Det är sällan jag tar en besvärjelse eller ritual rakt av oavsett språk. Ofta så tittar jag på dem, läser dem och luskar redan på kärnan och sedan gör om dem lite så att de känns mer "mina". Men är det engelskt rim eller liknande så översätts det till svenska. Inte för att jag har svårt för engelska utan eftersom, precis som du säger, att det känns konstigt att tala ett annat språk.

Vissa undantag görs dock. Som till exempel när jag utför en välsingnelse ur De dödas bok då använder jag forn egyptiska eftersom det känns rätt.

Jag håller mig till svenska eftersom det är mitt modersmål och det som står min själ närmast.

Faktum är att jag funderade på om jag skulle översätta den engelska besvärjelsen, men lyckades inte få in ett bra rim på de sista två raderna som stämde med ursprungstexten så jag hoppade över det och tänkte, att det kan den göra som har lust att använda den :-)

Jag jobbar också bara på svenska. Engelska känns konstigt, men så kom jag att tänka på en annan sak: Skulle det vara mer okej med latin?

Vet inte hur jag själv skulle ställa mej till det. Luther är ofta illa sedd, men att översätta allt till de troendes språk är den bästa idén han fick…

Jag hade en 4 månaders period i mitt liv då jag inte pratade någon svenska alls, och då blev det helt plötsligt onaturligt att prata mitt modersmål.

För mig spelar det ingen roll om det är svenska eller engelska, men jag har bott utomlands och jobbat för ett amerikanskt företag i 2 år då vi pratade engelska hela tiden i jobbet.

Om jag inte hade den bakgrunden hade jag nog undvikt engelska helt och kännt mig som en skådespelare också.

Är man skolad och formad i en viss kultur så präglar det en. Det gäller såväl oss som de andar, gudar, väsen osv som vi har omkring oss. Det är ett synnerligen underskattad och outforskad gräns för de flesta magiska utövare.

Generella formler blir…svagare… om man inte lärt dem på originalspråk av en levande lärare eller uttrycker dem på sitt eget språk. Det är inte för inte att alla traditioner talar om levande lärare eller den kraft som finns i överlämnade formler.

För mig är det självklart att använda mitt modersmål, jag känner som om jag spelar en roll ifall det skulle ske på ett annat språk….att översätta känslan i en formel till svenska från engelska blir en del av själva ritualen för mig.

Om jag skulle använda ett annat språk skulle det i så fall vara när jag har deltagare i en ceremoni som inte talar svenska.

Det här med att översätta rakt av….nja vet inte vad jag tycker om det egentligen, försvinner inte en del av magin då, det var väl så du menade therootdoctor?

Jag använder finska som är mitt starkaste språk. Tidigare var svenska det, jag föddes och bodde i sverige tills jag var 8 år (finsk mor, svensk far), och så har jag gått grundskolan och gymnasium på svenska. Men nu har svenskan blivit svagare, för jag har inte använt det aktivt på ca 12 år.

Det skulle kännas väldigt konstigt att använda annat språk än i vardagen. (Dock har det kommit för mig här på sistone att kanske mina svenska förfäder skulle uppskatta om jag talade svenska till dem.) Jag brukar sjunga till andarna, i finsk tradition säger man att andarna inte förstår tal, bara sång. Dethär kom dock naturligt till mig innan jag visste att det sägs så. Visst talar jag också ibland, och har mÄrkt att dom hör mig ändå :) jag är absolut inte dogmatisk! Här har tron på ordets makt varit väldigt stark och så kallade "födelseord" har varit viktiga. Det betyder att om du vet var någon/något fötts så får du kontakt. T.ex. tar du en sten, sjunger till den om dens födelse " du blev född i jordens inre, där blinda flickan sitter vid forsen och maler värk osv." (egen översättning :D) Då visar sig stenens ande och möjligen visar något för dig eller lär dig något. Så botade man också, fick makt över sjukdomen genom att veta dess födelse.

