Jag tycker det är fel med abort, dom flesta (inte alla) säger att dom inte har någon annat val. T ex för dom har skola, jobb mm men varför tänkte dom innan? Man tar ju faktiskt död på ett annat liv.

Sen finns det ju såklart fall det abort är nödvändigt! Som tex en 15 flicka som typ har blivit våldtagen och blir gravid så måste ju såklart hon få ta abort. Men om tex en tjej som är 15 år och haft sex med egen vilja, då får hon lixsom sylla sig själv faktiskt, hon gjorde ett val och det måste hon leva upp till nu. (Allt detta är såklart bara ett exempel)

Wicca anser om man ska hårddra det "gör vad du vill så länge det inte skadar någon".. När det gäller abort anser jag själv att man får väga moderns smärta mot barnets.. det finns inget enkelt svar utan får nog anpassas efter situationen.

Det är ju förstås ett väldigt bra sätt att se på allting. Så då skulle man ju kunna säga att det är mer det egna valet som dominerar i denna fråga, från Wiccas perspektiv? Eller är jag helt ute och cyklar? Jag förstår ju att det är individuellt hur man tolkar det, men jag utövar ju inte Wicca, så jag kanske tolkar det fel?

Jag utövar inte heller Wicca, men jag har tänkt på denna fråga själv dock ur själavandringsperspektiv.

Om vi är en grupp själar som vandrar livet tillsammans till och från, är det bara naturligt att vissa själar skulle komma och bli ens barn i detta liv. Vad händer då om man avvisar dessa själar födelse? När flyttar själen in i den fysiska kroppen? Väntar själen på en ny möjlighet till livet?

Lite så har min teori gått. Intressant att kunna ventilera detta då det är en något politisk inkorrekt konversation som ofta väcker starka kännslor.

Jag har själv avbrutit graviditet och fött barn. Och jag har både drömt i förväg om det äldsta barnet och verkligen kännst igen henne när hon föddes.

När det kommer till moral och etik i abortfrågan vill jag inte säga någonting, det är ett personligt val.

När man ställer sig såna här frågor, framför allt i religiösa sammanhang, så måste man först och främst fråga sig när man anser att liv uppstår. När blir ett frö en växt? När blir ett embryo en människa?

Nu är inte jag wiccan men jag anser inte att ett frö blir en egen växt så fort man sätter det i jorden och vattnar det, utan jag anser att det fortfarande är en del av en annan, redan växande växt (jämför ett löv på ett träd, lövet har inget eget liv utan en del av trädet det sitter på). Fröet är en möjlighet till liv, inte ett liv i sig. På samma sätt är inte ett befruktat ägg eller ett embryo en egen människa eller ett eget liv, utan det är en del av moderns kropp, en möjlighet till liv. Jag har funderat mycket på det där och nästa fråga man får ställa sig är: När blir embryot/fostret mer än en del av moderns kropp? Här är det svårt att göra växliknelser. Mitt svar blir att fostret är någonting eget, ett barn, när det kan klara sig utanför moderns kropp. Jag är osäker på i vilken vecka detta inträffar, vad som är det tidigaste man har plockat ut ett foster ur modern och det har överlevt, men innan dess kan jag omöjligen se det som någonting eget.

Ytterligare en viktig fråga är: När får då barnet/fostret en själ, ett liv? Har man det när man ligger i moderns livmoder, eller först när man skulle kunna klara sig utanför moderns kropp? Jag kan inte svara på det, det är en så svår fråga. En spekulation jag har nosat på är att det skulle vara när man drar in luft i sina lungor för första gången, att man då drar in sin själ i sin kropp. Men jag vet inte. Allt jag vet är att jag tror att även en ofött barn, till och med ett embryo, har en själ som väntar på en kropp. Denna tanke hade jag aldrig tänkt innan innan jag själv blev gravid som 17-åring och valde att göra abort. Kvällen innan mediterade jag och träffade då mitt ofldda barns själ. Jag förklarade varför jag inte kunde ge denna själ ett liv på jorden ännu, att jag ville vänta tills jag kunde ge själen ett värdigt och härligt liv, tills det fanns en fader i bilden och trygghet. Jag bad om förlåtelse och bad mitt barn att vänta tills jag var beredd att föda det. Själen förstod och lovade mig att självklart vänta tills jag var beredd att ta emot det. Jag vet inte om det var inbillning, om det var ett sätt för mig att försvara mig mot skuldkänslorna jag upplevde, men den meditationen har fått mig att tänka och fundera. Det var en vacker upplevelse, och jag är nu övertygad om att mitt barn väntar på mig på en ljus och härlig plats där det är enkelt att existera.

