Lustigt. Var på möte i går kväll där vi pratade om skogsvärden. Det är nämligen så att skogsägare som har skött sina skogar på ett sånt sätt att de har blivit riktigt fina och "gammelskogs-aktiga", plötsligt har blivit av med sin mark till naturreservat! Till löjligt låg ersättning jämfört med dagens gällande markpriser. Så många skogsägare är otroligt upprörda - till och med så att man rekommenderar andra skogsägare att raskt avverka all skog som man råkar ha och som ser fin ut…! (Nåja, det var väl mer på skämt, men ändå).

Många stadsbor inser inte att skogsägare ofta är väldigt välutbildade. Nu pratar jag om vanliga skogsägare, inte stora bolag som kanske har lite andra (mer krassa) värderingar i sitt skogsbruk.

#1 Det låter ju bedrövligt MegN! Skogsägare som sköter sin skog borde istället premieras, tycker jag. Här hos mig - mellersta Norrland - har hyggena mångdubblats under det sista året p g a de höga virkespriserna, man jag kan å andra sida förstå skogsägarna också, om det är så dom behandlas. Skall vi ha kvar nånting som kallas skyddsvärd skog, så måste vi kunna ersätta skogsägaren för den.

Angående avverkning av skog. Vem frågar skogen om vad den tycker och mår av den avverkning som bedrivs idag? De flesta visar ingen hänsyn utan bara rusar in i skogen och hugger ned. Träden förstår inte vad som händer och mår dåligt. Många träd som huggs ned utan förvarning blir ibland chockade och förstår inte vad som hänt och varför de plötsligt blir nedhuggna. Det är många avverkningsplatser som behöver helas för att en någorlunda balans åter ska infinna sig.

( Det är Å T T A !! kvadratdecimetrar på ettklickforskogen idag!!!)

#3 När jag åkte hemifrån mot staden så kände jag plötsligt "avverkad skog!!!" Det kändes så starkt. Jag tittade åt alla håll men såg ingenting. Men när jag kört förbi nästa kurva så möttes jag av ett hygge som kommit till över natten. Då kände jag också att det var någon slags chock som skogen kände som slog emot mig.

Jag känner också en otäck känsla när jag går förbi nyss avverkade områden.

Skog har vi knappt kvar i Sverige.

 Jag tror det var 10 år sen… då hade vi FYRA platser med skog som sträckte sig 1 orörd mil åt varje håll. Fyra?!

 Skrämmande är den tanke att när lille O, som sover i min famn då jag skriver detta, är morfar, kanske han kommer säga, för storögda barnbarn att -Jo då, då jag var barn fanns det skogar´, enorma massor med träd och buskar, bär och djur där luften fortfarande var frisk och där det var tyst.

jag blir helt förkrossad varje gång jag kör hem till min mamma, varje gång så är det något nytt ställe som blivit skövlat…

Det är bara fråga om tid tills det inte finns några stora skogar kvar… För det kommer ju inte direkt att upphöra…

Så länge Skog = Pengar och inte Skog = Levande, i sinnet på de redan rika som skövlar (de kallar det nödvändig avverkning bl.a.) kommer det alltid att göras våldsam profit på den.

Så härligt att så många har tankar och känslor om skogen!:)

Den maktlöshet man kan känna som enskild individ… men det finns också en kraft som driver till att vilja, vilja kunna göra skillnad, att påverka och ändra. 

 http://skyddaskogen.se

Orörd skog finns inte i vårt land. Många "orörda" skogar har man tidigare huggit eller använt som fäbodbete. Det är bara att gågna tiders avverkningar inte syns så tydligt som dagens storskaliga skogsbruk. även den mest orörda skogen har ofta stubbar från förr och om man har tur kanske det är huggna stubbar (inte sågade). Förr var ju blädning den vanligaste avverkningen eller uttag av enstaka träd. Före avverkningen av tallar till hustimmer strimbarkades omkring 10 år före avvverkningen för att det skulle bli mera tjära i virket som förlängde livslängden åtskilligt.

hur är det med tiveden?

större delar är väl orörda, eller iallafall inte rörda på många många år…?

