kanske gråta av skratt?

"wicca galningar det finns"

"eller ska man ta heden dit man kommer?"

Men inte ska man spilla tårar
över dem som blott är dårar
nej, bättre är då om man skrattar
åt att de inte bättre fattar

ja, jag storgråter iallafall, skratt tårar, sicka dumheter

tja, vad säger man, det är inte lätt då det är svårt…… tycker nog mest synd om dom stackars okunniga satarna…….

#0 Är detta seriösa folk som håller på med Sed???

Det verkar ju inte som om personerna är så insatt, får att utrycka det diplomatiskt.

Kan man tro på folktron?

Ang ordet häxa:I folktron kan till eks en kvinna som sysslade med signerier och botekonst kallas för Lövjerska. Folk som sysslade med sådant sägs att ha lärt sig detta av trollen. (trollkonst) Efter reformationen blev lövjerska också ett ord för en osalig ande  och som sagdes bli ett väsen som bodde i träd. (Bestod av löv och grenar)

På hedendom.se framstår det som att folktron är i opposition till något annat. Men finns det fakta kring att nordisk sed är ända "traditionen" i Sverige som förhåller sig till tillex förfäder?

"Ockult rörelse grundad av Gerald Gardner. Wicca har en duoteistisk religiös förställning men ser sig själva som nyhedniska och använder ibland ordet paganism. Rörelsen är stor i Storbritanien [sic] men inte i Sverige. Kallar sig ibland häxor. Har inte någon större organisation i Sverige men driver något som de kallar "pub moot", det vill säga pubbmöten där de försöker värva folk. Detta är en föreställning som strider mot hedendom."

Tycker att sidan är ok och verkar vara seriösa i sin praktisering av seden Dock, om det inte varit för det faktum att vara oförmågen att hitta pålitliga källor när de drar  konstiga och oreflekterade slutsatser och generaliseringar kring folks genuina sökande.

Intressant läsning ; ).

Det är väl som Trollkvinna säger - det är källgranskningen det är mest brist i just där. Mycket av det som beskrivs är ju sant, fast bara till en mycket, mycket liten del. Det förekom exempelvis extremt många småflickor som kom in till Häxans Hus (affär fokuserad kring häxkonst driven av Laila Wiberg i Stockholm, finns inte mer) för att köpa en "Book of Shadows" under Förhäxad och Sabrinas storhetstid.

Ordet häxa är sedan helt klart ett ord med många betydelser. Egentligen inte så fel det de skriver fast de beskriver mer häxan i folksägner och inget annat.

en ensidig beskrivining, tyvärr kan sånna ställa till problem då folk som läser och tror att allt är på det viset. Skulle gärna ha sett lite mer nyanserad beskrivning. Och inte sjutton är jag gjord av kvistar, bark eller lera . Inte heller tänker jag gå över till new age biten …….

Det mest förbluffande är väl mer att just de skriver detta.

Jag menar, hedendommen som de flästa känner den idag är ett samelsurium av feltolkningar som är omtolkade i tredje led från 1800talets försköniungstid med viss förankring i modern arkeologi. Det är ju det vi gör också på sätt och vis.

Men helt ärligt, är det inte s#/t samma vad som hände flera hundra år sedan. Det viktiga är väl vad som sker nu. Att hålla fast vid de gamla defenitionerna av en häxa är bara att underminera allt vi jobbar för. Visst det finns gamla bevarade dokument som beskriver häxprocessen men att hålla argumentation för att de skulle stå till grund för vad ordet betyder idag är att som häxa att motarbeta sig själv.

Ord ändrar innebörd med tiden så är det bara.

haha ja jag vet inte men jag trodde alla var gjorda av jord och kvist, jag har fått en del märkliga blickar hos doktorn ibland vid ultraljud och annat. Värst har det varit när man har tagit blodprov eller sprutor och nålen har satt sig rätt i en sten. TOCK säger det, sedan går nålen av.

Jag skulle tro att ovanstående text är skriven av någon småsur typ som tror han/hon vet mer än vad han/hon faktist vet. Kanske någon som läst och surnat på forum som detta. Definitivt en definition som är hämtad ur internetkultur, med en märklig grund i ett löst gammalt påstående.

Det intressantaste är att jag, trots mina rätt många är i den "hedniska sfären" varken på nätet eller IRL träffat på mer än en namngiven företrädare för Samfundet f.n.s. Även om de inte vill beblanda sig med övriga för att de tycker att alla andra är så fel ute, borde man ändå stött på någon av dem i något sammanghang. Vilket får mig att nyfiket undra hur många de egentligen är.

#12, ursäkta mig, en värld utanför internet eller vad menar du? Dina år på olika forum måste du mena? Vilka forum? Hänvisa till en källa som gärna är wikipedia eller gammal artikel ur aftonbladet!

#13 *pekar mot fönstret* Men titta varsamt så du inte får svindel eller blir lite galnare.