Lite tankar så här på natten.

Jag är för abort och tycker att varje kvinna ska vara fri att välja det om hon vill. Däremot tror jag inte att jag själv skulle kunna välja det om det inte var fara för mitt eget liv eller liknande.

#5 Kul att höra din berättelse, att barnet väntar =)

nu minns jag inte exakt och orkar inte googla det, men jag tror det är v 21 som man har räddat en pojke i uppsala universitetsjukhus som tidigast, han överlevde utan följdskador. Men det är beroende på sjukhusets riktlinjer när man väljer att försöka rädda. En  vän fick komplicationer i v 22+6 på sahlgrenska och där satte man inte in några insatser att försöka rädda utan förklarade det som omöjligt.

Officiellt går gränsen för livsform oberoende av modern vid v 25, då är en jordfästning och försök att rädda självklar mm

Jag tror barnets själ finns med tidigare än vid födseln eller dess kropp har blivit livsduglig oberoende av mamman. Men exakt när det sker vet jag inte.

En viss forskning menar att det kan vara i v 12 redan då en del av hjärnan börjar utvecklas och man kan börja mäta hjärnaktivitet.

Nu måste jag rätta mig själv, officiell livsgräns då sjukvården anser att foster blir t9ill barn är över v 22.

Tidigast överlevt barn i Europa v21+5

Mycket intressant och tänkvärd läsning. Det där med att barnets själ väntar på en är, enligt mig, ett mycket mer hälsosamt sätt att se på det än att tvinga sig själv till att få barn innan man är redo. Fler borde tänka så istället. Man måste ju faktiskt tänka på sitt eget bästa också.

Jag tror inte att människor försvinner, de finns alltid kvar.

Jag fick själv barn rätt ung, oj vad jag har fått kämpa. Alltifrån ekonomi till egen mognad, så vill man ju självklart sitt barn det allra bästa. Bo i en okej lägenhet, kunna äta bra mat, kunna köpa bra kläder, kunna erbjuda roliga saker och utflykter, pedagogik och tanke… Man skall ju orka också. Först har man barnet i magen i 9-10 mån, sedan skall man föda det, vara uppe och amma det hela nätterna - sedan kommer själva LIVET.

Sådana här saker är aldrig lätta, varken att utföra eller fatta beslut kring. När man bara diskuterar det moraliska är det väl lätt. Men det handlar om allting annat.

En 15 åring som råkar ha haft oskyddat sex - inte alltför ovanligt i den åldern då man sprudlar av hormoner och kankse inte tänker alltför mycket på morgondagen… När man skriver 'skylla sig själv' och syftar till att straffet skulle vara ett barn och ett liv i kamp, pga ett misstag, varför vill man straffa och vem? Skall barnet straffas genom ett liv med en mamma som inte hunnit växa upp riktigt och troligtvis även växer upp i en ekonomiskt trängd situation? Skall den unga modern straffas för sitt misstag - oskyddat sex? Varför är det ett så stort brott?

Sex är naturligt och roligt, misstag händer. En abort är ofta en jättestor och riktigt jobbig händelse för alla inblandade.

I en perfekt värld skulle abort inte finnas. Då skulle människor lättare kunna leva ett gott liv med flera barn - har ni hört om barnfattigdomen och den ekonomiska situationen för ensamstående föräldrar? Det är ett stentufft klimat som råder idag och många växer upp i stort utanförskap.

#11 väl sagt.

