Dethär är nåt jag först på sistone börjat förstå, även om jag hållit på i ca 17 år redan. Jag har först nu börjat förstå vad det är jag känner och är.

Magins kärna är samma som i barnaleken. Magi är lek, på riktigt. Magi är att låta sig fyllas av sagorna som viskar i vinden och skogen, att öppna sig för altet och flyta in i drömmarna. Magi är att leva sagorna och drömmarna. Jag menar nu inte fantisera, jag menar att göra dem riktiga, att KÄNNA på riktigt! DÅ händer det underbara, träden börjar sjunga med dig, stenarna berättar sagor och natthimlen viskar till dig når du flyger förbi. Magi är att våga vara fullt ut.

Det är svårt att förklara något som inte riktigt har ord, bara känslor. Hur tänker du Kuutar?

Ordböckernas definition av ordet magi duger gott för mig. Att magi är att påverka den materiella verkligheten enligt ens vilja på ett s. k. "övernaturligt" sätt.

Däremot upplever jag också liknande saker som du beskriver Baubo, men det räknar jag till det religiösa och andliga i mitt liv.

#2 Du har kanske rätt, Bappho. Kanske det jag beskrev inte var definition på magi… Jag kan pröva på nytt då.

Magi är att  arbeta mellan världarna, att dra in "energi" från världarna bakom till denna värld.

#2 Jag tänker på energi också. Att man lär sig att använda den, rikta den med vilja mot önskat håll, för att få ett visst resultat. När jag pratar om kraften, menar jag min egen känsla och uppfattning om min energi, och jag tänker att ens kraftnivå/energinivå påverkar huruvida man kan åstadkomma något på magiskt vis. För mig är energin och koncentrationsförmågan de viktigaste elementen för att få magin att fungera, inte trollformler eller olika redskap.

"Magi" är ett ord som började användas i Europas universitet under senmadeltiden som ett paraplyord under vilket man lungt kunde diskutera och praktisera dåtidens kontroversiella ämnen utan att behöva associeras med samtidens folkliga "Hexeri" eller liknade. Ordets äldre persiska ursprung vet de flesta.

Det är ett ord som använts mest av lärda och universitetsutbildade. I Sverige blir det inte folkligt förrän utländska scenkonstnärer, illusionister m.fl. börjar använda det in sin marknadsföring.

För de flesta betyder ordet "illusionism" och är ett sätt att luras för att roa. Ordet "magick" kom till i ett fåfängt försök att göra ordet seriöst igen. Bland vuxna utövare associeras ordet idag med ceremoniell magi av medeltida kristen/goetisk typ och bland yngre med allt som har med ämnet att göra med inspiration från Fantasy genrén, Tv serier som "Bewitched" & "Sabrina" samt filmer som "Harry Potter".

Det är i korthet vad "magi" är. Vad man sedan lägger till eller drar ifrån gällande personliga associationer är godtyckligt och valfritt.

För mig är magi en extra verktygslåda att använda vid diverse problemlösningar. Det är en typ av manipulering med hjälp av örter, ramsor, andar och energier .

Utöver det sysslar jag en hel del med gamla och nya huskurer men det räknar jag in i magin.

#4 Jag tycker inte heller att ramsor och redskap är det som får magi att fungera. Jag kan utföra magi totalt naken, utan redskap. Känslan är det som räknas, som du sa. Sen är det ju en annan sak att ramsor och redskap ofta bidrar till att stärka känslan. Men "rätta" ramsor och redskap tror ja inte riktigt på.  Och om dom finns så får man dom till sig intuitivt, det vet jag med all säkerhet ;)

Naturligtvis kommer kraften innifrån. Jag använder själv inga ramsor men örterna är svåra att klara mig utan.

Med redskap menar jag själv allt kraffs som tex amuletter, trollstav, bägare, klädsel och vad allt man kan tänka sig använda. Naturen är inte ett "redskap".

Jag tror att man delvis måste ha en läggning för det, medfödd eller förskansad på något annat sätt.

Jag tror också att det finns en egen kraft i allt från örter till ramsor och i verktyg som trummor och liknande. Men det måste finnas en mening och tradition bakom.

En ritual t ex som tillämpats en lång tid av många människor får som eget liv/kraft, ungefär som ett tankeväsen eller egregor. Likaså med verktyg, religiösa artefakter och örter.

Jag tolkar det som att magi är en kunskap om hur man med olika medel kan påverka sin omgivning. Uppåt, nedåt, inåt eller utåt. I stort och i smått. Alla kan nog lära sej, men personlig läggning gör det mer eller mindre lämpligt. En del är tondöva och andra sjunger klockrent…

PS.#5 Ordet magi kommer från latinet som lånat av grekiskan som talar om magerna i Persien. DS

#10 jag tänker ocså nästan som du, men är väldigt rädd för dogmatism. Alla kan lära sig, men vissa har mer läggning för det och kanske lär sig mer sas, och bara en liten del känner sig kallade på ett sätt som utesluter val.

