Jag håller med du. Jag upplever det som att det är väldigt mycket kraft i mensblodet i sig och att det med lyckat resultat kan användas i magin men att jag personligen ju faktiskt förlorar den kraften - blodet/kraften töms ju från min kropp. Jag är knappt ens fertil, och alltså mindre kvinna än någonsin. Som kraftfullast känner jag mig alltid ungefär vid ägglossningen.

Håller med er båda! Har aldrig utfört blods-magi så jag kan inte utala mig om kraftfullheten i mensblodet. Men jag vet ju av egen erfarenhet att jag rent fysiskt är som svagast kring menstruation. Sedan kan jag inte riktigt uttala mig om hur det är rent psykiskt och magiskt. Är iofs mer självmedveten pga rädsla för att blöda igenom etc.

Tror iofs att kvinnor tidigare (och män)levde i en helt annan medvetenhet om sina egna kroppar än vad vi gör nu. Det förde med sig respekt att kunna skapa och bära liv. Fast idag är många av våra kroppar bara en slit-och-släng vara. Inget att helga och vårda utan bara att byta ut när den faller i bitar. *stiger ner från talarstolen*

Jag skulle också gissa att även immunförsvaret är sämre vid mens.

jag vet inte om jag tror att mensen har någon direkt påverkan på oss särskilt mycket på något håll i rent magisk mening. däremot så påverkas vi ju generellt. vi blir känsligare, har ont, blir lättare på dåligt humör och jag tror att det där lite försämrade allmäntillståndet gör att vi blir mer mottagliga för andliga attacker under mensen, på samma sätt som vi kan bli det vid andra tillfällen när vi inte känner oss helt i form. jag ser alltså en eventuell ökad mottaglighet som en möjlig indirekt följd av mensen och tror att den är proportionerlig med hur dåligt man mår i övrigt när man har mens.

Jag undrar om mensen och kraftnivåerna har också att göra med åldern? Förut hade jag mer kraft strax innan mensen, nu känner jag mig mest samlad och energisk strax efter.

Kraften/energin har även olika karaktärer, innan mensen är det mest rå styrka som gäller, efter mensen är kraften mer klarseende, förfinad liksom. Upplever ni något liknande?

Hela min kropp är som en ostämd symfoniorkester i otakt när jag har mens. Detta stjäl en hel del energi, både ork och koncentration sviktar rejält under några dagar, så jag känner mig i alla fall både svagare då.

Många skriver att de känner sig ur synk under menstruationen efter vad jag förstod. Jag också. Ibland kan jag inte låta bli att fundera på det där. Kanske är det inte konstigt att man (läs: "jag") känner känner sig/mig ur fas under denna period. Dels känslomässig besvikelse (jobbar på ett syskon) men också det faktum att samhället i stort kräver att jag skall kunna jobba och fungera som om inget speciellt har hänt. Inte konstigt att vi kan känna oss kraftlösa då?!

Under mensen får man sämre immunförsvar.

Själv är jag vassast på spådommar under mensen.

Jag kan känna mig närmare Moder Jord under den perioden, men precis innan är jag så ur fas och bråkig att jag egentligen borde stängas in och inte tillåtas kontakt med andra människor

I en del kulturer är/var det så att kvinnor kunde/kan endast bli shamaner när de har gått igenom klimakteriet. Om det beror på att de bör skyddas från magiska attacker under mens, och därför inte ska arbeta magiskt då, eller om det är för att de ska ägna all energi åt eventuella barn, det låter jag vara osagt. Själv är jag glad att jag får vara jag och ingen bestämmer över mig, så jag kan arbeta magiskt om jag vill, eller låta bli om jag hellre vill det (i praktiken fungerar det givetvis inte så, för varje gång jag har försökt lägga av blir jag tillbakavallad av krafterna. Jag har gett upp försöken att sluta nu).

Intressant tråd.

Jag blir själv inte klok på det där med pms/mens och dess energinivåer.

Jag svänger något alldeles oerhört. Ena minuten är jag deppig, seg, sur och avig, för att en stund senare drabbast av nån slags vansinnesenergi och då tar jag itu med såna projekt som att rensa garderoben eller städa tvättstugan och jag gör det med KRAFT, för att en stund senare återigen bli letargisk och hopplös. Det är liksom bara att försöka hänga med.

