Det bästa du kan göra är just att bryta all kontakt med henne. Klipp av alla band, gör dig av med allt du har i ditt hem som har med henne att göra osv

Det kan vara stor idé också att ta itu med dina känslor, gå till botten med dem och ta reda på varför du känner som du känner. Kan vara bra att vara klar med det innan du går in i nästa förhållande.

Här är en länk där du kan hitta besvärjelser och ritualer som kan hjälpa.

#1 Jag har brutit kontakten med henne, flyttat till polare och gjort mig av med lägenheten, alla möbler och minnen står dock i föråd tills vidare.

Även klippt alla andra band så gott det går (säkert en hel del kvar, men varken kan eller orkar i och med det extrema hatet just nu), hon är en häxa i mer än en bemärkelse, kallar sig själv för en och nu i det sista även levt upp till en.

Redan i ett nytt förhållande, men med en normalsvensson som inte tror på det andliga (men redan fått känna av och blivit invigd i det), en som utan att behöva läsa om det kan det med att vara fullt öppen, ärig och bara talla sanningar.

Dra lärdom och tvinga dig att gå. Tvinga dig själv att se situationen utifrån, tvinga dig att dra lärdom ifrån den, förstå den. Vänd dig och gå.

#3 Har lärt mig extremt mycket av situationen, även hur man bryter speciella magiska band som läggs eller har legat en längre tid.
*har insett att allt magiskt går att bryta mellan 2*

Förstå den kan jag inte, men jag kan stå bakom hennes beslut och jag kan förlåta henne, men tror aldrig jag kan ta beslutet till mig och förstå det.

Har vänt mig för att gå nu, har försökt att bygga för hennes skull på något hon så lyckligt slet i tusen bitar och slängde i soporna.
Har funnits som en vän i ryggen på henne i nästan 3 månader, på avstånd och långt borta, men ändå som en vän.

Nu har jag vänt för att gå delvis pga hatet i sig och delvis pga att hatet tar för mycket av mina krafter som behöver gå till annat.

#0 "Behöver råd om hur man får kontroll på hatet för att kunna återgå till det andliga arbetet som jag vill kunna arbeta med."

Du måste gå igenom smärtan för att komma ut på andra sidan. Att "få kontroll" över känslorna av hat innebär inte att du blir fri från dem, risken är att du tränger undan dem tillfälligt, men det löser inget på sikt.

Som Bappho skrev, så kan det kanske vara en bra idé att gå på djupet med dessa känslor, innan du går vidare. Tänk om detta är en del av ditt andliga arbete?

#5 Jag har funnit varti hatet ligger. Det är kroppens försvar och försök till att finna tröst. Den vetskapen gjorde att jag kunde släppa på det värsta hatet. Jag har ett sorgarbete att ta tag i, ett arbete som kan ta år i värsta fall men nu är det i vart fall på gång.

Går och bär på mycket sorg och nu det sista fick bägaren att rinna över. En sorg i taget och tömma bägaren helt, eller i vart fall så gått det går.
Ju mindre sorg jag bär på ju starkare blir jag i sårbara situationer.

#6 Vad bra att du hittat roten till det onda och lycka till med ditt sorgearbete.

#6 Ja, det låter jättebra och du verkar klok och insiktsfull. Allt gott till dig!

Hej (jag är ny här på forumet:)

Nåväl: Jag har hatat mycket i mitt liv, upplevt många svek. Sveket lämnar en reva i energikroppen. Mitt sätt att hantera detta är att:

1:) möta rädslan och hatet/ilskan utan undanflykter

2:)Känna känslorna fullt ut (slå på kuddar, gråta, dansa, skriva, trumma, skrika eller vad som funkar)

3) Meditera på energikroppen och visualisera hur revorna läker (med färg eller andligt ljus). Ibland när man mår dåligt är det ju svårt att "se" med de inre ögonen. Då brukar jag tänka det i ord eller rita det istället.

Detta har fungerat bra för mig.

# Jag har kört med allt utom slå, skrika och meditera och tyvärr känns det som om jag fortfarande står på ruta 1. Försöker nu att ha tålamod, vilket inte alls är det enklaste, vill ju komma genom sorgen nu.

den 26:e februari är det 4 månader sedan jag såg henne senast och fortfarande gråter jag enormt mycket. Skäms inte längre för att gråta, det har blivit naturligt och jag gör det där jag befinner mig, så väl ute på stan eller i goda vänners sällskap, och hemma.

Att älska någon in i själen har visat sig vara ett helvete att släppa och dessvärre är att jag slängt mig in i något nytt och lyckats få den nya att ha samma känslor för mig som jag försöker släppa till mitt ex… Jag har försatt mig i en rävsax utan desslike…

Saknar det jag hade något grymt, men uppskattar att min nya kan se och ta alla fel jag gjorde i det gamla och acceptera dem. Jag är fri i mitt skrivande och hon IRL. En överensöverkommelse som bygger och inte stjälper.

Tyvärr tror jag inte min nya orkar med mitt sorgarbete i längden, hon sätter inga gränser och eller vissa tider, men jag sårar henne något så in i helvete bara genom att andas.
Jag vet ju hur det är att bli sårad och det sista jag nu vill göra är att utsätta någon annan för det. Tyvärr måste jag snart själv välja och inte förlita mig på min nya, behöver nog vara ensam och själv i ett par år, kärleken gör ont, att älska dödar…

Hej!

Jag är också ganska ny, eller nygammal skulle jag kanske kalla det.

Vad jag inte förstår är varför du fortfarande har haft kontakt med ditt "hatobjekt" trots att hon har svikit dig så? Inte alls bra för din självkänsla och nästan omöjligt att gå vidare under såna omständigheter. (Fanns det ändå inte ett liiitet hopp kvar hos dig, om att ni skulle börja om..? så det var orsaken till att du ville vara hennes "vän"? Nu har du insett att hon menar allvar och bara vill vara din vän - och då blir du på nytt lika sårad..?) Släpp henne en gång för alla som de andra råder dig till också. Du sårar bara dig själv genom att stanna kvar, och ärligt så tror jag att det är därifrån ditt hat har fått slå rot. Du är sårad och "straffar henne" genom att hata henne - vilket jag innerst inne inte tror att du gör. Ditt hat riktar du i slutändan mot dig själv eftersom du mår så dåligt av det.

Jag har en liknande erfarenhet. Min sambo, som jobbar 50 mil hemifrån, hade ett förhållande bakom ryggen på mig under drygt ett år där han abetar. Min intuition kom på honom. Jag hatar honom inte för det. Jag ömkar honom, men om det är någon skillnad vet jag egentligen inte - han är i alla fall kvar, trots att jag helst har sett att han hade dragit för länge sen. Konstigt nog blir man som en magnet när man visar att det kvittar vilket beslut  ens partner tar..