Har ej varit med om att någon i min närhet nämt något… Men jag håller på att läsa "själarnas resa" kommer dock ej ihåg författarens namn… Men den är bra. Den bygger på att författaren typ hypnotiserar patienter och frågar själen vad den minns av livet "på andra sidan". Mycket intressant!

#0 "Indianen menade på att den här världen bara är en illusion. Skulle vara kul att höra hur ni tänker om detta?"

Illusionen är att något i världen av objekt skulle vara statiskt, evigt och finnas oberoende av något annat. Illusionen är också att det existerar något annat än nu.

Ett träd skulle inte existera för mig om inte jag var där och upplevde det i nuet. Så fort jag vänder mitt medvetande åt ett annat håll, upplever jag något annat som min verklighet/värld. Trädet slutar existera för mig, det kanske finns som ett minne eller tanke men inte som en direkt upplevelse i nuet.

En illusion innebär att "något" kommer och försvinner, kommer och går i mitt medvetande. När det försvunnit finns det inte mer i min upplevelse. Det kan vara en tanke, ett minne, en känsla eller ett mer fysiskt objekt.

Allting kommer och går i den här världen. När jag går och lägger mig på kvällen och somnar, försvinner världen för mig. Jag går in i djupsömn där inga drömmar ens existerar. Ingen värld finns längre.

Illusionen om världen startar på nytt när jag vaknar på morgonen. Så illusionen kommer och går helt beroende på mig. Jag måste vara medveten för att det ska finnas något att vara medveten om.

Men en illusion betyder inte att det inte upplevs som verklighet. En illusion kan vara mycket övertygande och det är just därför det kan vara så svårt att vakna från den. Slår någon dig hårt i huvudet med en stol, så lär det göra ont. Illusion eller inte. ;-)

Det kanske är döden som är en illusion?

Jo, världen är en illusion, en dröm och därför är det också möjligt att ändra på den. Därför är magi möjligt.

Jag föddes död, flera flera minuter utan hjärtslag innan jag kom ut mörkblå, och det tog mången stund att få mig igång. Jag inandades giftiga gaser som tre-åring och dog igen. På sjukhudset fick dom liv i mig igen.Sen har jag varit nära döden flera gånger som barn, men vet inte om mitt hjärta eller andning stannat då.

Ljusa tunnlar vet jag inget om, men ibland har jag en känsla av att jag inte är "ensam i min kropp", att när jag dog i min mors livmoder så hände något. Ett slags eko av någon annan finns i mig. Kanske detta också har att göra med att "andevärlden", "den andra sidan" eller vad man vill kalla det, har varit levande och inflätad i denna dimension och vardag ja, ända sen jag föddes.

Detta är saker som ingen kan veta, förutom sin egen upplevelse. Jag tror inte på någon sanning (om någon säger sig veta den enda rätta sanningen, tro dom inte!), jag tror inte på en gemensam sann verklighet. Vi drömmer en gemensam dröm och det är din personliga  upplevelse av drömmen som du kallar verklighet.

Allt detta får mig att tänka på filmen "Inception". Skratta inte, haha. om någon har sett den, så vet ni att i slutet så snurrar huvudpersonen på en liten snurra (om den aldrig upphörde så var han i en dröm) men man vet aldrig om den slutade eller inte. Lite så känns detta ämnet. Svajjigt. Men på ett positivt sätt, såklart

Jag tycker det är bra att vi inte vet allt, jag menar, vad skulle våra liv bygga på? Det skulle ta död på religioner och i alla fall min livslust.

Men det är verkligen ett intressant ämne

Alltså. Spelar det någon roll egentligen? Det känns verklig, då är det verkligt:) Iallafall i termen med upplevelser. Så även om jag vaknar upp, eller går vidare till verkligheten, så spelar det ingen roll.

..och jag är så fyrkantig så jag kan inte förstå hur det ens skulle vara möjligt att den fysiska världen skulle vara en illusion. Det är bara att gå ut och sparka på en stor sten.

#7 Haha, jag förstår precis vad du menar… illusion låter så.. genomskinligt.

#8 ja, oexisterande, overkligt.

I praktiken är livet inte en illusion vi skrattar, gråter, sörjer, älskar och oroar oss. Undrar om det inte var menat mer ur en filosofisk synvinkel.

Verklighet eller illusion? Så länge vi inte kan genomskåda illusionen spelar det kanske mindre roll vad vi väljer att kalla det.

Men att livet skulle vara en illusion antyder ju i.a.f. en skillnad mellan det som är och vår upplevelse av det som är. (I hur stor utsträckning kan vi ens veta något om vad som verkligen är? ) Tankarna går till Platons grottliknelse…

Frågan är nog vad man själv lägger in för tolkning i ordet "illusion"…det kanske inte är det man tror att det är? ;-)
Jag tycker personligen att Brandi C. Kelly beskriver det hela bra.

"Frågan är nog vad man själv lägger in för tolkning i ordet "illusion""

Min uppfattning är att illusion skulle kunna översättas med 'feltolkning av flertydiga sinnesintryck' - till skillnad från hallucination där det mera handlar om att uppleva hjärnspöken. Den förklaringen förutsätter förstås att det även finns en tolkning som i objektiv bemärkelse är den riktiga. Det är ett väldigt filosofiskt bekymmer… men vill man så kan man ju ifrågasätta nästan allt här i världen. Så varför inte byta ut ordet illusion mot 'kollektiv hallucination'? ;-)

(Jag håller för övrigt med #4 om att nyttan med detta perspektiv på tillvaron är att det ger en fingervisning om hur vi kan betrakta magi.)

