Förr i tiden tror jag att häxkonst handlade mycket om att hjälpa andra, eftersom man hade kunskap som var eftersökt och som man kunde försörja sig på. Det fanns dessutom inte så mycket annat att välja på när det gällde magi och läkekonst, annat än häxor och/eller kloka.

Idag är andlighet väldigt stort och jag tycker att kunskapen om häxkonst ibland kommer alldeles för lätt. Dessutom kan man utöva häxkonst på många olika sätt och ordet har inte längra bara en betydelse, det har blivit subjektivt. Visst tror jag att det kan vara bra att hjälpa andra om man har möjligheten, men man måste hjälpa sig själv först. Enligt mig räcker det inte att läsa en bok och gå en kurs för att "bli" häxa och lära ut till andra eller hjälpa andra. Häxkonst är en livsväg och någonstans på den vägen blir man så pass trygg i det man gör att man kan dela med sig av sin kunskap.

För att begreppet är så urvattnat och blandas ihop med allsköns tjafs, som t.ex. affirmationer, självhjälp etc.

Enligt min mening är häxkonst till för att hjälpa både sig själv och andra. Det är väl inget fel i att hjälpa sig själv till att må bättre?

Den har iaf hjälpt mig att må bättre och att förstå mig själv bättre. Hur ska man kunna vara till någon hjälp för andra om man inte ens kan hjälpa sig själv?

Man kan äta en frukt och man kan ge bort den. Om man inte behöver den för sin överlevnad glömmer man snart bort att den går att äta och brukar den mest som pynt. Får man höra att den förr användes som ett "magiskt verktyg" så börjar många sätta den på altaret. Den känslomässiga tillfredställelsen kan komma från alla möjliga håll. Allt från att "fruktens färg är verkligen lugnande" till "Ja, jag har en frukt på mitt altare, precis som "vi häxor" haft i tusentals år = jag är häxa = mysig feeling.

Inget fel i det.

Det finns flera olika sorters häxor. Dom som leker häxor och andvänder lite magi och ritualer. Dom som leker häxor och tror att det är som i filmens värld ex harry potter. Eller dom som använder det som någon slags terapi e.dy

Sådana brukar inte hålla på länge, eftersom det inte är en del av vem dom egentligen är.

Dom som utövar en religon där shamanism eller "häxkonster" ingår. Dom som är riktiga "häxor" med magiska förmågor med eller mot sin egen vilja. Jag har säkert glömt en massa former för häxeri…

Båda dom här kategoreierna är mer seriösa och det jag skulle betrakta som en riktig häxa.

Tyvärr så har ordet häxa blivit så urvattnat att det inte säger så mycket idag. Det kan betyda nästan vad som helst beroende på vem som använder ordet..

Många använder "häxkonster" för att finna något dom saknar i dagens moderna värld.

Själv använder jag häxkonst både för egen och för andras skull, med eller utan deras vetskap.

Jag tror att när man använder häxkonster el. dylikt som självhjälp så har man antingen kört fast eller så kanske man inte vågar fullt ut. Man övar gärna på sej själv först - och sen kanske övningstiden blir lång… Eller så når man inte ut till andra. Det gäller ju att ha ett kontaktnät och att sen gå vidare och hjälpa dem man inte känner.

Själv använder jag inte alla mina kunskaper/krafter. En del vågar jag inte släppa ut i brist på kunskap och  ledning. Till exempel så vet jag att jag en stark förmåga att betvinga andra, men den kraften vågar jag absolut inte använda, eftersom jag inte vet hur jag återställer ett eventuellt misstag.

Jag tror inte att häxkonsterna i sej har förändrats. Det är mer människans syn på vad som är häxkonster och vad de ska användas till som har förändrats. Kanske i takt med att man är mer stressad, har fler intryck att bearbeta och färre djupa kontakter?

Vad menar ni med själv hjälp förresten, jag tänkte på skydd, få pengar och bota med magi.

Vad jag menade syns kanske i första inlägget :-) Alltså inte, skydd, pengar eller bot ;-) Utan det här andra, att navelskåda sig själv till det yttersta och sedan använda delar av häxkonsten som en sorts terapi i syfte att ändra på allt det där man nu hittat och vill ha bort.

Jag vill också passa på att säga att jag inte tycker att det är fel på något sätt att försöka göra sig till en bättre och mer välmående människa. Men vad har det med häxkonst att göra? Och varför har denna syn mer eller mindre tagit överhanden?

#9 Förutom det jag sa uppe i #2, så tror jag den moderna häxkonsten allt mer blir ett självhjälpsträsk för att den kristna idévärlden fortfarande starkt präglar gemene mans uppfattning om andlighet.

Det som går igen i självterapi-svängen är tänket att man måste bli en "bättre" människa, vilket underförstått betyder att vi alla är "sämre" (syndiga) från början.

Det är bara synderna som ändrats något samt att fokus breddats till att inte vara så inriktat på nästan utan på den egna personen också.

Det är bara att se hur många som utan att reflektera anammar "skada ingen"-delen av det wiccanska rådet (för att försvenska the Wiccan rede) och applicerar det på all form av magi & trolldom för att få en uppfattning om hur utbrett det är.

Jaha, jag läste visst lite slarvigt. Jag tycker att det är helt olika saker. För mig är magi en extra verktygslåda att använda vid problemlösning, oftare av mer praktiska slag.

Jag ser inte varför man inte skulle kunna hjälpa både sig själv och andra med hjälp av häxkonst. För det första är det mycket lättare att hjälpa andra om man själv mår bra; för det andra tycker jag att mycket inom häxkonsten kräver ett starkt och klart sinne, som man ju själv mår bra av att ha. Det har för mig inte så mycket att göra med det #10 skriver, att jag tror att jag måste vara en "bättre" människa - bara en som mår bättre, och det tycker jag väl att man kan väva in i de flesta livsval.