Tradition coh vad man menar med det kan vara en svår grej. Jag har stött på många som tycker att tex en sång är stark endast om man sjunger eksakt samma ord som ens förföder och har eksakt rätt vibrato på rätt ställe. Själv t'nker jag då att det starka i sång är det att sång "alltid" använts och på ett visst sätt, men att man kan och borde göra den sin egen. Sen tror jag också att allt har egen kraft, men att det inte är det viktigaste. Min trumma har kraft, utan den har jag svårt att resa, men det är inte omöjligt för jag har en annan trumma, i mitt bröst. När jag dunkar på min trumma kan jag höra också mina förfäders trummor, det är min tradition. Amuletter sen. Om jag tappar bort min amulett tappar jag inte kraften. Men kanske en lärare…

Har svårt att formulera det här, men tycker just därför om att diskutera. Om man försöker ge ord till saker som kanske inte äns har ord, hjälper det en att själv också se tydligare. Hoppas jag inte verkar atsäga mig själv alltför mycket :D

En annan sak om tradition. Tidigare tyckte jag att det bara var totalt struntprat, men så märkte jag att det inte funkade så för just mig. Jag tog här och var och geggade ihop, men det blev till slut just bara det, gegga. Förvirrande och tröttsamt. Jag har då valt (valt o valt…) att studera viss tradition och det blev lättare. Men det tror jag är mest psykologi, mitt lilla huvud blir lätt förvirrat av för mycket (motstridig) information. Jag har hållit på med häxkonst i  nästan 20 år, men det är inte länge sen min stig klarnade. Jag hörde trummans sång och visste äntligen vart jag skulle.

För mig är magi kontakt och arbete med det övernaturliga som vi inte kan förklara idag. Det kanske är en vag defenision, men den är i alla fall min egen privata som jag använder för mig och min dotter.

Men det kanske egentligen mest är ett sätt för mig att sätta ord på något som jag inte kan förklara på ett vanligt sätt.

Ett problem är att det har gått lite inflation i ordet, man använder det i tid och otid. Som att den romantiska middagen var "magisk". Det uppstod "magi" när vi rörde vid varnadra, osv. När det egentligen är betydligt enklare beskrivande ord som skulle vara mer korrekta.

För mig är det helt enkelt energi.

Och eftersom energi finns i allt, finns även magi i allt.

Och självklart kan man påverka energi. Ett enkelt sätt ar att gå in i ett rum och vara glad, bara det påverkar alla andra i rummet också ;)

"Magi innebär ett annorlunda sätt att tänka. I Magins värld kan upp vara ner och ner vara upp. Magin har regler och lagar men med svävande gränser."

Läste det nånstans en gång förlängesedan, tycker att de är en bra definitin men nu för tiden använder jag inte ordet magi längre utan säjer i stället Trolldom, trollkraft…kallar mig inte längre så ofta för häxa heller, utan i stället Trollkvinna/kona, völva…det passar mig bättre.

Intressanta definiationer ni skrivit här…tar till mig med insikt.

#11 Ja, och till grekiskan kom det från fornpersiskan. Det vore intressant att veta varför prästerna fick det namnet. Man kan gissa att det har samma rot som magna och med tanke på hur dominant andebesvärjandet var i kulturen därnere och då, är det inte helt orimligt att betydelsen är "de som förättar offer till andarna".

#16

Låter väldigt intressant, men jag är rädd att jag inte hänger med i svängarna.

Samma rot som magna, som latinska magna som betyder stora?

Kommer "de som förrättar offer till andarna" från persiskan? Vad är den ursprungliga persiska betydelsen?

#16 :-) Okej. Nej, fornisländskans "magna".

Ja, ordet "maguz" kommer från fornpersiskan till grekiskan>senlatin>nordiska språk. Man brukar beskriva det som en titlel på präster men det är just den punkten jag spekulerar i. Att anta att det hade samma innebörd som "präst" idag är troligtvis långt ifrån vad de egentligen gjorde. Med tanke på hur central andebesvärjande var hos dem och vad ordet betytt i fornisl. så spekulerar jag i vad titeln egentligen kan ha betytt -> "den som förättar offer…".  Betydelsen av ordet innan den fick sina grekiska attribut alltså.

Någon som vet?

#18

Okej, tack för förtydligandet. Det är roligt att spekulera. Vet man att isländska magna har sina rötter i latinet?

Annars kan det bli ganska galet vid översättningar. Birger Bergh, en av de lärde i Lund, berättade en ganska kul historia kring bibelns: "Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma till himmelen". (Stor reservation för att det inte är rätt citerat, men det är i alla fall rätt grundbetydelse.)

I bibeln är det flera språk inblandade i olika skeden, och mycket är översättningar. Minns inte exakt alla olika språk och alla de olika orden, men summa kardemumma lät de flesta som kamilos (hrm, typ) med olika betydelse. Kamel på det språket som bibelns text skrevs på, men TROSS på det troliga ursprungsspråket. Det blir plötsligt en väldigt logisk liknelse.

#19 Vet inte. Men det visar sig att Avestan innehåller  "magha" och maguuan" vilket betyder "offer" och "offrare". Den troliga rot stammen är indo-iranskans "magh" som betyder "rik, mäktig". Inte så långt ifrån med andra ord.