Känner igen mig i det som Iram säger, eftersom jag också är uttalat konflikträdd (jobbar ständigt på det) så brukar jag ta tillfället i akt att säga ifrån, dagarna inpå mensen.

Men grubblar nu på det där med andlig attack, och måste då säga att jag förmodligen ÄR mer skyddslös just då, antagligen pga. avsaknaden av jordning och balans.

Projekt och jobbiga telefonsamtal, har jag märkt av är lättast att genomföra dagarna före mens, sedan är jag utslagen.

Vad intressant att få höra lite olika åsikter om ämnet! Kan absolut se det du beskriver Bappho, att det är en motreaktion. Själv känner jag mig närmare Moder Jord, som någon annan också nämnde. Tycker mig känna livets ström på ett annat sätt och känner mig mer samspelt med naturen och urkvinnan, kraften, inom mig.

Jag är inte säker på att det är en motreaktion. Däremot så tror jag att dagens språkbruk gör att det låter lite märkligt "att vara som starkast när mensen pågår". Vet inte om det är rätt uttryck.

En kvinna som menstruerar befinner sej i tillfällig särställning, som påverkas av månen och andra kvinnors menscykel. Hon är tillfälligtvis infertil. Jag vet faktiskt inte om kroppen känner att ett liv gått till spillo, och om det i så fall skulle kunna vara grunden till mångas humörsvängningar. Sen ändras ju också hormonbalansen, vilket givetvis påverkar i större och mindre utsträckning beroende på hus känslig kvinnan är.

Olika kulturer har haft olika syn på kvinnans månatliga blödningar, men att de abrahamitiska är så rädda? för den menstruerande tror jag kan vara knutet till det som så många här beskriver; att ha nära kontakt med andar. I monoteismens svartsjuka kval får inte nån ha kontakt med nåt som inte är Gud. Sen var det ju så viktigt att "utrota" matriarkat och gudinnedyrkan, så där tror jag att det faktiskt kan ha varit så att kvinnan verkligen uppfattades som starkast. Varför skulle hon annars kallas oren och vara utestängd?

Dessvärre känner jag inte till så väldigt mycket om andra uppfattningar mer än att jag någonstans läst om en indianstam där kvinnor som menstruerar ska hålla sej i en särskild hydda för att ta emot viktiga meddelande från andar. Alltså inte orena eller ens starka men lyhörda. Kanske därifrån kommer det starka? To have the power! Dessa kvinnor har/hade i alla fall stor makt genom dessa kontakter. (Tror min källa är Jolanda III)

Hur länge har människan (eller för den delen vissa människor/kulturer) känt till sambandet mellan blödning och utebliven graviditet?

Borde egentligen satt mej mer in i ämnet innan jag svarade, men i brist på riktigt gott om tid, så utgår jag från nån slags känsla om hur det är…

Tack för era svar! Roligt att höra era erfarenheter :)

Yes, intressant tråd! Och givetvis känner jag igen mig i mycket. Jag är ju kvinna..

Själv försöker jag lyssna till min kropps signaler så mycket det går de dagarna men framför allt den första. Har kanske med enorma smärtor förr om åren att göra. Vill jag bara ligga i sängen och läsa den dagen gör jag det, eller är i skogen, dansar, målar eller vad det nu kan vara. Det är ju inte alltid det funkar med jobb eller skola etc. men det brukar ändå lösa sig. På så vis brukar jag känna mig mer kraftfull.

Drömmagi upplever jag att jag blir vassare på - med lite beskydd då. Fast DET skulle jag absolut kunna bli bättre på.

Jag hade en tanke en gång att jag skulle måla med mensblod, ungefär som tusch men det blev aldrig av. Tar ni vara på ert blod och använder det? Själv är jag rätt dålig på det men tror absolut det det blir mer den dag jag har en trädgård.

Men tänk: Flera säger att ni är "obalanserade"  under mensen, och att den fysiska styrkan inte är som den borde. #7 skriver träffande om samhällets krav på prestation, som gör att man känner sig "kraftlös", andra känner sig lite bråkiga, otyglade, man gör tokiga saker (häxaktiga?). En säger att hon är bättre på drömmar under mensen, en annan på spådomar, och TVÅ stycken är närmare Moder Jord! Jo jag tackar!