#10 Vad han sa!

#10

Fast problemet är ju att den vedertagna definitionen av häxa inte har ersatts med något konkret. Det har ju gjort att vi få som är häxor enligt den definitionen (se min pres för den) t.ex. som jag har tvingats sätta prefixet traditionell framför epitetet häxa.

Det finns ingen ny, homogen definition av ordet "häxa" utan det är ett fluffigt moln som innefattar allt från "starka kvinnor" i allmänhet, över ört- och kristallpulande NA:are till wiccaner/pseudowiccaner - och med allt man kan tänka sig däremellan. Vad nytta gör ett ord då?

Sen undrar jag vilka "vi" är i din mening "Att hålla fast vid de gamla defenitionerna av en häxa är bara att underminera allt vi jobbar för." samt vad det är de som ingår i detta "vi" jobbar för?

Ja du Ganna. En evig fråga…

Vi är alla de som är oss inom det fluffiga moln som är ordet häxa.

Och det är sant att vår troligen eviga svaghet är vår mångfald och vår oförmåga att definiera ordet Häxa. Men jag ser det inte som om ordet har ett mindre värde för det. Ett ord i mångfald, kan det i sig vara den konkreta definitionen? Men i vilket fall så borde man inte avskräckas ifrån att använda ordet. Ju mer det används, ju mer kommer det formas. Vem vet, den slutgiltiga definitionen kanske inte blir vad vi väntat oss men vi får se. Omdefinitionen har på sätt och vis bara börjat.

Vi kan inte sluta använda ordet häxa, för det i sig skulle vara ett godkännande av den föråldrade definitionen från alla de mörka århundraden sedan, och vad de gjorde.

Judarna har ännu inte avsagt sig sitt namn bara för att någon förr i tiden definierat dem som orena, kättare, pästspridare eller vad annat de felaktigt blivit beskyllda att vara.

Jag tror att det känsliga ligger i att vi alla vill definiera ordet ut ifrån oss själva. Jag vet många som till och med blir förnärmade om man har en annan definition än dem själva när ordet i sig kanske rent av inte kommer bli mer än ett samlingsnamn. Ett fluff namn, men ett starkt sådant.

#17 Det är väl snarare så att ju mer det används, desto mer kommer det att urvattnas eftersom så få bryr sig om ordets definition.

Tycker man inte att den definitionen stämmer, endera för att det inte är så man arbetar/är eller för att man inte kan se bortom det kristna "filtret", är man inte heller häxa. En sådan individ skulle alltså inte sluta använda ordet p.g.a. häxförföljelser i historisk tid, utan helt enkelt för att titelns betydelse inte täcker det den individen är och gör.

Vi som är häxor tycker det är långt besvärligare med alla fluffiga ordvrängare som kapat åt sig ordet utan att endera veta vad det betyder eller, om de får veta betydelsen, påstår att definitionen ändrats, än att se bortom den demoniserade delen av definitionen.

Nej, den utveckling jag sett genom åren visar att den fluffiga "nyversionen" av häxa snarare gör begreppet svagare och dess användare gör sig själva ovetandes en otjänst.

För att övergå till min andra fråga; vad är det de som ingår i den nya fluffigheten "...jobbar för"?

Vad är det som lockar i ordet häxa som gör att så många vill ta det och göra det till sitt?

Kanske är det viktigare vad man gör, än vad man kallar sig? Om man är så upphängd på ett ord är det lätt att missa målet. Ett ord, en beskrivning (häxa, trollkarl, pagan, wiccan and what have you) är ändå i slutänden en beskrivning. Inte en verklighet i sig.

Titta inte på fingret som pekar på månen och tro att fingret är månen.

Dessa utröttande och aldrig sinande diskussioner om vad som är den "rätta" definitionen och vem som har "rätt" att kalla sig häxa, är ganska löjlig.

Vi tittar nog alldeles för mycket på "alla andra" och bryr oss om vad "alla andra" gör, när vi kanske skulle skita i det och ägna oss åt vad vi själva gör.

Ja jag vet; det gäller mig med, haha! ;-)

#20 Varför är diskussionen löjlig? För att det inte finns några hållbara argument för den som vill kalla sig häxa utan att anamma definitionen?

Gemensamma grunder att stå på när man ska diskutera och få till givande möten är ett måste så man slipper uppfinna hjulet om och om igen. I ett skrivet forum som detta är en av de grunderna att ord har i stort sett samma betydelse för alla inblandade.

En i sammanhanget intressant sak jag iakttagit är att många som använder sig av olika schamanska tekniker av respekt för "riktiga schamaner" undviker titeln schaman - en titel som inte ens används av de medicinmän, andebesvärjare etc som de flesta västerlänningar avser då de talar om schamaner. Men titeln "häxa" kan man svänga sig med lite hur som helst trots att det finns utövare av häxkonst enl. definition. Vi tycks kanske inte lika exotiska och urbefolkningslika?