I mina trakter var skogsbruket som intensivast under 1600-talet, då det behövdes mycket ved och kol till Falu gruva och dess hyttor. Detta gällde alla områden med gruvor eller hyttor. Tiveden har det varit ganska mycket svedjande när svedjefinnar slog sig ner i Tiveden under slutet av 1500-talet och början av 1600-talet.

Apropå det här med skogsgavverkning

http://www.fsc-sverige.org

Grävde i arkivet och hittade den här tråden som passar mig idag. Ännu mer skog har idag tagits ner i min by. Folk är så snikna så att de t o m fäller träden runt sina egna hus. Att de ens vill bo kvar där sen.

Jag äger också lite skog och fattig är jag som en kyrkråtta, men aldrig, aldrig att jag kommer att hugga ner ett enda träd. För mig är livsmiljön viktigare än att ha pengar i plånboken.

Härlig tråd! Tänk om de som bestämmer kunde komma på ideén att lära sig lite om skog och avverkning. De kunde ju tex börja subventionera folk som använder sig av häst till skogsröjning. Och ge bidrag till de skogsägare som verkligen tar hand om sin skog på ett bra sätt.

Många markägare kan mycket om skog, och gör sitt bästa. De kan bli anmodade att avverka, och då är valet inte så stort.

Sen finns det de som köper upp ett "hemman" och avverkar på studs för att betala kostnaden och gå i vinst.

Skogen ska leva för oss alla. Sen har ni väl hört att vi aldrig har haft så mycket skog som idag………??

..och jag som aldrig sett så mycket hyggen som nu.

jag kommer från finland och där finns mycket skog kvar, i alla fall jämfört med södra sverige. jag var med om en hemsk bilfärd några år sedan. vi startade hemifrån (umeåtrakten), och stannade i dalarna där vi bodde förut några år, och det gick bara bra.

men sedan när vi åkte längre söderut, så försvann träden ofta, man fick åka längre och längre sträckor utan skog, och det kändes fruktansvärt! jag längtade hem varje dag och kände mig både hudlös och totalt skyddslös, bara hus och byggnader och vägar och åkrar överallt, det var skrämmande! och jag undrar om det är bara jag som reagerar så, eller är det snarare så att vi människor behöver skogen mer än de flesta gör? det har ifs framkommit i olika studier om religiositet att svenskarna känner ofta att skogen ger den finaste religiösa stämningen, har jag för mig

Ja, Kuutar, jag MÅSTE ha träd utanför mitt fönster, för att få harmoni i mitt liv,  och vördar Bapphos beslut att inte hugga ner träd för egen vinnings skull.

Nu bor jag så att jag har skog utanför mitt fönster, ser rådjuren beta i skymningen mm. vildliv, jag är en stadsbo med ynnesten att kunna gå rätt ut i skogen varje dag jag vaknar och kan inte tänka mig att flytta, om det inte är längre ut i naturen.

Mina föräldrar hade ett lantställe (ett torp) nära min mormorsmors födslohem, där släkten har bott sedan mitten av 1500-talet, där växte jag upp, utan vatten inomhus (i brunn) utan el (gasollampa, gasolkök och gasolelement) och inga grannbarn att leka med.

Så höst, vinter och hela sommaren gick ut på att underhålla sig själv, så det var min katt, träden, markerna (i synnerhet berget som jag talade mycket med) och allt flödande vatten där (det är våtmarker, pga. gammal havsbotten) som var mitt umgänge, kanske därav mitt starka behov och anknytning till naturen.

Jag visste aldrig om (då) att jag kommunicerade, eller att någonting kommunicerade med mig, men min mediala förmåga var stark och jag visste alltid när någon skulle komma på besök, hur många av vuxen och barnsläktet osv.

Jag har heller aldrig varit rädd för att gå vilse, jag har en inre kompass, som ledde mig rätt, både i stan och i naturen.

För mig ÄR detta en religiös stämning och jag kan känna att det märks i de gamla psalmerna väldigt starkt, i synnerhet de som nu sjungs kring valborg och 1:a Maj…