Så äntligen närmade sig gryningen. Dörren till stallet stängdes, lyktans ljus blåstes ut. Ett förnöjsamt leende ändades i en sömnig gäspning. Nattens arbete var avklarat och det var dags att vila. Tiden var inne för att gömma sig undan, innan människorna vaknade och började sina härjningståg. Hästar och katter i stallet blinkade i en sorts underjordisk konspiration tillbaka. Tomten var nöjd. Nu skulle han sova tills kvällen åter lade sitt mörka täcke över människor i
vinterns kyla. Var det inte också så att himlens alla stjärnor blinkade i samförstånd med honom?

När Tomtens hemligt högljudda snarkningar doldes för människans sinne började dagen. Solen lände himlen de allra vackraste nyanser av röda och violetta toner. Människorna nalkades djuren i stallet. Hästarna gnäggade sin vänliga hälsning och katterna låtsades som vanligt vara upptagna med allehanda bestyr.