#21 Nej, det som jag tycker är tröttsamt/löjligt med dessa diskussioner är att det oftast bara är en intellektuell ordväxling där mycket ord skrivs fram och tillbaka, men lite av värde och vikt sägs.

Man kommer inte fram till något verkar det som (inte så konstigt heller) och det tycks också som att man i ett forum oftast bara vill "ha rätt" ("vi och dem"-tänkandet förstärks än mer).

Men, jag antar att dessa diskussioner kommer fortsätta så länge det finns de som kallar sig häxor. :-)

Jag håller med dig om att benämningen häxa verkar vara mer "lättanvänd" än shaman.

Har nog en hel del att göra med det rent kommersiella, med de tv-program och böcker som säljes samt den "image" som finns kring att "vara häxa".

En häxa anses böand många kunna vara en "helt vanlig tjej" som i tv-serien Förhäxad eller Sabrina, men hur många serier finns om "en helt vanlig kille/tjej" som bakom fasaden är shaman? Media påverkar.

Tunridan, jag är helt med på ditt resonemang. Media är den stora formgivaren idag. Det är på alla plan i samhället den som formar folkets fördommar. Man är maktlös mot en sådan kraft. Youtube säger jag bara…

Och du har nog rätt i att folk på nätet har lättare att ta till argumentation hällre än diskussion. Det kan ha med att vi inte kan se den andra personen att göra till exempel, det blir opersonligt. Eller att man läser in betoningar på ord som inte finns. Det är ett finlir det här. ;-)

"Vill ha rätt" mentaliteten är nog mer utbrädd på nätet än man tror. Som häxa där en av grundperlarna i alla fall för mig är ödmjukheten i förmågan att kunna lyssna objektivt, är det svårt för mig att förstå.

Men i alla fall så är Hedniskt Lexikon ett utmärkt exempel på när man helt enkelt bara förlitat sig på de dåtida nedskrivna källorna. Som arkeolog vet jag att den metoden alldrig visar en läsbar bild. Jag tror att de menar att den definition de skrivit ut skulle vara den forntida definitionen av en häxa men om det är så så har de tydligen glömt att nämna det.

#22 Problemet med diskussionen som jag ser det, efter att ha fört den med ojämna mellanrum, är att grundfrågan, dvs vad som definierar den "nya" häxan, aldrig blir besvarad.

Trots det ser man märkliga uttalanden som i #10: "Att hålla fast vid de gamla defenitionerna av en häxa är bara att underminera allt vi jobbar för." Som jag förut undrat - vilka "vi" och vad jobbar de för?

Eller som i #23: "Som häxa där en av grundperlarna i alla fall för mig är ödmjukheten i förmågan att kunna lyssna objektivt, är det svårt för mig att förstå." där det då underförstått finns någon slags regler/anvisningar som är generella för "häxor"?

Varför måste ett ord som redan har en betydelse och som används av de som anammat den betydelsen, respektlöst stjälas av vem som helst? Är det för att vi är så få och försvinner i bruset av fluff-floden?

#23 Medias påverkan, javisst och precis. Man är maktlös så länge man inte är medveten om dess makt.
Ju mer medveten man är, ju mer kan man själv välja att ta till sig det man känner är sant för en själv och avfärda resten som trams. Då är det jag som har makten över mig, inte media eller någon annan heller för den delen. :-)

Men som sagt, det kräver ju att man ser. ;-)

Ja, jag brukar ibland tänka så här innan jag skriver något i ett forum: "Om jag satt öga mot öga med den här personen, skulle jag fortfarande säga detta och stå för det?"

Om jag svarar nej (kanske för att jag inte skulle våga av rädsla för konflikt, eller något annat skäl), då avstår jag. För då vet jag att jag inte skulle vara sann om jag ändå skrev det jag tänkte.

#24 Vi går bara runt runt i cirklar märker du det? Kanske dags att ge upp?

Jag ser inga rundgående cirklar men en sorts svårighet att läsa faktiskt vad som står utan att vara förblindad av sina egna åsikter i frågan.

Kan också se ett undvikande att svara på frågor och glida runt istället.

Man ser gärna att andra vill ha rätt men blundar för att man själv vill detsamma

'Häxbegreppet' eller hur man nu ska uttrycka det, kan innebära och betyda vad som helst idag. Som sagt förut.. Allt ifrån en person som gillar att klä sig i svart, till en person som lägger tarot, till någon som har gröna fingrar, till någon som är lite synsk, använder healing, pratar med änglar, läser om myter, går på mediumkurser, bär ett delfinhalsband, anser sig själv okonventionell, gillar boken 'häxorna i eastwick' eller har läst en bok om hopiindianer. Osv osv osv.

