Ganna har ju flera olika varianter av runstavar som jag inte sett hos någon annan..

Att skära sina runstavar är en stor process, jag har begränsade erfarenheter. Jag valde att skära dem från kvistarna av en nyponrosbuske på torpet. Jag bad busken vänligt om lov och gav blot. Traditionellt har jag hört att det ska vara fruktträd, rosenbuskar ska då räknas som ett fruktträd… Men alla träd i den nordiska faunan har ju mer eller mindre intressanta egenskapet. Rosenbusken var det jag hade tillgång till, den stod även på en kraftfull plats jag hade stark anknytning till, rosen kändes som rätt val.

Jag tog tre längre kvistar från busken, sedan satte jag mig själv vid elden och skalade försiktigt bort taggarna. Jag mätte dem med tummen så att alla skulle vara min tumlängd x 3. Jag hade ingen speciell kniv, bara min vanliga (men väldigt fina och vassa) täljkniv, som jag höll över lågan och renade, så skar jag varenda runa och mässade in den, började med Ur. Jag tror jag sedan även brände in dem med en brännare på ett väldigt modernt sätt… Tanken var att jag sedan skulle fylla i med blod, men det har jag inte gjort. Jag minns inte riktigt hur jag gjorde dem om jag ska vara ärlig.

Skulle jag lägga särskild vikt vid tillverkandet av en uppsättning runor så skulle det vara det ceremoniella omkring dem. Man ska inte välja vilken pinne som helst och sätta igång, man ska inte rita dem hur som helst, syftet som man hade tänkt använda dem till måste vara kristallklart under görandets gång. När man ristar och sjunger Ur tex, så ska man se Ur framför sig, runan i handen ska vara och bli en naturkraft med sin plats på kartan. Det måste vara starkt, vördnadsfullt, genomtänkt. Annars blir det bara en massa… kvistar och stavar, lol ;)

Jag gjorde mina av en äppelgren i samband med beskärningen och brände in runorna och sedan fyllde jag i med blod. Jag har burit dem på mig och laddat dem med energi , låtit dem få suga i sig månsken vid fullmåne osv.

Mina beställde jag från en snubbe på ebay. Sen målade jag i dom med mitt blod och lät dom ligga och torka en Sol och en Måne så vare' klart.

Efter det har jag gjort egna i trä. Där har jag använt kniv, Dremel Multi eller skruvmejsel då jag ristat/mejslat in runorna. Jag har även använt pyrografi för att "rista" runor - de doftar så gott!

Några har jag färgat med té eller kaffe, ibland hela brickan, ibland bara runan.

#1 Gannas är superfina, tänkte ha med något i liknande formgivning i artikeln :)

#3 åh, färga med te/kaffe var en kul idé, den tackar jag för!

Vad har ni annars för form på era runor? Är det de klassiska runda "träslantarna" eller kör ni stavvarianten?

jag har två olika set själv. ett där jag har skrivit in runorna i snäckskal och ett där jag har använt små träklossar som jag hade liggande och som jag tyckte man borde kunna använda till nåt vettigt, där jag har ristat och sedan fyllt i med färg. jag har funderingar på att plocka kastanjer och rista in runor i. är helt galen i kastanjer, så jag har funderat på det flera omgångar när det har varit kastanjsesong, men det har inte blivit av.

så vet jag en tjej som har gjort sina egna i keramik där hon ristat in dem och en annan som gjort i trolldeg.

#4 Tack - jag hoppas du åtminstone nämner inspirationen. ;)

Utformningen av mina runor är reslutatet av källstudier, grunnande och inspiration från Makterna och jag hade arbetat på olika sätt med runor i över tjugo år innan jag började göra dem åt andra.

Vidare är jag av den (från majoriteten avvikande?) uppfattningen att själv inte är bästa dräng, utan bästa dräng är bästa dräng. Dvs att runor för spådom som görs av någon som kan det, besitter långt mer kraft än första bästa hobbyprojekt av någon som läst en bok och vill sätta igång med att spå direkt. Däremot bör de få sin prägel av den nya ägaren, att fylla i dem med blod som ju redan nämnts är ett utmärkt sätt.

Sen är jag som vanligt också av åsikten att inte alla kan lära sig allt och då sålunda inte heller att spå med runor, något man lätt kan tro när man läser entusiastiska hemsidor i ämnet.

Sist men inte minst skulle jag vilja mana till tålamod och kunskapsinhämtning på andra sätt än att sätta igång och spå/utöva "runmagi" på en gång.

