Av björnloka finns det cirka 70 arter. I min trädgård har jag 3 arter.

Heracleum mantegassianum är fototoxisk, liksom även vår vild björnloka för känsliga personer. Andra arter kan vara ätbara.

Jag har inte själv den stora jättelokan här men minst två andra varianter som jag ännu inte luskat ut vad de är för min egen flora verkar inte räcka till där. Just därför har jag aldrig hittills använt dem heller utan nöjer mig med att beundra dem.

Björnlokan (Heracleum sphondyllium) har fått sitt namn från hjälten Herkules/Herakles och har använts både medicinskt (påverkar blodtrycket) och som grönsak. Den sägs också äga en afrodisisk effekt.

I vissa traditioner används den enligt de attribut Hercules hade, dvs styrka, mod, lägga till kraft till ditten och datten.

Johannes, du vet inte om man kan använda strättan (Archangelica sylvestris) på samma vis som kvannen, magiskt?

Tydligen så har den använts som beskydd mot häxor och demoner i England i alla fall.

kvanne (det måste jag ha en på tomten) läser här och grunnar

# 4 På Balkan används roten av A. Sylvestris som beskyddande amulett, så jag antar att den kan användas likvärdigt. Inom hoodoo skulle den definitivt vara likvärdig.

Många av växternas magiska bruk återfinns i namnet. Alla med namn som "Ärkeängel" (Archangelica) kan signas i St. Mikaels eller någon av de andras namn och bäras för skydd eller vad man nu associerar med sådana väsen. Samma sak ser vi hos Mästerrot, ovan nämda Heracleum, Djävulsträck (ferula asafoetida) osv, osv. Jag gissar att de tjogtal Trollbär, Trollört osv som finns i Norden kan nyttjas fint för de flesta syftena som handlar om förtrollning.

Prata med dem och pröva!

Jag har funderat lite över trolldruvan. Den är ju både ganska nära släkt med black kohosh/black snake root och utséendemässigt snarlik den. Skulle det kunna fungera som en svensk variant?

Det finns en viktig skillnad förstås och det är att trolldruvan är giftig.