Jag fullkommligt älskar kristen mytologi! Försöker för tillfället studera ämnet djupare, så det var ett roande sammanträffande att finna denna tråd.

Kärt barn har många namn sägs det - skyddsandar, totem, änglar, själsguider, vägvisare, fylgior, och så vidare. De är alla olika namn på samma sak, sett ur olika religioners perspektiv. Om något positivt kan finnas vid din sida, varför inte något negativt för balansens skull?

Kommer du ihåg den gamla klassiska iden om att ha en ängel och en djävul på din axel, någon som viskar i ditt öra? En att vara ditt samvete, en att locka dig på villovägar?

Det är inte otänkbart.

Nej, jag tror inte på dem, eftersom jag inte är kristen.

Jag tror inte heller att de kan "buntas ihop" som i #1.

#2

Bunta ihop? Du menar mitt påstående om att de bara är ett av många namn på samma sak?

#1 Jag är också vansinnigt förtjust i kristen mytologi och älskar både änglar och demoner… men just som mytologiska väsen. Precis som att jag tycker att kentaurer är fascinerande, men inte tror att de faktiskt finns.

Fast personligen ser jag inte änglar som de där ljusa små bebisvarelserna eller väna gestalterna. Jag ser dem som grymma och fördömande, precis som sin kristna gud. De är guds soldater, och att vara "änglalik" är för mig att vara oerhört vacker, stark och hänsynslös, inte ljuv och älsklig.

Personligen så dras jag mer till änglarna än till demonerna, men i grund och botten påminner de väldigt mycket om varandra och gränsen för vad som är vad är ganska fin. Jag hade inte velat möta varken en ängel eller en demon - om de hade funnits :)

#4

Precis, som mytologiska väsen är de mycket fascinerande, men jag är enormt skeptisk till personifieringen av dem. Men precis som du skriver, om de fanns skulle de inte vara så "fluffiga" direkt - när Gud behöver ha något gjort skickar han en ängel. Göra Eva gravid? Ängel. Döda alla förstfödda barn i Egypten? Ängel. Inte varelser man tar en kopp te med precis. Så kallade skyddsänglar ska väl vara annorlunda, och då antar jag att…eh…ens "personliga demon" fungerar liknande - mer som  representanter av dygderna/synderna.

Enligt någon gammal kristen legend (en dag ska jag börja skriva ner källor) så ska änglakriget (populärt tema i film) ha producerat tre fraktioner dock - änglarna, som valde Guds sida, demonerna/fallna änglarna, som valde att göra revolt med Lucifer (eller som tyckt de mänskliga kvinnorna varit lite för trevliga och haft sex med dem) och älvorna som vägrade välja sida. Mycket intressant med en koppling mellan folktrons älvor och kristendommen.

Gud som grym… Well, Gudar/Gudinnor i alla tider har väl varit en smula "egna". ;)

#4

Rollspelare förresten - tar inte WW upp det där med älvorna i "Demon - the Fallen"? Har för mig att jag såg en referens till det däri. WW har minsann flörtat en hel del med okultismen när de skrev sina rollspelsböcker! ;)

Ååååh vad mycket spännande ni skriver om!!!!

#3 Japp.

#8

Hur ser du på saken då? Skulle vara intressant om du kunde utveckla din syn på saken. Ensidiga svar på ett debattforum tar ju död på diskussionen. =)

#7

*Skratt* Har plöjt mycket i ämnet - kristen mystik är ju min passion. ;)

#9 Dels är jag stark polyteist och tror inte att gudar/makter är facetter av någon "helhet", dels är det du räknar upp en vild blandning av företeelser/varelser som dels kan ses som relativ specifika både till funktion och kulturtillhörighet som t.ex. fylgjor, med andra som kan sägas vara luddigare beteckningar som vägvisare eller skyddsande.

#11

Tror inte heller på facetter - jag tror de är samma sak, men olika folk/kulturer har genom tiderna gett det olika namn för att göra det enklare - från Vikingar till New Age rörelsen, därav spesifika namn som "fylgior" och mer luddiga som "vägvisare".