Håller med #5.

När blir ett frö ett liv?

När "hoppar själen in i kroppen"?

Många, framförallt religöst kristna anser att så fort ägget är befruktat så är det ett liv. Håller inte med om det.

Man skulle ju kunna hårddra det och undra varför man inte ser till att varje kvinna blir gravid så fort hon har ägglossning - varje ägglossning är ju en ofrivillig halv abort och varje mans ejakulation är ju försvinnandet av nån miljon halva liv.

Jag är inte för abort i form av preventivmedel vilket tyvärr verkar ha blivit vanlig men givetvis ska man kunna göra abort om olyckan händer i fel tillfälle i sitt liv men då ska man göra det så fort som man kan och inte gå och vänta för länge.

Jag tycker att kvinnan har rätt till sin kropp men jag tycker även mannen ska få ha sin åsikt om graviditet/abort också.

/M

13, precis så tänker jag med, jag är för abort, men jag är inte för att det skall användas som preventivmedel. Det skall vara en lösning på en situation som inte är hållbar, varken för mamman eller barnet, inte "ett sätt" att han oskyddat sex på om och om igen.

Ja, det är ju frågan, när blir livet ett själsligt liv?

#13 & 14: Jag tror faktiskt inte att det är speciellt vanligt att man sätter i system att göra abort som något slags preventivmedel. Att genomgå en abort är jättejobbigt psykiskt, svårare än man kan föreställa sig, och jag kan för mitt liv inte tro att det är vanligt att man gör det om och om igen. Visst förekommer det säkert, men att det är vanligt… Nej, det kan jag inte tänka mig. Tror inte heller att det har blivit vanligare nu än förr, jag tror bara att vi pratar mer om det nu än förr vilket i mina ögon är en väldigt bra sak.

#15 kanske inte det vanligaste förekommande men tillräckligt vanligt för att vissa läkare på gyn säger upp sig pga anledningen. (vet tyvärr detta för en väns mamma jobbade där).

Alla är inte så mogna att reflektera över det på det sättet och ser det som en enkel lösning istället.

Jag tycker också det är jättejobbigt psykiskt.

Jag är för abort i tidigt stadium och givetvis om kvinnan blivit våldtagen. Det är varje kvinnas val om hon vill och kan sätta liv till jorden.

Jag har själv en i bagaget och jag har sagt att skulle jag bli gravid igen skulle jag behålla det, dock så skulle det bli jungrufödsel… Men det var så jobbig upplevelse att jag inte vill gå igenom den igen.

Jag kände när jag blev befruktad, jag fick svagt positivt en vecka senare och dom sa att jag var tvungen att vänta ytterligare 2 veckor för ett klart svar… Jag kände henne hela tiden.

Sen när dom fick sitt svar och operationen bokades så sa jag mitt förväl. Men jag var bara 13 år… Jag kunde inte tagit hand om henne om jag så hade försökt..

Jag har varit känslig sedan barnsben, sett saker som andra inte sett, blivit kallad galen pga. detta… men det var en liten flicka. Så mycket vet jag.

#11 Bra skrivet, jag håller helt med dig!

Jag är lite nyfiken på on #1 JonteL är vegan och emot dödshjälp och dödsstraff också…?

#18: #1 JonteL är en 15-årig pojke… jag vågar påstå att man som ung tonårspojke kanske inte riktigt alltid kan se konsekvenserna av att inte få göra abort när spermien når ägget vid en olämplig punkt i föräldrarnas liv. Det låter ju moraliskt och bra att vara emot abort, sedan tänker man inte så mycket längre.

Jag är oerhört glad att jag lever i Sverige och fick göra abort när jag var 17 år gammal, gick i gymnasiet och hade haft skyddat sex med en handfull olika killar, men blev gravid ändå och givetvis inte hade någon aning om vem fadern var. Det kändes inte ett dugg fel, det kändes väldigt vettigt att slippa sätta ett oönskat barn till världen utan pappa och utan trygghet. Däremot var det känslomässigt jobbigt, men det är en annan sak.

