Men vilket jobb,  att plocka och smälta kåda!

Får du en sticka så stoppa foten/handen i en plastpåse fylld med såpablandning och sedan när huden är mjuk så kryper stickan själv ut. Infektioner eller smutsiga sår botas allra bäst med alsolsprit. visst det svider men bakterierna svider också bort!

Hm du har naturliogtvis rätt i det du säger mosterMimmi men har du någon gång provat kådsalva/plåster? Det är oslagbart. Lukten är också vild och naturlig vilket gör det hela ännu bättre. I byn som jag kommer i från så hade man olika hemliga recept på hur den här salvan skulle tillredas. Ingen ville berätta hur just deras salva kokades och vad man hade i. Nu för tiden så finns inte den här traditionen men många minns hur bra den här salvan var och vill gärna ha den igen. Grankåda är väldigt bakterie, svamp och virusdödande men man måste använda den med förnuft eftersom den kan ge frätskador om man använder den koncentrerad på huden. Att tugga på kådan är bra för tänder och tandkött.

Ang såpa så är väl inte såpan så "nyttig" nu för tiden eller? Jag vet att man gjorde som du beskriver förr när man hade bränt sig. Såpa sägs vara bra för brännskador.

Tyvärr har jag inget bra tips på när och hur grankådan ska plockas. Men jag tror nog att du kan plocka den närhelst som du hittar lite. Det tar väl lite tid att få ihop rätt mängd kåda antar jag. Själv skulle jag vilja ha tag i granskott för att göra granskottssirap men jag har inte varit ute ännu och kollat om det finns några skott på granarna ännu. Kram tindra

Nej Susanne, jag har aldrig provat kådplåster. Såpan måste ju vara av de originala och inte himpagimpa från ÖB. Att såpa hjälper mot brännskador har jag aldrig hört. Däremot att salt över brännsåret torkar ut och gör att det inte blir brännblåsor. Men då måste man hela tiden hålla saltet torrt och byta det ofta.

Tänk vilken visdom du kommer att förmedla vidare till nästa generationer som du har fått från de generationer som gått före dem. Det är imponerande att du vill göra allt detta jobb för att hjälpa andra!

När det är mörkermåne och solen står i skorpionens tecken så ska kådan plockas mellan kl 1 & 2 på natten när du hör ugglan hoa…

…skojar bara. Är på sådant humör just nu.

#5 ha ha…mellan 1 och 2 på natten…hemska tanke : )

mosterMimmi…Är den "vanliga grön/gulsåpan naturlig fortfarande???Jag vet förresten inte om jag har någon visdom att föra vidare för jag har hittat receptet på internet. I orginalreceptet skulle det vara härsket ister eller fjolårstalg fräscht va? : ) Salt i brännsår huuuuuuu….

men sån salva finns ju o köpa.. eller nä, den är på tallkåda… gör de nån skillnad?

o så e de väl roligare o göra själv.

 #6 Ja, den är naturlig om det är de vanliga gamla sorterna. Den såpan är suverän att ge en skvätt av till sina gröna blommor, det stimulerar bladtillväxten.

Saltet vid brännsår använder man över huden om det inte har gått hål.(Det gör inte ont) Först spola med kallt vatten, på med rikligt med salt. När det blir fuktigt eller man vill spola mer med kallt vatten så byt till torrt salt. Det torkar ut så det aldrig bildas en blåsa. Brännsåret läks på två dagar mot om det blir en blåsa och gå hål och byta hud och det tar tid och gör mycket mer ont.

Jag har provat kåsalva (tillverkat omkring sekelskiftet) med mycket god verkan.

Bolaget svensk kåda som startade omkring första världskriget samlade kådan naturligtvis under vintern. Bolaget startade runt Svartnäs. Kådan togs i samband med avverkningen.

Att ta kåda ingår INTE i allemansrätten och skadar granarna med stor kvalitesförsämring på granvirket. Måste alltså tas i samband med avvverlkning eller strax före. Med enkla åtgärder kan man öka granens produktion av kåda. Man använde troligen gôrkåâ och knappast tucku.

#9 Bjornen, Vad är eller vad betyder detta: gôrkåâ och knappast tucku. Blev så nyfiken och vilken dialekt är det?

Dialekten är enviksmål (Dalabergslagsmål och inte dalmål). Gôrkåâ är den kåda som inte går att använda som tuggummi och smakar inte så bra (gôr= egentligen var) och smôls (=smulars sönder) och har gôl (=gul) färg. Riktig tucku är rosa i färgen och blir tuggummi.

Wow vilken kunskap, nu har du förklarat för mig ett av mina mysterier. Kåda för mig är just den gula klibbiga saken och jag har läst om att man har hittat en kådebit från urminnens tider som en trettonåring hade tuggat på, och vem vill tugga på gôrkåâ?!

Men då är det ju skillnad på kåda och kåda. Tack för detta!