Ja, något måste ju dessa hundar och stora kattdjur betyda för dig eftersom det upprepas i flera drömmar, men vad vet jag ej.

Försök att själv be om förtydliganden och svar i nya drömmar.

Ja, "Bappho", något måste de betyda. Jag vet att drömmarna låter väldigt konstiga. Kanske t.o.m. efterkonstruerade. Men så är det inte och de är högst påtagliga för mig. Faktum är att jag känner väldigt starkt att de vill förmedla något väldigt viktigt. Min känsla av skräckslagenhet så fort jag tänker på dem är så total. Är totalt lamslagen. Har ingen erfarenhet av sådant tidigare. Brukar vara ganska skeptisk.

Drömmarna behöver ju nödvändigtvis inte betyda att du är en latent mördare, det kan finnas många betydelser. Jag tror inte det är ovanligt att människor drömmer att de slåss för sina liv eller mördar. Alla har väl en ilska i kroppen som måste komma ut någonstans, men en vanlig människa slåss och mördar inte folk i sitt vakna liv, utan hittar andra sätt att vara arg och ledsen på när det behövs.. Ditt sovande jag verkar som det vill och utanför det vanliga livet.

Vad är det för människor du gräver ner, är det människor du känner? Är det människor som varit något slags hot mot dig i drömmen? Vad gör människorna som får dig att mörda dem?

Nä, jag tror inte heller att jag har en latent mördare i mig. Är nog den som inte normalt söker konflikt över huvudtaget. Men vem vet…;-) Jag är ju jägare… Obs, det var enda gången jag skämtar lite grann om mina drömmar. Till allvar igen: Det är människor som är mina vänner som jag har ihjäl. Vet inte alls varför och jag minns inte att jag drömt om själva morden, utan bara att det har hänt och att jag lite nödtorftigt grävt ned dem. I en av drömmarna så har jag grävt ned dem enbart någon dm under marken på en åker. Medvetenheten finns där att detta kommer att uppdagas när bonden kommer till arbetet. Mycket märkliga drömmar och känslor. Till och med när jag vaknat så har jag varit fullkomligt panikslagen. Det har dröjt ett tag innan HELA jag fattar att det bara var en dröm! Faktum är att det lägger sordin på min vakna tid också. Ang. de tidigare nämnda drömmarna med hundar och stora katter i så känner jag att de har något mycket viktigt att säga mig. Men de har inte nått mitt medvetande med budskapet. Är inte alls van vid dessa upplevelser. Men de är så fruktansvärt tydliga, samtidigt som jag alltså inte fattar något alls. Hoppas ni förstår hur jag menar?

Jag ger upp. Har försökt att få svar på dessa mina drömmar på olika ställen. Ingen verkar kunna guida mig vidare. Ångest, stor ångest. Något är fel, väldigt fel i mitt liv. Men vad? Jobbet funkar bra. Skild är jag. Men finner mig i det. Är tillsammans med en kvinna som jag har ett komplext förhållande till. Men, in alles, så borde livet vara gott. Som sagt så ger jag upp och går vidare till nästa existens. Allt måste bli bättre där.

# Ge inte upp!

I dina drömmar är det de tamaste/tämjda djuren som är hotet mot de fria och vilda djuren! Har du blivit för tam? Har du slutat vara vild och galen och framför allt använda dina instinkter?

I dina drömmar har du förmågan att tämja de vilda djuren! Vad betyder det för dej? Har du makt eller lägger du band på dej?

De som mördas i drömmarna är vänner som du tycker om och inte alls fruktar. Vilka sidor/egenskaper hos dej själv representerar dessa vänner? Vad hos dej själv försöker du döda och begrava fastän det är sidor du tycker om och egentligen inte behöver vara rädd för?

Lägg också märke till hur ytligt begravda människorna(dina egenskaper) blir. Som om de väntar på att bli upptäckta. De vill ju så gärna att du upptäcker dem.

Sen tror jag inte att nåt är alldeles så väldigt fel i ditt liv. Men du låter nog inte dej själv blomma ut så som du skulle vilja och må bra av.

Bli inte rädd för ångesten, den är egentligen en lite märklig kompis som bara försöker tala om att du inte är snäll mot dej själv. Tyvärr har ångesten ett konstigt språk som mest gör ont, men den vill väl. Den vill att du ska stanna upp och hitta tillbaka till dej själv och göra fler lustfyllda saker…

Tror att du har helt rätt när du beslutar dej för att lyssna till dina drömmar. De är också vänner som vill berätta. Fast många gånger är det de säger ganska gåtfullt.

Men det som jag uppfattar som grundbudskapet i de båda drömmarna är att det handlar om vad du vågar släppa fram av dej själv. Vad du vågar erkänna hos dej själv. Vad har skapat dina hämningar? Vem har skrämt dej till att gömma dej?

Minns att du är den starka i drömmarna! Du kan döda jämlikar/människor och du kan domptera även de vildaste och farligaste djuren. Alltså berättar också drömmarna att du har större makt över ditt liv än vad du tror. Var då så snäll mot dej själv att du använder din makt och din styrka till att bygga upp dej själv - inte till att förgöra dej själv!

#0

Har du någonsin känt att du tycker synd om djuren du dödar eller att dom kanske känner något hat mot dig? (på rikigt).

Det finns många svar på din fråga men det här var det första som poppade upp i mitt huvud.

ang. dina vänner, har du någon gång känt att ''fan nu fick …. den och inte jag, alla kommer gilla och gratta honom'' jag menar då, har du någonsin känt någon sorts svartsjuka mot dom här kompisarna du dödar

förresten, känner du igen fältet?

