Vet man egentligen exakt när disablotet firades och om "alla" firade det? Och vår och höstdagsjämningarna, vad finns det för konkreta bevis att de firats? Och alla helgons dag, finns den belagd innan vi kristnades? Det finns väl inte ens några bevis att vi firade jul just på vintersolståndet heller, eller?

Jag vet inte, men kanske någon annan här :-)

Det är ju som du säger, dvs att sammanställningen är wiccansk även om högtiderna har äldre rötter. För mer ingående information om brittiskt firande rekommenderar jag Huttons "Stations of the Sun".

Att fira höskördens bärgande/sädesskördens början skulle kunna vara en motsvarighet till Lammas, om man som svensk hedning vill ha ett "hjul med åtta ekrar" runt året.

#2 Nej, man vet inte exakt när Disablotet firades, inte heller om "alla" firade det, men det är relativt gott belagt att många marknader gått av stapeln ungefär i skiftet jan/feb och sådana begivenheter har ofta åtföljts av större "samhälleliga" firanden, samt att det finns beskrivningar av Disablot/Disting i Uppsala.

Allhelgonadagen är absolut kristen, t.o.m. katolsk. Där skulle jag snarare placera Alvablotet.

Vår- och höstdagjämningarna är lätta att hålla reda på rent observationsmässigt och även om det inte står något om att så- och skörderiter/fester utförts och firats just vid de tidpunkterna, så är det logiskt att anta att så ändå gjordes. Detta styrks än mer av alla de folkliga traditioner knutna till dagjämningarna som levt kvar i bondesamhället samt att andra folk/kulturer uttryckligen firar/firat de här dagarna.

Den bok jag hade närmast mig nu där det finns mer att hämta var Prof. Britt-Mari Näsströms "Fornskandinavisk religion - en grundbok". Finns att låna eller fjärrlåna på bibblan. :)

# 1 Ja, visst är det konstigt att de kristna högtiderna liksom av någon underlig anledning har förlagts ungefärligen rakt över de gamla hedniska? Som t.ex. att Jesusbarnets födelsedag förlades till den 25 december rakt över den gamla romerska högtiden ”Den obesegrade solens födelsedag” (Dies Natalis Solis Invicti).

Disablotet firades så vitt jag vet den första fullmånen efter Trettonhelgen. Dis betyder gudinna och Vanadis är ett annat namn för Freja. Med tanke på att hon var Nordens största gudinna så kan man kanske anta att det var hyfsat utbrett, men sånt är ju omöjligt att sia om.

Eftersom vår- och höstdagjämning precis liksom sommar- och vintersolståndet har med jordens förhållande till solen (och det livgivande
ljuset) att göra så tror i alla fall jag att det ligger nära till hands att tro att dessa dagar uppmärksammats särskilt genom firande sedan väldigt lång tid tillbaka.

Jag skrev Allhelgonadagen i min jämförelse men menar så klart Alvablotet som är ett äldre namn på den dagen före kristnandets tid, felskrivning av mig.

Nej, jag tror inte att vi lär ha firat Vintersolståndet på exakt samma sätt som många idag firar jul. Julgranen kan väl annars ses som en symbol för Yggdrasil, världsträdet. Kanske tände man eldar under det som är årets
mörkaste natt, precis som att många i våra dagar tänder ljus under julen.

#2  Tack Ganna ,  för boktipsen ”Stations of the Sun”  och ”Fornskandinavisk religion  - en grundbok”. Jag ska läsa dem båda två.

Vad jag har hört firade man även de gamla keltiska högtiderna vid den fullmåne som föll in närmast tidspunkten. Julgranen är en ny företeelse som uppfanns av nån i Tyskland vad jag hört, så själva trädet har nog inte mycket betydelse. Sen var tomten ju en bock tills för inte så länge sen. I Egypten återföddes Horus samtidigt som Jesus ungefär, så att julen är firandet av födelse är riktigt gammal.

Är nyfiken på om det finns någon förklaring till Lughnasadh, jag har tänkt många gånger på att den "fattas".

#4 Jag tycker att Ganna har ett vettigt förslag på vad man kan se som motsvarigheten till Lughnasadh/Lammas när hon skriver:

"Att fira höskördens bärgande/sädesskördens början skulle kunna vara en motsvarighet till Lammas, om man som svensk hedning vill ha ett "hjul med åtta ekrar" runt året."

Nordiska museet ger på sin hemsida litteraturtips om seder och bruk. Där nämns bland andra en bok som heter "Årets fester" av Albert Eskeröd (1953). Kanske finns det någon här på forumet som har den boken i sin ägo och kan berätta lite om vad som står där gällande festligheterna i juli/augusti?

Månaden juli kallas i alla fall för "hömånaden" i den gamla Bondepraktikan och helt klart höll man både skördefester och slåttergillen under juli/aug.