Tänker att vi vid flera tillfällen i livet ställs inför frågeställningar kring att låta leva eller låta dö. Ibland är det mord, ibland är det barmhärighet. Ibland är det tortyr, ibland är det ett lyckokast.

Eftersom det inte finns en gemensam syn världen över, så är det kanske inte att undra över att det blir ett svårt moraliskt dilemma för individen. Personligen hoppas jag att människor, som ställs inför att fatta beslut kring detta, tar sej eller ges den tid som behövs för att beslutet ska vara till gagn.

Vad beträffar abort, så känner jag mej helt för att den ska vara fri. Tror att det är så det har varit från början, men att patriarkatiska rädslor satt stopp för det. Däremot är jag inte säker på att jag skulle klara av att genomgå en själv. Det är väl därför jag är så säker på ingen annan skulle kunna göra en abort alldeles lättvindigt. Finns inte våndan i den stunden, så har den nog funnits i ett tidigare skede. Fast man kanske inte måste våndas?

Jag är för och jag tror det är ganska få som använder abort som preventivmedel.

Absolut för! samtidigt som jag vet att alla mina kompisar som gjort det, har varit väldigt ledsna över det både innan och efter ingreppet. de har funderat hur det hade blivit och noterar länge tex de födelsedagen som aldrig blev av. sorgligt alltså, inget som man gör lättvindigt.

I Japan finns speciella kyrkogårdar (den buddhistiska varianten) för ofödda barn, välanvända, välbesökta och välskötta.

Jag gillade din berättelse, Praefatio! Du vände en jobbig upplevelse till någonting hoppgivande, dessutom var du väldigt ung då, starkt! Jag är säker att ditt barn kommer tillbaka till dig när det är dags!

Själen då, jag vet bara att läkarna kan ha avvikande mening om när ett foster blir barn. Min släktings bebis dog i magen, hon födde bebisen med stor smärta både fysiskt och psykiskt, men älskade den lille så som han varit levande. läkarna pratade om honom som foster, fast han var en helt fysiskt utvecklad, vacker pytteliten kille, som alldeles nyligen levt i mammans mage. Han var några veckor under 22 veckors gräns. Min släkting fick kämpa för att få begrava honom i släktgraven, läkarna tyckte han var "bara ett foster". Jag undrar om inte läkarna ville använda honom till forskning? Hur som helst otroligt respektlöst beteende!

#22 Men FY vad fruktansvärt!  Vadå "bara ett foster"? Hallå okänslighet!

Jag är för abort, jag har själv genomgått det och det är inte roligt men ibland enda utvägen. Inget jag vill göra om men jag har alltid varit mån om att mina framtida barn inte ska behöva sakna något.

Det är väl bättre att barnet föds önskat och älskat än som ett "misstag" som man ska straffas för? Hur villkorslöst älskat blir det barnet? Den som får ta straffet i slutändan blir ju det stackars barnet. Nej, det finns redan alltför många barn som lider i den här världen.

Jag tycker att Praefatios tankar om själen och ofödda barn är vackra.

Även oplanerade barn som kommit till av misstag i "fel" tid av livet med "fel" partner o s v , kan bli den största gåvan av alla :-)

Det var så mina två barn kom till.

#24 Givetvis kan det vara så också.

#24 de bästa misstagen jag har gjort =)

Visst är livet så ibland, det som inte faller i ens livs planering just nu behöver inte vara negativt.

När det kommer till "rätt" och "fel" i samhällsnormerna om när man borde skaffa barn, vad man bör ha gjort och vad man bör ha kan jag nästan spy över det.

#26 Jag håller verkligen med där. Är så trött på "storebror" som talar om för en hur man ska vara för att "passa in".

#27 =)

Jag håller med om hur fånigt det är med den nutida planeringen kring barnalstrandet. Samtidigt märker man att det kanske har sitt pris, de finns många par som väntat för länge och när de vill till slut skaffa barn (som om de är något man kan hämta från affären…) går det inte längre.