Tack Dennas! Goda tankar.. #0! Jag har inte dödat ett enda djur i drömmarna. Skadar dem inte ens! Läs en gång till… är riktigt riktigt trött… orkar inte förklara…läs! Dessutom kan jag inte relatera till vilka känslor djuren har mot mig?

Nej, jag varken har känt eller känner någon avundsjuka eller som du säger svartsjuka. Nej fältet är bara mörk jord, inget annat.

Tack för alla försök till de som försökt guida mig. Tror ärligt att ni har gjort ert bästa….Tack! Men jag börjar komma till dags ände känns det som. Inget ont i det. Alla ska vi den vägen vandra. Förr eller senare. Hos mig finns bara sådant som känns tungt just nu. Orkar faktiskt inte ens leta efter ledtrådar. Vill bara somna. Men mitt uppriktiga tack till er.

Något som är viktigt att  veta när man tyder drömmar, ja, bra mycket viktigare än själva bilderna, är känslorna man känner i drömmen. Dessa känslor är oftast sanna känslor man bär runt på men som kryper upp till ytan när man sover och så sätter vi bilder på dem när vi drömmer.

T ex de sista drömmarna du beskriver, att du dödat och grävt ner, där beskriver du en ångestkänsla av eventuell upptäckt. Kanske finns det något du gjort som du skäms över och döljer. Det behöver inte alls vara något så hemskt som i drömmen men ändock något som berör dig starkt på ett djupare plan.

Inget behöver vara fel i ditt liv bara för att du drömmer om ond bråd död. Drömmarna kan betyda att du går igenom stora förändringar i ditt liv,  inre eller yttre. Du behöver antagligen lämna en del gammalt bakom dig, och  begrava det en gång för alla. Det är inte ett dugg underligt att du har dödat dina vänner i drömmen. Våra invanda livsmönster *är* våra vänner, åtminstone i början. De stärker oss och får oss att klara vardagen. Men det kan hända att vi upptäcker att våra vanor till slut hindrar oss från att gå vidare, och då måste de bort. Vi måste döda våra kära gamla vänner livslögnerna och vanorna, för att bli öppnare och helare…

Förändringar kan vara nog så skrämmande, och en förändring på det personliga planet kan vara så omvälvande att det  känns som mord. När man måste göra sig av med gamla mönster för att utvecklas beträder man okänd mark, det är skrämmande i sig. Man känner sig utsatt och vilsen, och tänk om någon upptäcker att man är sårbar (bonden som kanske gräver upp liken). Man kan också känna skuld över att man vill utvecklas, ens nära och kära kanske undrar vad man håller på med eller vad som händer. Man själv undrar vad man håller på med, vart man är på väg.

Det finns en sak som du skriver om som jag upplever som väldigt positiv: När de vilda djuren rusar fram, beredda till attack, så står du bara där och lugnar dem med din utsträckta hand, helt orädd. Det är en fantastisk bild! Du behöver ju inte vara rädd! Upp med hakan, jag tror att du är på rätt väg.

Livet har gått vidare. Ser en del av era svar på ett annat plan från mitt "nuperspektiv". Tack!! Jag jobbar på en myndighet med de allra svårast sjuka människor som finns i vårt samhälle. Jag lyckas guida en hel del vidare i livet. Men ibland går något, jag vet inte vad, snett. En person tar livet av sig. Men har först på många olika sätt gjort klart att det INTE är mitt fel via mail, sms m.m.. Jag har gjort absolut allt rätt enligt denna medresenär på vår resa genom livet. Jag tror hon har det bättre nu, trots allt.

Kan berätta lite mer om mig själv om någon vill höra eller läsa… Jag är en ensamstående man i 50-årsåldern skild sedan två år tillbaks. Bor ensam med min son, som är 19 år och snart flyttar ut, i en villa i ett småsamhälle i Småland. Jag tror att stora omvälvningar är på gång i mitt liv. Känner det, men vet inte hur bara. Men varför känner jag så? Om jag inte själv kan påverka, eller kan jag det?

I natt drömde jag en annan mycket märklig dröm. Jag simmar i det klaraste av klara hav. Dyker, utan syrgastub, ned för att då se att havet är fullt av stingrockor och hajar. Ingen visar sig aggresiv. Men jag förstår genast att det inte är läge att drabbas av skräck eller panik. Finns liksom inget som skulle kunna påverka detta läge i en annan riktning än vad det just är på väg att göra. Lyckas dämpa skräck och ångest, simmar upp till ytan och ser dessa vidunder under mig. Någon gigantisk ljus stingrocka kommer upp lite nyfiket lyfter mig ovanför vattenytan, för att åter gå ned i djupet. En stor haj gör exakt samma sak. Hela tiden finns skräck och ångest i botten kvar. Men jag förstår att dessa känslor inte kan påverka min situation i någon positiv riktning. Förhåller mig neutral. Där vaknar jag…egentligen livrädd men behärskad. Fattar intet?

Ursäkta att jag svarar på ett gammalt inlägg, jag har inte varit inloggad på ett tag och hade inte läst det.

Din dröm är väldigt tydlig tycker jag. Du är medveten om din egen rädsla, och om att du inte kan göra så mycket åt situationen. Detta beskriver du som något som är helt klart för dig både i drömmen och i ditt vakna tillstånd. Din situation skrämmer dig, men du vet att det inte leder någon vart att låta sig dras ner av rädslan. Vad händer då? Jo, de förfärliga djuren i havsdjupet simmar fram till dig och är snälla och nyfikna. Tydligen är de inte så farliga trots allt!  Du har inget att vara rädd för, verkar det som… Var det tydligare nu?