ur boken "häxor och häxprocesser" av Bror Gadelius.

---I de svenska häxprotokollen (och samma synes förhållandet ofta vara med de utländska) är uppgifterna om salvan särdeles svävande och fantastiska. Ofta berättas att hornen påfylles av satan med den smörja som kokas i Blåkulla, men aldrig möter man någon bekännelse om att häxan plockat vissa örter och berett sådan salva själv.

 Skulle någon av de anklagade genom att smörja sin kropp med den narkotiska salvan haft för vana att försänka sig i sömn, och detta varit uttryck för någon om aldrig så sparsamt förefintlig tradition, så skulle det ha kommit fram vid  häxornas omständliga bekännelser.

Snarast får man intrycket att salvan tillmättes en redan i Häxhammaren antydd symbolisk betydelse, alldenstund man visserligen saknar uppgiften att häxan smort sig själv, men däremot mycket ofta finner meddelat att "den lede" eller häxan smort en stång, en ungsraka, en kalv eller en ko osv, med ett ord det förmenta fordon på vilket den luftiga färden anträddes, Holzinger finner häri en motsvarighet till den s.k. vapensalvan (unguentum armarium) varmed ett vapen smordes efter att ha använts i strid, ett ålderdomligt bruk som grundar sig på antagandet av en hemlig sympativerkan.

I häxtron var allehanda uråldriga och mystiska föreställningar invävda. Att halvförryckta, och på grund av den skräckblandade respekt varmed de betraktades uppblåsta kvinnor, som förmenades äga en övernaturlig makt, gärna prydde sig med vissa emblem eller samlade en massa med deras orediga och vidskepliga föreställningar förknippat skräp, såsom en avgud, en "mjölkhare", några människoben och fågelklor, är inte underligt, och smörjehornen torde ha ingått i denna trolldomsarsenal för att vid tillfälle begagnas under ett meningslöst hokus pokus.

I statens historiska museum förvaras en samling trolldomsverktyg som enligt traditionen en gång tillhört den 1720 rannsakade häxan "Kapten Elin".

 Dessa kuriosa utgöres bl.a. av en "mjölkhare", en idol och ett smörjeshorn. Det senare synes vara ett vanligt kohorn och är på insidan svart. Omöjligt att få någon upplysning om de ursprungliga ingredienserna. I en mängd andra häxrannsakningar var corpus deliciti mindre påtaglig och synes endast ha existerat i inbillningen.

Jag anför här några fragment ur häxprocesser från skilda delar av landet, ägnade att belysa de fabulationer om "hornet och smörjan", som var gängse bland barn och vuxna.

I en berättelse om "trolldomsväsendet i Norrland" förekommer följande:

Då barnen placeras i och för avfärd på kreaturet eller på en stång, kvast mm, "måste först smörjas under vart barn, men de barn, som länge hava följt och själva fått horn, måste smörja under sig själva".

 När någon i Blåkulla läst ett visst pensum ur "förbannelseböckerna", ges genom hornet, det sannskyldiga hornet, vilket antingen satan själv eller trollpackorna, som personen fört hava, sätter in i den vänstra sidan strax under armen, på vilket ställe, så snart de peka med fingret, utkommer först nålen, som sitter vid hornet och sedan hornet.

Samma horn sätta de åter in med dessa ord: "Kvist upp, kvist upp", och tycka sig de, som så i sidan hornet hava, att det kan kännas utanpå huden, vilket likväl under rannsakning icke kunnat förmärkas. Av detta hornet smörjer sen den invigde sig själv, men i begynnelsen är "lärmodren alltid tillstädes".