Vi har inte planerat något annat i vårt liv än att öppna möjligheten för någon som vill vara del av vår familj, och som tur är var det två underbara själar som valde komma till oss. Allt annat var som sagt väldigt oplanerat, utbildningar är fortfarande oavslutade, vi har flyttat runt och bott minst sagt bohemiskt vid några tillfällen, men det kanske har berikat även barnens liv ;-)

Jag har svårt för ordet ödmjuk, har hört det missbrukas för ofta, men det är just det jag känner inför födelse och död; livets största, vackraste och mest skrämmande mysterier för mig!

Ja precis så, fokus ligger mestadelspå matriella ting och även om det är en förutsättning i samhället så är det långt ifrån det viktigaste. Bil, hus, välbetalt arbete, hög utbildning, volvo och villan/bostadrätten är bra att ha, Visst. Men det är bara hjälpmedel och ingenting annat. Vissa av sakerna har jag, andra saknar jag men i efterhand kan jag inte se det som det viktigaste och jag kan inte förstå varför jag inte skulle kunna skaffa mig det när barnen är med mig heller.

Dessa saker är mest bekvämlighet för de vuxna, små barn bryr sej inte om det. Jag kan tänka mig att det blir mer viktigt när barnen börjar växa upp och börjar jämföra med hur andra har det.Men det lovar inte på något sätt en bra och lycklig uppväxt. Dessutom skulle jag alldrig ha valt "mer saker" framför min mamma när jag var liten. Kärlek är allt.

Dock är ju han med det stora "H":t bra att ha =)

Enligt mig så är abort rätt om man verkligen itne vill/kan skaffa sig ett barn av en eller annan anledning. Skulle jag bli gravid nu, som 17-åring, så skulle jag göra abort på en gång. Jag har aldrig velat ha barn. 

Visst, alla har rätt till ett liv, men alla kanske inte vill ha ett extra liv under sina vingar?
Och man får ju bara göra abort upp till en viss vecka i graviditeten, efter det är fostret för utvecklat och då klassas det som mord. Och att ta bort ett foster som är helt outvecklat ger ju, enligt min tro, ingen skada på "barnet" eftersom att det inte kan känna eller tänka riktigt.

Och det är väl värre att födas till en familj som inte vill ha en, än att inte födas alls?

#31 ja, resonerar man så ska man nog inte skaffa barn just nu.

#31 Du sa det. Alla har rätt till ett liv. Även de som blir oönskat gravida.

När ägg och spermie möts och bildar ett embryo så finns allt genetiskt material i detta embryo. Det enda som behövs för att det skall växa till en ny människa är näring, som det får från moderkakan via navelsträngen. Den nya individens alla egenskaper finns alltså redan i embryot. Varför får inte den individen se dagens ljus?

Undantaget som jag ser det, är det ni andra redan har nämnt; unga mammor, eller kvinnor som bär på sjukdomar som gör att dom inte orkar med en graviditet alt våldtäkt. Att använda fri abort i debatten om kvinnans frigörelse köper inte jag - ansvarsfrihet bör inte finnas då det gäller synen på liv eller död. Så många olika preventivmetoder som det finns idag - i vårt moderna samhälle - så borde det inte finnas några oplanerade barn.

#34 och abortgränsen, tack vare dagens teknologi och forskning, föråldrad.

..och jag är glad över de oplanerade barnen. Hade jag planerat vore jag barnlös idag. Livet är kort och den fruktsamma perioden än kortare.

Ibland ska man kanske bara låta livet hända..

Kommer antagligen bli allas favvo mobboffer nu. Men jag ser inget fel i att göra en abort om man inte kan/vill ha barn. När jag gjorde min första var jag inte i hop med killen, hade precis flyttat till en ny stad och börjat på ett nytt jobb och skulle bo själv för första gången i mitt liv jag var 27 då.. Sen träffade jag en kille och blev gravid igen, men vi bodde inte i hop och han har barn sen innan som jag inte hade lärt känna så vi visste inte ens om vårat förhålande skulle funka. Då gjorde jag en abort till var då 29. Nu bor vi ihop, men nu har jag skydd. Men skulle det bli en tredje gång iaf så skulle jag INTE göra en tredje abort

Men ja det har varit jobbigt, den första är den som gör mig ondast rent psykiskt. Men jag var tvungen att koppla bort hjärtat och handla som jag trodde var bäst.

