Hej! Jag är utövare av finsk shamanism och noita-traditionen (finsk häxkonst som har sina rötter i samisk och finno-ugrisk tradition).

Här är lie av den syn jag har på de saker du frågade om :)

Jag själv ser saken som att vi alla föds på nytt tills vi en dag blir del av världssjälen på nytt och pur energi s.a.s. I fornfinsk tradition sägs det att vi har många själar som tillsammans utgör den personen vi är i detta livet. En av dessa själar är den som "samlar på sig" de erfarenheter och uppevelser den har i detta liv. Det är den delen som vi ka möta i ett tillstånd efter döden, den kan också tillkallas av de ännu levande. Det är nästan som minnet av någon, ett minne som har den kunskap och det medvetande personen hade.

Spöken tror jag är just detta minne, ett minne med medvetande. Andar är ett vidare begrepp. Naturandar, väktare, småfolket osv. Dessa går att se, känna och kommunicera med. Om man är ute i naturen mycket så kan man inte undvika att stöta på dom på ett eller annat sätt :)

Vampyer och varulvar har jag inte så mycket erfarenhet av… Jag tror det mest handlar om missuppfattningar och livlig fantasi. Kanske de finns på ett energetiskt plan, åtminstone energisugare har jag stött på, en slags energivampyrer. Också människor kan vara detta, oftast ser dom inte det själv, men en del suger åt sig andras kraft/energi medvetet.

Detta med att allt har en mening… Jag tror inte på slump eller ödet, det är fel ord tycker jag. Ordet öde brukar man oftast använda när man menat att något var meningen på det sättet att inget annat hade kunnat vara. Själv ser jag att den stig vi går i livet på har oändligt många förgreningar. Ibland fattar vi beslut som gör att vi går in på en del av stigen som har mindre förgreningr, om några alls. Ibland finns det fler alternativ.

Tack så mycket för dina svar, väldigt intressant att läsa. Jag kan förstå att du tror som du gör, det hela låter logiskt. Jag kan ta till mig det du säger om att "spöket" är "en del" av den som gått bort.

Jag kan även relatera till det du skriver om att allt har en mening. Vad jag själv tror är svårt att förklara, men är mycket viktigt för mig och har hjälpt mig igenom många svåra tider i livet. Ödet tror jag inte på, att allt skulle vara förutbestämt eller så. Däremot tror jag att allt som händer har en mening på så sätt att allt som händer/allt vi gör och alla val vi gör tar oss emot något slags mål. Man kan väl säga att jag tror att vi är på väg till en speciell "plats", men att valen vi gör tar oss dit på olika vis. Som sagt, ganska svårt att förklara men på något vis får jag det till att alla människor vi möter, allt vi tar oss för o.s.v är brickor i våra liv, på samma sätt som vi är brickor i deras och att det hela skapar en helhet som gör var och en viktig för både små och stora ting. Det känns självklart i mitt huvud men orden är svåra att hitta liksom..

#0

Jag är inte så säker på att alla reinkarneras och att det isåfall skulle pågå i en evighet. Men jag har ingen bergfast tro när det kommer till döden. Inte ännu. Däremot tror jag att vi har flera olika själar, om man ens kan kalla det så. På så vis är det också möjligt med både reinkarnation, döda förfäder som vi fortfarande kan kommunicera med och jordbundna andar. De är olika delar av vår "själ".

De moderna vampyrerna och varulvarna stammar från en gammal folktro där en död förvandlas till ett skadligt väsen. De tillhör samma kategori som de "övernaturliga" häxorna. Det kan t ex vara en person som dör på ett "fel" sätt. Det finns också flera skyddsritualer man kan göra för att förhindra detta.

Nej, jag tror inte att allt som händer har en mening.

Hej :)

Jag tror att när ens själ är nyfödd, får den en "planering" över saker den ska lära sig, och sen skickas den iväg till sitt första liv, eller lektion som jag kallar det ;)

Efter ett visst antal liv (det kan variera beroende hur själen skött sig, men även hur fort den lärt sig) har den lärt sig allt, och återföds endast i vissa sällsynta fall. Istället så hjälper den andra, nya själar att starta igång. När själen sedan dör, omvandlas den gamla energin och blir till en ny själ. Alltså, jag tror att det ser ut som här "nere" hos oss :)     Angående att träffa döda släktingar osv, tor jag väldigt starkt på, men det kan också vara så att ens mormors själ redan återfötts, då kan man ju inte träffas igen…

Spöken och andrar har jag lite blandad erfarenhet av, så ja, jag tror på det. Ett exempel är att när jag var liten så hade jag en "låtsaskompis", Amalia. Jag satt och lekte och pratade med henne hela dagarna, ända tills vi flyttade därifrån när jag var 6 år. Jag vet att det inte var livlig fantasi, eftersom min far minns mycket av vad jag berättade om henne, och nu har jag författardrömmar, och har skitsvårt att hitta på en karaktär så nogrannt och utförligt. Var det inget spöke, eller vad man nu kallar det, måste jag vara helt sjuk i huvudet.

Jag håller delvis med #1 angående vampyrer. Jag tror iaf att vampyrer var energisugare, men att folk valde att säga "blod" istället för "energi", då det representerar energin som en fysisk, livsnödvändig "sak" i livet. lite krångligt :P   Varulvar har jag ingen direkt åsikt eller tro om.

Har allt ett syfte? Ja, jag tror det. Vad syftet är, det vet jag inte, men vår/våra skapare måste ju ha haft en anledning. Tror knappast att gudarna och gudinnorna satt en fredagskväll och var rastlösa och hade tråkigt när någon bara fick idén: "Låt oss bygga upp små planeter och människor!" ;)

(Måste bara tillägga att jag INTE tror att gudar/gudinnor sitter och myser på fredagskvällar, bara så att ingen missförstår mig, haha)

Hah,detta blev långt men jag hoppas jag besvarade dina frågor!

Att leva i många liv kan jag prata för, jag eller min själ har funnits i många många liv, har fått svart på vitt detta.

Och jag skulle säga självklart finns det vampyer och varulvar. Har erfarenhet där med trots min unga ålder i detta livet. =)

Så intressant och roligt att läsa era svar. Det skiljer sig en hel del vad ni tror :).

#5 Lust att utveckla?

Jag tror, på frågan om de sm gått ifrån oss, att vi ses igen. Men inte i detta livet. De går vidare till stora världsaltet, stannar där ett tag och sedan när tiden är inne och de har "vilat" klart återföds. Tror att många av de man har omkring sej återföds man med. Inte alla, då skulle man inte utvecklas och växa genom nya möten, men många. Det är därför man med vissa personer man precis träffat kan känna att det är som om man känt varann hela livet, Själarna "känner igen" varandra.

Jag gillar den tanken, men har svårt att ta till mig det ändå. Jag är så otroligt mån om de människor jag har omkring mig nu, och jag vill aldrig byta ut dem. Även om jag återföds och inte minns dem och antagligen skulle hitta nya människor att älska så vill jag inte riktigt att det ska vara så.. Jag vill vara med dem alltid. Det kanske låter löjligt..

Då har ni antagligen mer att ge och lära av varann, och återföds i samma "krets" igen. Så tror jag i alla fall =)