Häxkonst har för mig alltid legat väldigt nära det som idrottsmän kallar för visualisering; d.v.s. du ser något för ditt inre öga och håller fast vid det samtidigt som du jobbar på att komma dit. Jag ser inte varför man inte kan använda detta till att hjälpa sig själv?

#0 Jag tycker att det är en bra fråga faktiskt. Vad är det till för, varför gör jag detta? Handlar det om min egen personliga utveckling, eller något mer eller annat?

Navelskåderi kommer man bara så långt med, till slut blir även det tråkigt och kontraproduktivt (för SÅ intressant är jag inte) och det blir dags att höja blicken och se ut i världen.

Jag ser det förresten även när det kommer till core shamanism, där utövandet lätt blir en form av självterapi och personlig utveckling.

#10 Bra beskrivet.

#10 Håller med dig Ganna! Det kristna synd-begreppet genomsyrar otroligt mycket new age-tänkande. Jag har tänkt konspirationsteorier kring ämnet :-)

För det första tror jag att det finns ett enormt behov för självhjälp. Vårt samhälle är inte särskilt människovänligt och det är inte alltid lätt att få den hjälp man behöver från t ex vården eller nära och kära. Vi lever i en individualistisk kultur dessutom där förväntningen är att man ska klara sig själv och lösa sina problem på egen hand och inte belasta andra med dem.

Samtidigt tror jag att häxkonsten lätt lånar sig till självhjälp. Jämför med många fenomen som uppstått inom new-age som i väldigt stor utsträckning handlar om att få ett bättre liv; bli lyckligare, visare, mer harmonisk, mer framgångsrik, mer älskvärd, fri från negativitet. Det är saker som är lätta att förpacka i lättsmälta portioner som ser tilltalande ut, gärna lite annorlunda i jämförelse med ”konventionell” kunskap. Jämför t ex olika buddism- eller shamanisminspirerade saker där hela religioner och livsåskådningar förenklats in absurdum för att tilltala vilsna västerlänningar på shoppingrunda.

Oavsett om vi häxor gillar det eller ej, så är det lätt att för komerciella syften reducera häxkonsten till ett gäng spells eller lättsmält pop-vishet som erbjuder en quick-fix för den som råkar må lite taskigt och efterfrågan är som sagt enorm.

Den som verkligen hållit på med häxkonst ett tag och är mer insatt i vad det handlar om vet ju att den kan användas till mycket, inklusive självhjälp, när behovet uppstår. Jag tycker inte det är något fel i att som häxa använda häxkonsten till det på samma sätt som vi använder den till annat, men man ska vara medveten om att det häxkonsten inte bara är instant-självhjälp i rosaglittrig förpackning utan att det faktiskt krävs en hel del jobb och en hel del man måste lära sig för att man ska få resultat. Man ska också vara medveten om att häxkonst är bra mycket mer än bara ett självhjälpsredskap och att om man endast ägnar sig åt självhjälp, så går man miste om väldigt mycket.

Gamla tiders ”häxor” blev uppsökta för att de ansågs kunna hjälpa andra och jag tycker att man bör hjälpa andra när man kan, men jag tror inte man ska vara naiv när det gäller gamla tiders häxors verksamhet. Att hjälpa andra var ett sätt att försörja sig när man hade kunskapen. Det handlade om överlevnad och att skapa en så bra tillvaro som möjligt. Att då inte använda den kunskap man hade till att hjälpa sig själv också verkar ju rent ut sagt ganska korkat och vad de här häxorna än var, så var de inte korkade. Och som någon sa, man kan inte hjälpa andra om man själv inte mår bra, och rent allmänt blir man mer effektiv om man är sund och välmående, så vill man hjälpa, bör man även arbeta med sig själv.

I min trakt där jag växte upp så sades det bland de kloka gubbarna och gummorna att de bara kunde hjälpa andra och att det var omöjligt att hjälpa sig själv eller de allra närmaste. Jag vet inte om det var något vitt spritt, men så sades det i alla fall här.

Det är inte allmänt spritt, men jag kan tänka mig att det varit ett sätt att få sig att framstå som mindre "farlig" - som sen, för den delen, kan ha blivit en "sanning" även för de kloka i trakten.

Ni har så många kloka tankar att skriva, och faktiskt så tycker jag att det bli lättare att få en klarare bild av situationen när jag läser era inlägg.

Ett problem som slog mig när jag läste vad ni skrivit, är att det nog finns många som söker sig till häxerier som ett avbrott från något. Men sedan så smyger många med det därför att det inte är accepterat i deras sociala umgängeskrets…

Men varför har det blivit mest blivit ett medel till självhjälp?

Tja.. Jag tror att många är desperata. Man har tappat bort sig själv. Dessutom så hamnar tillvaron och värdsbilden lätt i gugning när allt man har hållit värt något visar sig bara vara glitter på ytan. Exempelvis aktieportföljer, fina bilar, hus, kariärer osv. Jag menar nu inte att det är något fel på något av allt det, och jag dömmer inte heller något eller tycker något om någon. Det är bara det att när allt kommer till kritan så upptäcker man att det inte är värt någonting alls i över huvud taget. Jag har själv varit där när jag låg på sjukhuset och var övertygad om att jag skulle dö efter en stroke. Man omvärderar tillvaron en hel del då. Och många männisor har nog kommit dit utan att nästan dö.. Alltså så letar man något av värde… Och då börjar man bland annat med häxeri..