Jag tror inte jag hade klarat att ta hand om något av "barnen" själv. Men jag står upp för mitt val och i bland lider jag av dom oxå.

Ska väl kanske påpeka att jag en gång för längesen var emot abort och tyckte folk var dumma i huvudet som valde bort barn. Men när jag stod i den situationen själv, då blir det nåt helt annat. Så man kan gärna ha en åsikt om det, men innan man varit i situationen ska man inte dömma andra för hårt.

Jag tycker helt självklart att det är upp till varje kvinna att avgöra om hon vill behålla barnet eller göra en abort. Det finns preventivmedel, men inte ens dom garanterar att man är skyddad till 100%.

Det finns redan nog många barn i världen som är oönskade,på grund av att det i flera delar av världen inte är tillåtet att göra abort. Vi behöver inte fler, så att förbjuda aborter förändrar ingenting. Och en oönskad och oplanerad graviditet är någonting som alla kvinnor kan råka ut för.Man ska inte behöva straffas med att ta hand om detta barn omman inte vill det förstås.

Att oplanerade graviditeter kan föra med sig någonting gott, det tvivlar jag inte på. Men var och en måste få ta det beslutet själv, föräldraskap är ingenting man kan tvinga på människor.

Frågan om när embryot blir ett liv tror jag att det finns lika många svar på som det finns människor på jorden. :)

# 38 håller helt med dig!

Ingen aning om när själen kommer in i kroppen, men jag tror som #5 att själen väntar på att bli född.

Jag skulle hellre att själen fick vänta än att den fick liv oönskad. För vissa tidspunkter i mitt liv har det varit nog att ta hand om bara mig, och inte ens det kändes alltid möjligt. Om jag var i en sån situation skulle jag inte tveka.

#38 Håller också med dig:)

Appropå frågan om när ett embryo blir ett liv tycker inte jag är så svår. Liv är inget luddigt begrepp. Det är levande hela tiden.

Min känsla kring den här svåra frågan är att det bör vara upp till flickan/kvinnan. Endast hon vet om hon är kapabel att gå igenom en lång och kanske svår graviditet, föda barnet och sen antingen uppfostra det eller lämna bort det.

Dessutom läste jag någonstans, kan inte lämna hänvisning tyvärr för det var länge sen, att upp till 75 % av alla graviditeter slutar i missfall, ofta såpass tidigt att kvinnan kanske inte ens är helt medveten om att hon var gravid (fast då kan jag kanske undra hur forskarna i så fall vet om dessa missfall… nåja, nog om detta). Detta, sammantaget med alla missfall som kvinnan är medveten om och andra olyckliga händelser, som utomkvedshavandeskap som ju inte heller leder till barn utan bara till djävulsk smärta och eventuellt dödsfall för kvinnans del om hon inte får vård, gör att jag är hyfsat säker på att alla graviditeter inte är menade att slutföras och resultera i barn.

En abort är inte en enkel sak att ta ställning till och genomgå. För de som tar det valet måste möjligheten finnas. Glöm aldrig hur det var i Sverige innan kvinnor fick rätt till abort, och glöm inte heller hur det är i andra delar av världen, där kvinnor dör i illegala aborter eller barnsäng, på grund av påtvingade graviditeter som här enkelt hade kunnat avbrytas.

Själv är jag lyckligt lottad. Jag är mycket tacksam för mitt barn. Jag önskar att alla kvinnor världen över fick vara lika välsignade som jag (för det finns ju många som inte heller får några barn fast de inte har någon högre önskan än att bli mor). Åt alla kvinnor önskar jag alltså att valet att bli mamma ska vara deras eget, oavsett omständigheterna :-)

som trollkarl vet jag regeln men jag brukar inte livnära mig på reglerna så mycket..ni vet regeln "gör var ni vill men skada aldrig någon".

men jag är för abort!