Sedan fördömer jag inte någon av dessa saker. Jag lägger själv tarot och har använt mig av healing (både bett om det och gjort det själv) Jag odlar också blommor och sånt, jag har läst en bok om hopiindianer.. osv. Det jag menar är att epitetet 'häxa' idag är oerhört löst och används lite hur man vill. Kanske kan man jämföra det med mediala världens 'känslig' eller 'öppen' som kan betyda vad som helst.

Jag minns när jag var 21 år och skulle ta mina första steg inom häxsverige. Enligt den folkilskna häxtraditionen hade jag hållt mig hemma och gjort mitt ifred eftersom jag inte gillade människor (nä det finns ingen sån uttalad tradition men den skulle nog kunna finnas) Så gav jag mig ut på olika grejer i Sverige. Jag prövade allt möjligt så länge det inte var för dyrt, jag letade upp pagan federation och asatrosamfundet och allt möjligt. Främst letade jag efter HÄXOR. Och jag minns vad ensam jag kände mig, när jag förstod att en häxa är någonting helt annat idag, och att det fanns regler hit och dit som någon som trodde men inte visste hade hittat på om vad man fick och inte.

Tydligen är det gamla glömt och förbjudet. Det som är dött och ruttet och äckligt, det som är sexigt och lurigt, det som är mörkt och fult, det kan man prata om som kuriosa om man är vågad men aldrig göra på riktigt. Lucifer och onda andar är påhitt och inget annat, av den starka europeiska trolldomstraditionen som människor nyttjade och brändes för finns inget kvar?

Skulle jag jobba för något som häxa skulle det inte vara för moraliska begrepp, men snarare för att MINNAS. Man måste minnas den gamla trolldomen som födde oss, det fula som dödade och låg med oss. Minnas både vite krist och lucifer, fultroll och hungersandar. Utan minnen är den gamla kunskapen inget. I häxan ligger kunskapen i kroppen och väntar på att bli nyttjad.

#27 Jag gör en liten "facebook" och skriver: Gilla! *Tummen upp!

här är en till som saknar gilla knappen

#27 Jo, det finns kvar, men "ingen" tror på det. Och skulle "någon" tro på det, åtföljs det allt för ofta av ett "VILL HA!" vare sig man är skapt för det eller inte, för idag ska allting vara fritt och alla ska vara lika och ha rätt till allt. :/

Så minns jag besvikelsen när jag tänkte att; jaså, är det såhär det skall vara, så gick jag som under jorden igen.

Som jag ser det är Häxkonst, att vara praktiserande häxa, någonting man föds som och med. Det bästa jag kan har jag alltid kunnat, det är ingen tradition som jag lär ut och för vidare. Jag är övertygad om att häxkonst, som den är i sin rena form, klarar sig vidare, som minnen hos andra som föds. Det finns den delen av häxan som Vet och inte Tror. Haggan i den unga som vet hur det var och skall bli.

Sedan så får väl alla andra göra lite vad de vill och hur de vill, jag dömer ingen. Men just detta med vad som är en Häxa och inte, det tänker jag i mitt inre på lika strängt som jag ansåg ensamheten vara, när jag satt som en varg i fårakläder på mitt första möte med paganister jag trodde man kunde tala fritt med.

spindelfot, jag saknar också gillaknappen. Wow. Äntligen någon som faktiskt vågar säga vad jag tycker (det vågar jag nämligen inte själv).

#31 Jag skulle vilja precisera det som att man föds med potentialen, men det är ju inte alla som kan/vill anamma det ödet.

Tradionellt sett så är det ju inte så att det har funnits hela nationer som bara har bestått av häxor, så som man skulle kunna generalisera och säga om de stora världsreligionerna. Det är ju ofta man talar om kristna, muslimska länder osv.

Nu är "häxande" inte med nödvändighet en religion. Många gånger är det en ganska ensam gärning om än ibland i lite större grupper. Det finns inga direkta, gamla styrdokument för utövandet som t.ex. Rigveda eller andra "religionsregelverk". Dock finns ett traderande som säkerligen kan spåras långt tillbaka, som skulle kunna vara likvärdigt, men som blir lite svårare att "bevisa".

Nåväl, det var egentligen inte dit jag ville komma, utan mer att det finns nog en tolkning av häxa som är personlig för nästan varje häxa, samtidigt som det finns mycket vi har gemensamt som för oss samman.

Inom mej är jag övertygad om att jag är en häxa, men jag är också viss om att en del här skulle säga att jag inte är det. Förmodligen skulle jag kanske t.o.m. köpa deras argument, men ändå kvarstå i min övertygelse.

Vi diskuterar här på flera olika nivåer och på olika (ut)bildningsnivåer i ämnet. Detta leder måhända till slitningar i vissa fall, men för det mesta tycker jag att det ger en bredd som är underhållande, undervisande och underbar.