#12 "Min uppfattning är att illusion skulle kunna översättas med 'feltolkning av flertydiga sinnesintryck' - till skillnad från hallucination där det mera handlar om att uppleva hjärnspöken."

Ja visst, "illusionen" eller "maya" har att göra med våra sinnen, som tolkar information på ett visst sätt och gör att energin upplevs som fysisk, exempelvis.

Ja, det finns mycket som är inspirerande i hinduismens och budismens världsbild. Jag skulle tro att min personliga livsåskådning skiljer sig en del från flertalet andra i just detta forum. Jag lutar mera åt det vetenskapliga sättet att se på världen, där så är möjligt. (Å andra sidan finns det mycket som tyder på att den moderna fysiken får allt flera likheter med österländsk mystik.)

Men för att återknyta till det urspungliga ämnet och svara på frågorna där: Jag har inte (som tur är) behövt hamna så nära döden att jag av den anledningen skulle kunna berätta något om ett liv efter detta. (Där nöjer jag mig gärna med att lyssna på andras erfarenheter.)

Jag har däremot vid flera tillfällen haft frivilliga s.k. utanför-kroppen-upplevelser. Det som då har slagit mig – och jag är absolut inte den enda som upplevt detta – är hur intrycken från dessa utomkroppsliga resor ibland kan kännas ”verkligare än verkligheten”. T.ex. synintryck långt skarpare än dom någonsin skulle ha varit med dom fysiska ögonens hjälp. Detta är för mig också en antydan om att den rena sinnevärlden har någonting illusoriskt över sig. Jag tänker mig att när vi upplever någonting i den fysiska världen så är det aldrig en lika direkt upplevelse. Våra fysiska sinnen står ju för själva informationen, hjärnan för tolkningen därav och själva upplevelsen kan (i brist på ett bättre ord) tillskrivas själen.

Vid en utomkroppslig upplevelse är vi inte längre begränsade av vilken information vi kan få från dom fysiska sinnena, så det vi då upplever kan på sätt och vis sägas vara en mera direkt och i den meningen sannare bild av tillvaron. Men vad den vinner i intensitet förloras i objektivitet. Man kan göra mycket i dessa upplevelser som vore omöjligt i den fysiska världen. Man kan t.ex. flyga, gå genom stängda dörrar, gå barfota genom snö utan att känna av någon kyla, för att bara nämna något. Men man kan inte vara säker på att det man i detta tillstånd upplevde som så verkligt går att bekräfta som en del av verkligheten efter att man återvänt till den vanliga trygga tillvaron i sinnevärlden. Jag skulle kunna sammanfatta med att säga att astralplanet (det verkar vara en någorlunda vedertagen benämning för denna spegelvärld) är en värld att besöka för andliga upplevelser och magiskt arbete. Det är inte en värld där man vill stanna för att leva i.

Jag är böjd att hålla med. Vad som är en illusion är upp till var och en. De flesta skulle säga en trollkarl som står på en scen sysslar med illusioner, men jag är inte riktigt nöjd där..

Vissa av oss har upplevt så mycket gemom åren att sade vi något till någon läkare så hade det inte dröjt länge innan det kommit folk med de där fina vita krama sig själv rockarna :)

Skämt & sido.

Jag upplever livet lite som en illusion, därför att den gjort sådant besvär med att dölja vissa saker. Varför dölja saker som är eller kan vara viktiga att veta. Varför är kontakt med andar och guider och devor döljt i dimmorna. Varför har bara vissa fått denna viktiga pusselbit och inte andra.

T.o.m det morderna samhället gör allt för att dölja någonting som är så viktigt.. Titta på internet som excempel. I början fanns det bara ett par sidor där ute som informerade om häxor, ritualer och annat, och där fanns bra och viktig information. Söker jag idag efter häxor och ritualer får jag 1 010 000 träffar. För en oinvigd är detta en labyrint som i slutändan får honnom att överge sitt sökande.

80% är bara skräp med tal om djävulen och annat trams..

10% motsäger antingen sig själva eller talar skit om andra läror

9,6% är sektrelaterat

och sedan har vi pudelns kärna, de där sista 0,4 procenten, som är riktigt, och inte någonting som man skrev en dag när man var påtänd av LSD eller någonting liknade.

#14 Vissa droger ger ju samma resultat? Även hjärnskador kan ibland ge en person en helt annan verklighetsupplevelse än vanliga normala människor har.

#16 jag tänker också på tillfällen man vaknar abrupt ur sömnen och ser sig omkring innan alla ens sinnen har återvänt till det normala.

#16 Ja visst. På ett forum som detta borde väl t.ex. många ha hört talas om "flygsalva"? Är dock ingenting som jag använt mig av eller skulle villja rekommendera. Det finns som väl är mindre farliga sätt att nå detta förändrade medvetandetillstånd.

Oj,vilket.. krångligt ämne :D men på ett roligt sätt såklart.

Det enda jag kan relatera till,tror jag, är den gången då jag blev psykotisk och började höra röster samtidigt som jag var med min dåvarande pojkvän. Det var fullkomlig verklighet för mig eftersom jag hörde dom liksom, men det gjorde inte min pojkvän,såklart. Så din illusion kan ju vara min verklighet, även om min verklighet är en illusion egentligen

Jag var nära att drunkna i min egen pool när jag var liten. Jag gjorde volter i vattnet och kunde inte stanna. Jag minns bara att värden snurrade och att jag inte hade kontroll över mig själv, annars är det total balck out. Men någon musik hörde jag inte.