#6

Naturligtvis skriver jag vart jag hämtat inspirationen :)

Artikeln kommer publiceras i nästa nummer av Samfundets Forn Seds medlemstidning Mimers källa. Jag ansvarar för "pysselsidan" och nästa nummer kommer handla mycket om runor och visioner så därför ville jag göra något på det temat.

Naturligtvis är det med spårunor som med allt annat. Nogranna studier, övning och kunskap eller hjälp av en expert på området är oslagbart oavsett om man ska tillverka magiska redskap, mecka med bilen eller renovera badrummet.

Samtidigt är det ju så med runor att det är en väldigt stor variation, inte bara i hur de ser ut och tillverkas utan också hur folk förhåller sig till dem och använder dem. För vissa är det kraftfulla magiska verktyg som ska göras på särskilt sätt, av särskilda material, under särskilda ritualer helst arbetas fram under flera år under ingående forskning. Att lära sig spå är ju en utmaning för livet, och det kanske ligger något i att det krävs en viss intuition eller talang för att lära sig det som alla inte har.
För andra är att tillverka runor kort och gott ett sätt att lära sig deras betydelse bättre, och då går det ju fint att rita runorna på några fina stenar med en tuschpenna. Andra skulle kanske hävda att runorna i sig är så kraftfulla att tillverkningsättet spelar mindre roll, eller tar hjälp av krafter och makter som ligger utanför de fysiska runorna för sin tolkning.

Jag tycker inte är min sak att lägga någon värdering i det, och eftersom jag skriver artikeln i egenskap av "pysseltant" snarare än "spåtant" är jag noga med att säga att jag inte vill drista mig till vad som är rätt eller fel, eller hur runorna bör användas.  Jag är inte bara en stark motståndare till dogmer, jag har heller inte kompetens att skriva en sådan artikel, och tidningens målgrupp är mestadels erfarna hedningar som jag inte vill skriva på näsan. Därför håller jag mig till att inspirera till egna efterforskningar och eftertanke om spårunornas utformning.

Annars håller jag med om att det är en intressant diskussion, det där med huruvida själv är bäste dräng eller ej. Jag tror du har rätt i mycket, men samtidigt finns det för mig ett så stort värde i att göra saker själv "från grunden" att det överträffar det ev värdet av slutresultatet. Nu är jag kanske lite speciell i det avseendet eftersom hantverk och konstnärligt skapande är det viktigaste för mig i mitt religösa/andliga arbete, jag kommunicerar aldrig så bra med makterna som när jag låter dem föra mina händer och forma ett material. Den upplevelsen vill inte jag vara utan, då gör jag hellre 100 oanvändbara uppsättningar spårunor än köper en perfekt. :)

#7 Men det är just det, dvs det du säger att för dig är händernas arbete vägen till Makterna - och då kanske runristning är en del av det som du har fallenhet för.

Det är väl snarast det jag vill åt, att var och en borde försöka ta reda på vad den är bra på, än det rådande nu, dvs att alla bör göra allt själva och från grunden.

du har nog en point där, Ganna, att alla inte är avsedda för att ha talang och fallenhet för att klara allt.
Det skall jag ta med mig, på min väg.

(även om jag också anser att alla har tillgång till andligheten, men alla är inte medvetna om det)

#8 Sant, och det känns som det går trender i det där.

Vilka runor finns det egentligen? Skulle vara bra att veta när jag själv skall göra mina runor.

#10 "Trend" vet jag inte, det är ett relativt nytt fenomen att alla ska/kan göra allt. Förr var man långt mer specialiserad, för att ta något som ligger närmare i tiden än det förkristna, så kan t.ex. alla botare som i stort sett bara botade en enda sak nämnas.

Det är väl en produkt av individualismen som har sina baksidor.

#11 Vet du så lite att du måste fråga det, är det långt kvar till du ska fundera på att göra egna runor. Här hittar du de vanligaste m.a.p. runinskrifter: Riksantikvarieämbetet.

Jag undrade bara vilka runor det fanns. Ifall att jag missat nån. Och så…. Här aldrig sett en riktig. Kommer inte åt så mycket information tyvärr…. Känner ingen annan wiccan.

Nu vet jag!

#13 De jag känner som arbetar seriöst med runorna är, liksom jag, inte wiccaner.

Är det många i sverige som är wiccaner? Känns som några stycken bara. Känner mig ensam.