Man har rätt att vara påläst och stark i sina definitioner. Man har rätt att vara nybörjare och "klåpig". Man har rätt att vara mer drömmande och sökande. Man har rätt att vara lycklig och naiv. Man har rätt att vara arg och sårad, frustrerad och provocerad. Det här mina vänner är en kokande häxkittel, där vi blandar vilt!

Nu hade jag velat avsluta med en klok konklusion av det jag skrivit ovan, men när jag inte reder ut det, så övelämnar jag det med varm hand till nån som förhoppningsvis är klokare än jag…

#34 Men du ger ändå inte en annan, ny, definition av ordet, bara lösa kåserande utsagor.

Spindelfot, Tack för ditt superba inlägg i saken! :)

Det finns många talanger och många olika skickliga människor ute i världen. Jag ser inte alla som häxor däremot. Att man inte är just vad jag är behöver inte betyda att man inte är bra. Jag menar inte att göra inlägg där jag utnämner mig själv till någon slags rätttrogen och alla andra som inte är som jag är kättare.

Jag tänker inte lägga mig i någon annans utövande, sedan så vet man inte hur människor är i verkligheten heller, det är ju ett forum. Någon man tycker verkar vara en jubelåsna kanske i själva verket skulle imponera på dig i verkligheten..

Jag menade främst att lägga in min egen personliga vinkel och ropa ett 'hallå, vi gamla 'elakingar' finns kvar' och vi måste finnas, minnas och verka. Häxbegreppet som Ganna har på sin sida är faktist högt aktuellt och ligger på vanliga agendan för många häxor.

#37 Bra sagt - det är inte heller min åsikt att någon är sämre eller mindre intressant för att denna inte är häxa, de är bara inte häxor.

Det finns en mängd spännande saker man kan vara och som många kanske är, som aldrig syns i sådana här diskussioner. Det skulle för mig vara mer intressant att prata med någon som kallade sig (och verkligen var) t.ex. lövjerska än ännu ett dussin som kallar sig häxor.

Så bra skrivet Spindelfot och Ganna! Rätt man /kvinna på rätt plats !

Eftersom folk ofta inte vet vad en häxa är och jag inte orkar ge någon utläggning då de redan stoppat mig i ett "udda och new age" fack så fort jag hunnit säga häxa så berättar jag lite gran om vad jag gör istället.

Jag tycker att Ganna borde få en eloge för att hon ständigt orkar stå upp för ordet häxa fast hon ständigt blir missförstådd. Jag tycker inte heller att hennes punkter är så uteslutande som en del verkar tro.

Det finns en punkt dock som jag då och då funderar lite över och det är den om sabbaten. Det finns ju fler grupperingar som blivit anklagade för den och det tidigare än häxorna. Men det är något jag får klura vidare på..

#35

Det är lite det som är problemet. JAG kan inte definiera häxa mer än möjligen ur min synvinkel. Alltså kommer min definition alltid att vara rätt samtidigt som den är fel.

Häxa förekommer på så många olika sätt igenom historien och med olika sorts dignitet. Ibland hyllad ibland bespottad och utrotad /förföljd (om än föga troligt enbart häxor).

Det är inte alltid lätt att verkligen definiera sånt här. Vem är kristen av katoliken, grekisk ortodoxen, jehovas vittnet eller pingstpastorn?

Sen vet ju inte jag om det ibland förekommer översättningsproblem som gjort att jag uppfattar häxan som så bred. Kan t.ex. en man vara häxa?

Jag tror att det kan finnas en viss skillnad i vad en ordvetare lägger i ordets betydelse jämfört med nån som ser sej som praktiserande häxa. Sen finns ju häxan i folkmun, och det ordbruket har väl inte heller en helt klockrent enkel definition? Alla vet vad vackert är, men vem kan definiera det? Inte omformulera utan tala om vad som faller inom ramen för vackert.  

Måste faktiskt erkänna att häxa är ett sånt ord, som jag själv tycker är svårt att definiera, fast jag själv hävdar att jag är en. T.ex. förväntar jag mej inte att folk ska förstå vad det innebär om jag säger att jag är häxa.

Blev det ännu snurrigare nu?

#37

Håller med om att det är skönt att våga/tillåta sej att ha sina "lägre instinkter". En avgörande orsak till att jag själv hamnade i "häxträsket" är att där får jag vara bl.a. de saker du tidigare beskrev.

#40

Håller fullt och fast med dej om att det är en ynnest att ha Ganna här. Själv är jag fräck nog att "förvänta" mej att hon tar mej i örat när jag irrar runt. :)

En enkel definition av vad en häxa är skulle kunna vara en person som är född med eller kommit över på annat sätt, en s k "övernaturlig" förmåga som inte gemene man har.

#40 Tack. :)

Men det är ju just det, dvs att det är punkterna sammantaget. Ser man på t.ex. metamorfosen så har det funnits (och finns) hamnskiftare, men det allena gör dem inte till häxor.