#43.. Jäkla opraktiskt regel det där..

vet…

Jag är för abort. Jag anser att barnet tills att det är tillräckligt stort för att klara sig utanför hennes kropp är en del av hennes kropp och sin kropp äger hon. Gränsen för när prematura barn kan räddas anses väl idag gå kring v.23, även om andra faktorer också spelar in, gränsen för fri abort går vid v. 17+6 så de överlappar inte varandra. Alltså är det upp till kvinnan att avgöra vad hon vill göra med sin kropp.

Undantaget är om hon vill behålla barnet, då räknar hon ju med att barnet kommer att bli en egen individ och bör då göra vad som krävs för att inte skada det (tänker på att använda mödravården, sluta med rökning, alkohol, droger o.s.v.).

Ang. regeln att inte skada någon så anser jag att den innefattar även sig själv, så det är upp till kvinnan vad hon anser skada henne mest - att genomgå en abort eller behålla graviditeten.

Intressant diskution. Jag är för fri abort. Men blev jag själv gravid så skulle jag nog gärna behålla barnet. Såvida det inte var ett resultat av våldtäckt eller så.

Men jag gillar det som Praefatio skrev om att ett själ kan vänta på att födas senare i livet. Själv tänker jag lite så jag med, om en själ skall bli född så kommer den att bli det oavsätt om man gör abort. Samma själ föds heltenkelt när och om man föder ett barn senare i livet

Så tänker jag :)

Jag är eklektisk wiccan och jag personligen är för abort. Har aldrig genomgått en men har vänner som har gjort det och jag vet att det är ett jobbigt ingrepp att genomgå, före och efter. 

Jag anser att det måste få vara upp till var och en vad man anser känns rätt. Tycker inte en kvinna/tjej ska behöva genomgå en graviditet och förlossning bara för att det är "fel" att ta bort ett oönskat/oplanderat barn. Det finns möjlighet i dagens samhälle att inte behöva gå runt och må dåligt i 9 månader över något man innerst inne inte vill genomgå och fullfölja. Tror inte att ett växande barn skulle må bra av att växa i en kropp när kvinnan bara känner ångest och olycka över hela situationen.

Som sagt, upp till var och en, och alla måste få ha rätten och möjligheten att bestämma över sin egen kropp, vare sej en eventuell graviditet kom till på grund av våld eller bara ett oansvarigt ögonblick.

Blessed be!

Tidigare har jag varit emot abort av den anledningen att jag tänkt att "nu går ett liv förlorat och får aldrig någonsin en chans att leva". Det tycker jag vore otroligt sorgligt. Om anledningen till aborten var att mamman hade det dåligt ställt och inte skulle kunna ge barnet "de bästa leksakerna" eller "de snyggaste kläderna" så brukade jag säga "Om du frågat barnet om 20 år, om de hade valt att inte bli till alls framför begagnade kläder. Vad tror du det hade svarat?". Då såg jag det som att varje gång en abort gjordes försvann ett liv för alltid. Just det barnet fick aldrig en chans, den människan var borta för alltid. Förstår ni? Men om det istället handlar om själar och den själen ändå får en chans någon annanstans, tids nog, så ser jag helt annorlunda på saken.

#49 jag har tänkt åt båda hållen. Tänkt och tänkt och tänkt. Men i slutändan får man aldrig någon faktura på hur det verkligen är, oberoende av tro och personliga sanningar. Så vem vet, kanske är det ditt eller datt, man måste själv känna efter vad som är rätt för en själv och vad man kan stå för och leva med. Klarar man verkligen inte av ett barn just där man är nu och skulle sabba det för fler än en själv är abort ett alternativ. Å andra sidan kan det bli väldigt bra med. Det vet man inte.

Jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag gjorde abbort

Kan inte alla kommer överrens om att det är var persons egna val - och att det precis av den anledningen ska vara fritt att göra abort? Ingen här har rätt att dömma den andra, eller har förmågan att göra det på ett rättvist sätt.