv och att jag varit dansare och en av många fruar till en afrikansk man.

Själv har jag envisa, starka minnesbilder av ett liv på en gammal stor träskuta, som man. Otäcka och skrämmande minnen.

Jag har hela livet haft en känsla av att jag hör hemma någon annanstans och för ungefär tio år sedan börjde jag fundera på varför. Har insett att jag tror att jag i själva verket bara är i den här världen tillfälligt, för att jag behöver lära mig någonting om mig själv. Det är en väldigt trygg känsla att "veta" att jag en dag får återförenas med den värld jag egentligen tillhör.

Jag tror att olika själar har lite olika öden efter döden, tror inte nödvändigtvis att vi alla väntar samma sak. Det enda jag hoppas är att de jag håller av i detta liv på något vis kan vara en del av det jag återvänder till. En del djur jag varit i kontakt med, min nuvarande häst till exempel, tror jag faktiskt rent av har kommit hit från den platsen för att påminna mig om vem jag är, varför jag är här och för att göra livet här lite lättare (för det har varit förbnnat svårt emellanåt). Det är en speciell känsla, lite som att hitta hem i en främmande värld.

Jag gjorde för några år sedan en form av tidigare liv-meditation och fick "se" att jag hade varit en kvinna som bodde själv i en väldigt enkel liten stuga. Hon var väldigt ensam och hade blivit utjagad ur byn hon kom från av ortsbefolkningen, varför lyckades jag inte riktigt få veta. Jag tror de var rädda för henne av någon anledning. Hon verkade ändå ganska tillfreds med livet, jag kände inte av någon bitterhet över livet eller så iaf. Av någon anlednng så slog byborna ihjäl henne tillslut

Jag tror att tidigare liv kan vara orsaken till vissa problem i nuvarande liv. För min del så tror jag att mitt förra liv kan vara orsaken till att jag i detta liv lider av ångest i olika former (GAD och social fobi) och att jag ofta är deprimerad.

väldigt tänkvärt =) och en väldigt bra frågeställning. Kanske indianerna får höra att de varit nordbor ;)

jag misstänker att jag varit änglamakerska i ett tidigare liv så jag har nog tidigare liv här i krokarna.

Jag har levt lite både här och var tidigare … det kan vara så att det som kommer fram vid en regression är det som vi behöver ta itu med i det här livet, och hände det saker under en inkarnation som exempelvis indian, ja, då är det väl det som framkommer och inte lugnare liv i Norden. Tänker jag.

Jag har inga direkta upplevelser eller minnen från tidigare liv, men en grej som "stör" mig, är att jag kan aldrig, aldrig somna utan att ha täcket över halsen, upp till hakan. Annars känner jag mig totalt skyddslös. Jag har undrat ibland om jag blivit halshuggen i tidigare liv, men har inte varit tillräckligt intresserad för att nysta mer i det. Kan tänka mig att det finns mer psykologiska förklaringar?