Sen så är det vid häxprocesserna begreppet kommer till Sverige - de som då beskrevs, som sedemera kom att kalla sig själva för häxor, har funnits som företeelse även innan dess.

#41 Häxor har aldrig blivit utrotade, blanda inte ihop häxprocessernas offer med häxor, det är inte samma sak. Den största mängden avrättade vid häxprocesserna var inte ens "kloka" utan snarare folk som hade oturen att bli angivna av varierande skäl, allt från grannens avund till masshysteri som spritt sig till i värsta fall de egna barnen.

Även om de kristna sekter du beskrivit är spretiga så delar de vissa grundpunkter som t.ex. synen på Jesus som guds son, bibeln som guds ord etc.

Ja, visst har det blivit en enorm diskrepans mellan ordets definition och de olika, synnerligen spretiga, betydelser alla moderna häxor lägger i ordet. Men det betyder inte att det är fel på ordet, utan på kunskapen kring ordet hos de som så lättvindigt tar det till sig.

Jag är lika irriterad, frustrerad och uppgiven som jag uppfattar de nordamerikanska indianerna vara över alla som utan att ha rätt till det tillskansar sig det de (oftast felaktigt) anser vara "indiansk andlighet".

Så varför väljer du och andra att kalla er häxor fast ni inte ens vet vad ni menar med det? Vad är det som lockar?

#43 Så det har funnits en motsvarighet till "sabbaten" här i norden innan häxprocesserna?

Var in och läste dina punkter igen och såg att det du skrivit inte speciellt behövde vara "i grupp" och det var väl det som hade fastnat i mitt huvud.

#44 Ja.

Åh, vilken bra tråd detta blev…en av det bästa på ett tag:-)Blir glad av att läsa så många kloka och belysande inlägg.

Har inte så mycket att säga tror jag annat än att det borde vara fattbart för de flesta  som vill identifiera sig med ordet häxa; att det finns en skillnad på att känna sin "stil" och att känna sin "natur".

#43

Jag väljer att kalla mej häxa, eftersom det är det ordet som jag tror bäst förklarar för andra de utomordsliga upplevelser jag har.

Dock har ordet det handikappet att det förklarar min ståndpunkt/min handling/mitt praktiserande, ur en betraktares perspektiv. Jag förmodas ha övernaturliga krafter, att utöva trolldom eller magi, fast det känns lite konstigt för mej att tänka att det skulle vara så.

Det bär mej emot att säga att jag har övernaturliga krafter, eftersom jag ser mycket av min häxgärning som nåt helt naturligt -  för mej rent av vanligt. Min upplevelse är att det är fullkomligt naturligt att skåda framåt eller in i människors kroppar och själar.

För mej är det en fantastisk ynnest att kunna be med framgång. Jag vet att om det bara är möjligt, så får människor och djur den hjälp jag så gärna vill att de ska få. Jag gläds mycket åt den läkning och lindring jag har förmedlat. Sen har jag svårt att tro att det är jag som "gör" det, eftersom jag inte vet om det fungerar utan "deras" hjälp.

Jag väljer att kalla mej för häxa av trosvisshet. Jag är hemma, när jag utövar mitt "häxeri".  Jag upplever då ett flöde, en enhet och en stor samhörighet med de väsen som finns vid min sida.

De gudar och de väsen, som hjälper mej, verkar än så länge vara nöjda med mitt val av epitet, och då väljer jag att stanna kvar vid detta ord. Vem vet om de en dag sätter mej på att söka vidare? Men tills dess låter jag deras godkännande gå före andra människors.

Jag skulle kunna tänka mej att kalla mej nåt annat, om jag bara funnit nåt annat att kalla mej. Jag skulle så gärna velat kalla mej för nåt som kommer från utövaren/utövandet mer än från betraktaren. Ett ord inifrån kretsen så att säga. Går det att förstå vad jag menar med detta?

Det här är jättesvårt, Ganna. Jag ser mycket av min häxverksamhet som utomordslig verksamhet, och jag trivs oerhört mycket med den aspekten på det. Därför är det med ett visst våld på mej själv, som jag sätter ord på vissa delar av det.

#47 Naturligtvis är det den mystiska, numinösa upplevelsen/gärningen som är det centrala, men den förekommer ju i en mängd olika traditioner, religioner, kulturer etc.

De har inte samma grundfilosofi, de har inte samma mål och de kan inte innefattas med samma begrepp, så även om man har någon slags metafysisk gärning som grundar sig på metafysiska krafter understödda av ickemänskliga väsen, innebär det inte automatiskt att det är häxa man är.

Intressant tråd

#48 blir nyfiken och har ett par frågor.

vad anser du isf att personen kan vara för något?

Vad menar du att en häxas "mål" är för något?

Är inte det lite inviduellt vad målet är t.o.m för häxor?

Sedan så är jag nyfiken på hur du definierar en häxa..