Vi som är intresserad av finno-ugrisk tradition är lycksamma eftersom ett väldigt stort antal gamla dikter (som berättar bla om olika födelser och annan tradition, samma stoff som Kalevala) samlades ihop under 1800-talet och gavs ut i 33 delar 1908-1948 och finns nu på nätet. 100 000 dikter och 35 000 besvärjelser! (dbgw.finlit.fi/skvr/skvr.phtml)

Det blev visst lite långt och utsvävande hehe.

i värsta fall så kan jag jobba med engelska…. fast jag föredrar nog svenska eftersom det är mitt modersmål och man får en starkare koppling med ens kännslor som ska beskriva orden.. alltså man kan koppla ihop ens tankar och känslor enklare till de svenska orden.

Man kan säga at tjag tycker Svenskan faller sig mest naturligt.

#6 Jo det är det jag menar. Det går inte att översätta. Att nyttja formler på originalspråk om man är skolad i en trad. som använder just det språket skiljer sig från översättning.

Återigen - ord är knutna till kultur på ett sätt som generella översättningar inte får med sig. Den roten går djupt in i kulturens andliga värld och ersätts inte hur som helst om man vill ha den världen med sig i det man uttrycker.

Modersmålet är det som gäller för mig också, jag kan inte utföra ritualer på svenska. Och mina barn lyssnar inte på mig om jag inte pratar finska… Av samma anledning har jag så svårt för all engelska inom wicca, det blir konstlat och ytligt, oavsett hur duktig man är rent språkligt. Och språkvalet säger någonting om hur inne man är i det man håller på med, tycker jag. #7 Kul med en till som kan de rätta orden ;-D

#10 Hejsan Kuutar, trevligt att "träffas" :)

Jag har inga problem med att jobba varken på svenska eller engelska. Vilket det blir beror helt och hållet på besvärjelsens ursprung.

Jag har t.ex. lärt mig vissa besvärjelser på både ursprungsspråk och översatta till svenska och jag kan intyga att det ÄR skillnad. Det finns inte lika mycket KRAFT att komma i kontakt med i en översättning. Originalet tycks alltid vara starkare.

En teori jag har om vad detta kan bero på är att jag fick lära mig att en besvärjelse som uttalats många gånger, laddas eller stärks av detta. Mina lärare förklarade det som att det skapas ett mönster i den magiska väven som blir allt skarpare ju fler gånger och ju mer fokuserat en besvärjelse används.

Därav är det för mig helt naturligt att en svensk översättning knappast kan "komma ifatt" så lätt, när det gäller hur starkt det "magiska mönstret" blivit, eftersom ursprunget haft mer tid på sig att samla Kraft.

En sak som jag skulle vilja uppmärksamma i sammanhanget är att det är värt att skilja på begreppen "besvärjelse" och "ritual".

Svenska är mitt modersmål och eftersom jag verkar inom en svensk tradition är det naturligtvis det språk jag använder även inom det sammanhanget. Men när det gäller ritualer där utomstående kan tänkas delta, t.ex. om jag skulle bli anlitad som prästinna vid en livsskedesövergång av någon eller några där inte alla deltagande skulle förstå om jag inte talade engelska (det enda andra språk jag tycker mig behärska nog för att använda i större publika sammanhang), så skulle jag göra hela, eller delar av ceremonin tvåspråkig. Det viktiga i sammanhanget är ju då att jag gör det för de deltagande, inte för att ceremonin i sig kräver det. Går någon del av ritualens syfte förlorat om den delen görs tvåspråkig, så översätter jag den inte.

Sen är det en långt större fråga hur man ska värdera de besvärjelser man finner på nätet och i böcker - en stor mängd av dem är bara mer eller mindre dålig poesi, oavsett språk. Enligt min mening är det en (svår) konst att sätta samman ord till verkningsfulla trollformler och i som alla konstarter måste utövaren besitta kunskap, erfarenhet och i synnerhet förmåga.

Tyvärr är väl den rådande inställningen nu att alla ska göra sina egna besvärjelser samt att man kan slänga omkring med dem och publicera dem var som helst, med vem som helst som läsare. Vilket iofs stämmer, eftersom de inte innehar någon kraft, men då är ju det hela tämligen meningslöst.

Även att använda sig av en kraftfull formel (en formel som besitter egen, fristående kraft) är en konst, men en konst där den som använder formeln kan "åka snålskjuts" om de själva saknar eller har liten förmåga. Då kan man klara sig med kunskap allena, om formeln erhållits på rätt sätt. Men de formlerna är i sammanhanget få.