För mig är det inte nödvändigtvis en sådan distinkt skillnad (beroende på vad man nu menar med ordet andar) eftersom jag är polyteist och inte tror på någon omnipotent gud.

Jag tror även att en människa kan nå en sorts gudsstatus när den dör. Ett modernt exempel är t ex Prinsessan Diana.

en ande, det är en gengårare/spöke, för mig.

Gudom är av en högre energi.

Jag tror att det finns en mängd olika "andliga väsen", som alla- liksom våra själar är en del av en större energi/urkraft/enhet.  Vissa kommer från människor/varelser som levt och som av någon anledning håller sig kvar bland oss eller låter sig kommuniceras med (pt.ex spöken, änglar, helgon, förfädersandar) medan andra är rena manifestationer av urkraften. T.ex. Tror jag att det i naturen förekommer olika typer av sådana andliga väsen (kalla det älvor/alver/tomtar/rådare om du vill) som till viss del är platsbestämda och råder över olika naturfenomen. Andra mer abstrakta opersonliga krafter finns i vattendrag, stenar, vinden… Gudommar ser jag som kraftfulla andliga manifestationer av olika aspekter av urkfraften. Kraftfulla eftersom de rår över dom, går att kommunicera med, förhandla med, möta på resor etc.

Med andra ord så tycker jag "andar" är ett för luddigt begrepp. jag pratar hellre om olika typer av andliga eller ickefysiska varelser- det vill säga krafter som vi upplever utomsinnligt.

#2

#4?

#3 vilket bra svar!!! så fint formulerat….stämmer också i min värld..

Andar för mig kan vara många olika väsen. Som att allt levande har en ande. Till exempel kan det även vara ett opersonligt väsen i en andevärld. Eller i vår värld, ofta kan man känna andar i sådant som träden och i skogen.

Där emot gudinnor och gudar ser jag som ett mänskligt verktyg. I stort sätt alla av dem har attribut. Ett sätt att förklara världen vi lever i och ett sätt att komma i kontakt med den världen. Ett exempel är Zeus och Tor bland fler som styr över bland annat väder. Namn som jag anser bara är just namn på en och samma namnlösa kraft. Nu kanske jag rör till det men kort sagt så menar jag att oavsätt vad man kallar gudinnan eller guden så är de alla av samma kraft, det är bara olika sätt att ta kontakt med den kraften. Då skulle vissa andar med speciella attribut kunna misstas för gudar och bli namngivna. Jag har inget bra exempel på det just vid handen men ett snarlikt exempel är Loke, ett demonväsen som fått gudastatus.

Märk väl att jag är av en panteistisk tradition men använder gudar som vägvisare ut ifrån deras atribut.

Lev väl.

Simon

Enligt min åsikt är gudinnor, gudar de som står närmare naturen. De som har kvar det vi människor förlorade när vi blev civiliserade. Andar skulle jag nog kunna säga att vi är, trädandar, själar skulle jag kanske kunna formulera det.

Egentligen kan man nog kalla gudomar för annat på det sättet jag ser det, men jag har en annan syn på religion, och ska något kallas gudinna och gud enligt mig så är det de som har kvar det vi "vanliga" förlorat. Typ känslorna, det förlorade språket - menar då att vi helt enkelt har ord för allt och inte längre bara kan känna. Det vi förlorade när vetenskapen och alla de här "nya" religionerna började. Enligt min åsikt :)

Gräver i arkivet och "puttar" den här.

Jag instämmer med dem som skiljer åt andar och gudomar genom mängden energi.