#49 vad anser du isf att personen kan vara för något? - Det går inte att svara specifikt på med så lite information kring omständigheterna som jag har.

Vad menar du att en häxas "mål" är för något? - Det anser inte jag är något som jag kan vara öppen med.

Är inte det lite inviduellt vad målet är t.o.m för häxor? - Delvis, men är man häxa så har man ett övergripande mål.

Sedan så är jag nyfiken på hur du definierar en häxa.. - Utgångspunkten är häxbegreppet enligt de fem punkterna på min presentation:

• Djävulspakt, pakt/förbund med makter som av kyrkans sågs som onda.
• Metamorfos, förmågan att förvandla sig till ett djur.
• Häxritt, förmågan att i människo- eller djurhamn kunna flyga genom luften eller i drömmen på en stav, kvast, annat lämpligt redskap, djur eller människa.
• Häxsabbat, djävulsbolande, att ha sex kultiskt med onda makter.
• Ond trolldom, vilket all trolldom var under häxprocesserna (tidigare hade endast skadlig magi setts som brottslig).

En fotnot är att de fem punkterna i vissa uppräkningar istället är sex stycken; det är då det kultiska sexet, djävulsbolandet, som brutits ut till en egen punkt.

Det finns ytterligare saker utöver det som jag anser man måste uppfylla för att vara häxa, men eftersom det är en sisyfosuppgift att ens få folk att förstå att det här är definitionen av häxbegreppet så lämnar jag det därhän. :)

#49 så om jag har förstått dig rätt så skulle du anse att någon som säger sig tillhöra wicca skulle per automatik INTE  vara häxa?

Den definition som jag "har annamat" av en häxa överstämmer inte alls med din, det är därför jag är nyfiken och undrar vad du skulle använda för benämningar på vissa som då kallar sig/tycker sig vara häxor (förutom wannna be)

Men tex vad finns det för andra benämningar för en person som #47 beskriver, men som då inte skulle uppfylla alla dina punkter?

#51 Det stämmer, jag anser inte att wiccaner automatiskt är häxor.

Det finns en mängd olika beteckningar som skulle kunna vara aktuella beroende på vad som är det centrala. Är det t.ex. en kallelse av en gudom, kan det vara att man är prästinna. Är det något med relaterat till svensk trolldom, kanske man är lövjerska, kuckelgumma eller signerska. Det är bara en bråkdel av de epitet som skulle kunna vara lämpliga. Men det går inte att ersätta med en enda beteckning.

Sen anser jag också att det finns en stor mängd av de som kallar sig häxor som egentligen inte är hemmahörande i någon grupp alls p.g.a. oerfarenhet, att de inte hittat rätt etc. och eftersom de har en diffus uppfattning av vad en häxa är och/eller gör, blir det en allmän "slaskbeteckning".

#52 Detta är jätte intressant, men jag måste fråga mer för att få kläm på din syn på saken. Det verkar vara en del som delar den här på forumet, så jag hoppas på fortsatta svar .

Så du anser att man måste ha x antal år i bagaget innan man kan kalla sig häxa?

Men hur går det i hop med att vissa anser att man blir född till häxa?

Menar du att man inte kan vara en oerfaren häxa?

Så det finns inget sådant som en nybörjar häxa?

Om personer inte får vara nybörjar häxor, hur kan man då kalla någon för häxa?

Jag slår knut på mig här, då jag inte riktigt förstår, snälla förklara

#53 För att bli (traditionell) häxa krävs det att man föds med potentialen att bli häxa och sedan har turen att stöta på en häxa som kan och vill lära upp en.

Innan man är upplärd är man inte häxa, så en nybörjarhäxa skulle väl möjligtvis vara en nyss färdigupplärd häxa, men det blir lite märkligt eftersom hon varken skulle sakna kunskaper eller erfarenheter inom häxkonsten.

Ganna, menar du att man inte kan vara häxa utan att ha blivit upplärd av en annan häxa? Jag anser mig vara häxa på många sätt, och känner visserligen att jag passar in på den beskrivning av häxa som du nämner i din presentation även om jag tycker att det borde finnas en annan definition som inte bygde på kristendommens perspektiv….

Det jag prakticerar kommer mest inifrån och det har jag inte lärt av någon, men jag har även använt mig av verktyg som jag lärt av andra….men det är inte att prakticera häxkonst enligt dig?

Vilken bra tråd! Kan vi inte spika upp den som permanent så att alla nya kan läsa den? Den är väldigt Uppfräschande och informativ.

Ett stort tack till Spindelfot för hennes inlägg och Ett till Ganna som ställer upp och förklarar så mycket.

Funderade på hur ordet kunnat bli så "stort" och innefatta sådant som inte hör dit. Själv tror jag att det var rädslan, som ni säger vad det inte enbart eller alls häxor som utsattes för häxutdrivningarna utan alla möjliga gammla och ibland bortglömda utövningsformer. Men också vanliga mäniskor som bara gillade att hjälpa med örter eller trodde på någonting annat.

