Jaa, nu har det gått nästan en vecka sen jag för första gången fick vara med om en riktig trum session.   

Jag är ju helt ny på detta och har inte riktigt lyckats med en resa förut. Förra gången kände jag något annorlunda och konstigt, det skrev jag om i en annan post.

Denna gången kändes det inte alls som tidigare. Och själva resan var lite otydlig och vag. Jag gled in och ut kändes det som. Det jag såg var suddigt och inte så tydligt som jag hade förväntat mig (jag vet, inte ha förväntningar!) men jag fick med mig två varelser hem iallafall. Eller om jag nu inbillade mig det, det vet jag inte.

Det som hände efter själva resan är betydligt mer klart och för mig betyder det att något måste ha hänt iallafall, även om jag inte trodde det var en resa.

När trumman tystnade och jag vaknade, så kände jag en intensiv lycka i bröstet. Alldeles varmt och pirrigt var det!
Sen skulle vi berätta för varandra vad vi sett och ställa frågor, om vi ville. Innan hade jag trott att jag skulle vilja dela allt och bara pladdra, för det gör jag ju om allt. Men jag kunde inte säga ett ord på en väldigt lång stund och bara satt och lyssnade. Ibland ville jag till och med säga något men jag liksom orkade inte tala. Jag satt i ett varmt tillstånd, alldeles lugn. Ibland blev jag totalt fnittrig, det bara bubblade upp inom mig! Jag var hel-lycklig!

Jag kunde inte dela min upplevelse riktigt med de andra, vet inte varför men jag kände inte att det var tid just då.

Natten efter sov jag dåligt. Vaknade flera gånger. Drömde mycket känslor och väldigt intensiva drömmar. Jag grät bland annat över att en före detta vän till mig (vi umgås inte längre, jag har lämnat henne) hade dött.

I flera dagar efteråt kände jag mig…annorlunda. Och som det känns nu så känner jag mig stärkt av hela upplevelsen. Annorlunda definitivt! Och jag känner en viss klarhet som jag inte kan förklara. Mer motiverad.