Allt detta kan i mina ögon bara betyda en sak: att den magiska kraften är som störst! Just känslan av att vara "ur spår", eller att inte kunna rätta sig i ledet, eller att inte vara närvarande, är typiskt magiska känslor skulle jag vilja säga! Klart man inte klarar att vara på jobbet eller inte passar in i den vanliga verkligheten när andevärlden och Moder Jord plötsligt kallar och kraften strömmar genom en!

Jag tror att vi bara vant oss vid att tycka att de känslor (fysiska och psykiska) som vi upplever är "fel" och "dåliga". "Näe jag vill bara sova just nu…." Ja fy så dåligt! Precis som det är "fel" att ägna sig åt magi och häxkonster…. Vi behöver lära känna alla de känslorna, och använda dem rätt. Sätt igång och dröm och spå och ceremoniera med Moder Jord för fulla muggar!

#16: mycket bra inlägg! En och en kanske vi inte tycker att vi har några bevis för något, men nu när du lägger ihop svaren så visar det ju faktiskt på ett viktigt mönster. Vi har nog låtit oss tystas länge nog. Dags att bli den vi egentligen är  Jag tänker i alla fall släppa loss vildkvinnan inom mig! Hon är nog rätt trött på att hållas i schack.

Hoppas att jag inte går för långt ifrån ursprungsfrågan, men jag kom att tänka på en sak häromdan.

Det talas så mycket om den enskilda kvinnans pms och hennes besvär. Så börjarde jag tänka att det kanske inte bara är hon som reagerar på den ändrade hormonbalansen etc, utan också omgivningen. Barnet som ammas reagerar ju på oxytocinet, så kanske omgivningen känner av de andra hormonerna också?

Jag tänker nämligen att mina egna humörsvängningar inte bara beror på det som händer i min kropp, utan jag tycker att min omgivning ibland behandlar mej annorlunda. Nån som har tankar, idéer och kunskap i ämnet?

#18: det där var intressant. jag har aldrig tänkt på det, men det finns ju många andra exempel på att folk runt oss reagerar på saker som varken vi eller de kopplar till någonting specifikt hos oss, t ex hormoner som vi inte märker med sinnena, men vår hjärna gör.

visst är det så, att man ofta känner att folk i omgivningen beter sig ovanligt irriterande eller okänsligt mot oss just när man har mens. tänk om det inte bara är för att vi blir gnälliga, som vi fått itutat oss sedan barnsben, utan för att folk faktiskt också ändrar sitt beteende mot oss.

#18 Det tror jag är fullt möjligt. Det skulle t o m vara konstigt om det inte är så. I djurens värld är det ju så och vi är ju också en del av den även om vi ibland glömmer bort det :-)

#18 Gubben min brukar få sina pms samtidigi med mig ;-)

#19-21

Tack för tänkvärd respons!

Hmmm… om vi kvinnor är som starkast och mest magiska i samband med menstruation så funderar jag på alla dessa kvinnor som inte har mens längre men som borde haft. 
Många väljer olika preventivmedel som gör att de aldrig har mens. Har de då tappat sin förmåga?

Kvinnor som genomgått klimakteriet har ju inte längre mens men här tror jag att det är naturens gång och att man har kvar sin magi och sin kraft ändå. Den är kanske också större då ålderdomen har sin vishet.

Väldigt intressant! På tal om preventivmedel, Howliten #24 tror jag inte att man tappar sin förmåga om menstruationen upphör av den anledningen, på samma sätt som kvinnor av andra alnledningar inte menstruerar fortfarande "har kvar" sin kraft. Jag använde preventivmedel ett tag där min menstruation upphörde. Trots ganska besvärliga smärtor denna tid i månaden så kände jag på något sätt saknad efter blodet, en del av mig. Därav blev preventivmedlet utbytt till ett annat! :)

Preventivmedel med hormoner ändrar ju själva menscykeln, det är ju därför man tar dem, så de har en påverkan, men frågan är hur.

Min ursprungsfundering handlade egentligen inte om man var magisk eller ickemagisk, utan att man ibland kan vara mer sårbar, andligen.

#26

Förlåt, Bappho!

Jag var osäker på om det var rätt eller inte att dra in hormorna här, och nu visar det sej att det kanske inte var så bra, men jag blev lite inspirerad…

Ska försöka att inte göra om detta. Alltså, jag tänker inspireras, men hellre öppna nya trådar :)

Personligen tycker jag om när trådar får eget liv och skjuter iväg åt olika håll.