När det sedan blev något för ett skällsord för starka kvinnor eller sånna som inte "trodde som alla andra" så blev det ju till att inbegripa fler. Så jag tror att rädslan för häxor gjorde betydelsen luddig och stor. Better safe then sorry som ordspråket lyder.

 Den har på något vis levt kvar och nu när många börjat söka sig till det spirituella då många finner att det fattas någonting så läser de häxa någonstanns och annamar det. Är det hemligt, mörkt och exklusivt så är det attraherande.

Det är var jag funderar på, kallar mig inte någonting särskillt. Jag har funnit nog med självförtroende att bara kunna vara mig själv och trygg med det jag tror på (läs vet ) och min Gudinna. Men då man aldrig blir fullärd så tittar jag runt på massa liknande forum och sidor för inspiration, nya vinklar och ideer. Det betyder ju som sagt inte att man inte är välkommen här bara för att man inte är Häxa.

Varför försöka vara någonting som man inte är. (Inte menat till någon utan bara en allmän åsikt).

#55 Häxa föds man till, men för att bli en aktiv, utövande (traditionell) häxa krävs det att man blivit upplärd av en annan (traditionell) häxa.

Ordet "tradition" kommer från latinet och dess betydelse är överlämnande.

Aha, det var så du menade, tack för svar.

En bra tråd var det, men jag tror nästan jag gillade den här meningen mest:

_"En häxa ser ut som en mänsklig kvinna men är egentligen ett väsen gjord av kvistar, bark eller lera."
_

_
_

Jag vet inte. Jag orkar inte läsa igenom allt som står på sidan.

Men det känns inte direkt "kunnigt" och "Seriöst".

Sidan bygger inte på direkt verklig information. Känns nästan som de där ihop diktade informationerna som inte alls går riktigt hand i hand med verkligheten.

Den informationen om häxan är ju bara bäst :D vet inte om man ska gråta av skratt….

Men jag kan nog se det på två sätt. Antingen är det fullkommligt galen text… eller så kan jag konstatera att jag inte är häxa. efter som jag varken bär kvistar eller brydd utyav bark, inte heller skyr jag eld och jag älskar vatten.

hmm… hela min vardag krossas ;)

För att kommentera ursprunginlägget så känner jag löst till personen som ligger bakom Hedendom.se och det är fråga om en enskild individ och dennes privata åsikter som h*n gärna vill få att verka som de är allmänna.

Det finns i mitt tycke mycket dumheter, felaktigheter och rena lögner på den sidan som framförs som "fakta", och personen har fått en del kritik och gjort sig ovänner på grund av denna och andra sidor h*n tagit fram tidigare. Jag tycker man gör bäst i att ignorera vederbörande och ta det h*n skriver med en nypa grovsalt och lite humor.

Personen är eller har åtminståne varit aktiv i Samfälligheten för nordisk sed (vilken inte ska förknippas med Samfundet forn sed!) men hur mycket av Samfällighetens ståndpunkter som speglas på sidan vill jag låta vara osagt.

Jag tror som sagt att det till största del är en enskild persons åsikter som uttrycks här, och inget man ska dra några stora växlar på.

#59 Det väsen som man beskriver är nog Skogsfrun.

Enligt än äldre släkting skall man inte följa med denna kvinna ut i skogen för då går man vilse. Jag har tagit reda på med om detta och det var ett sätt att hålla unga drengar kvar på gården så att dom inte var ute i skogen med kviner på nätterna.

Enligt uppgifter på http://www.kolbiten.se/, intresant vad samma väsen kan göra med dig var du nu bor. Skogsfrun som hon kallas här i Uppland har många olika namn vart i landet man bor, Skogsrået, Skogsnuvan, Råndan är några av hennes namn. 
Skogsfrun är en fager kvinna med långt vacker hår, behaglig röst och vackra kläder, men ser man baksidan på henne är det inte lika vackert. Som gammal rutten trädstam är hennes rygg och oftast sticker det en svans fram. Hon är duktig på snärja skogsarbetarna så som jägaren, kolaren och andra ensamarbetande skogsfolk. De som inledde ett kärleksförhållande med henne fick mycket hjälp sedan. Kolaren fick hjälp att passa milan, för jägaren föste hon de allra bästa villebråden  fram till honom. Men de som inte ställde upp på hennes kärlekskrav eller hon av andra skäl ogillade gjorde hon livet surt för. Något som utmärker Skogsfrun är hennes höga, klingande skratt som hörs vida omkring och hon har en sångröst som är mycket vacker. Och har man tur kan man höra henne kalla på sina kritter.

Här har jag skrivit lite funderingar kring skogsrået: http://albacorax.wordpress.com/2011/05/26/troll-sigrid-skogsraet/

#63 mycket intresagt tack