Men det är som sagt min tro/tolkning. Det innebär inte att du har fel och jag har rätt. Ej heller motsatsen.

#12 I enstaka fall kan de nog vara samma, i andra fall inte, vilket för mig gör det meningslöst och riskabelt generaliserande att gra dem över samma kam. Men det är som du säger, det är min övertygelse och det var också därför jag reagerade på #1, det var ett så kategoriskt uttalande.

För omväxlings skull håller jag med Ganna. En arab, en kines och en svensk är inte samma sak om man pratar om kultur eller genetik osv. Klumpar man ihop dem under begreppet "människor", så innebär det fortfarande inte att det bara finns en enda sorts människa.

#13

Ber om ursäkt, borde specifierat att det var mina egna teorier och inte en sanning etsad i sten. Internet har tyvärr inte samma nyanser i språket som talet har. Hoppas jag inte trampade på några tår.

#14

Tror vi ser det ur helt olika perspektiv. Själv tycker jag nog att människor är människor. Kulturella skillnader, ja. Genetiska, ja. Men likväl - människor. Alltså, samma sak men med olika namn.

Förtydligande: Vi har olika "namn" - arab, kines, svensk - men vi är "samma sak" - människor.

---

Har ingen aning om jag blev tydligare nu eller gjorde det ännu mer luddigt.

Som jag ser det så finns många olika slags andliga väsen, och det är en hopplös uppgift att försöka kategorisera dom eftersom vi alla upplever dom olika. De flesta religioner har väl sin uppdelning där jag kan tycka att den kristna mytologins uppdelning i onda (demoner) och goda väsen (änglar) är lite väl snäv. Jag är mer lagd åt den norröna mytologin, men det är inte en enkel sak att hålla isär och kategorisera alver, diser, vättar, dvärgar, thursar, rådare, naturväsen och olika slags gudar heller, i myterna flyter begreppen ofta ihop.

Som jag tolkar det #1 skriver så kanske samma makt/varelse kan ses olika beroende på vem som betraktar den. Om jag, en kristen, en muslim och en hindu skulle vara ute och promenera och råka på en jäkligt kaotisk och besvärlig kraft skulle jag kanske kalla den en thurs, den kristne en demon, muslimen en djin och hindun en asura. Därmed inte sagt att det nödvändigtvis är samma sak, men det är ju en hopplös uppgift att avgöra vem som har rätt.

Personligen är jag inte förjust i den kristna mytologin och har därför svårt att relatera till vare sig änglar eller demoner. Tror inte heller på gott och ont, men tror att olika väsen har olika energier som kan uppfattas som harmoni/kaos, ljus/mörk eller vänlig/fientlig.

#15 Om du verklien ska ursäkta dig, bör du inte ta tillbaka uttalandet med hjälp av den triviala härskartekniken med "ömma tår".

Det går inte att särskilja olika andliga begrepp från kulturen där de existerar. Att säga att en demon är samma sak som en Fylgia är som att säga att en "cowboyhatt" är exakt samma sak som en "Fez", bara olika språk att uttrycka det på. Visst, de är båda hattar men de är knappast samma sak.

Intressant Casiopeia…… Det här tåls att fundera mer på :)

Som jag förstått så väljer ofta andar att visa sig i en skepnad som den betraktande har förmåga att relatera till. När du möts av din mormors ande på andra sidan visar hon sig i den kropp du minns henne som, även om den anden burit många olika kroppar genom tiderna.

Gud och änglar är inte delar av min världsbild, även om jag mötte en lärare i andevärlden en gång som såg ut som en ängel. Jag tror att mina lärare tar utseende efter mitt medvetandes kapacitet.

Jag är dock övertygad om att man mha visualisering av tex änglar kan nå och arbeta med en viss typ av energi. Visualiserar du istället demoner når du en annan typ av energi etc.  Det blir som ett verktyg för att åstadkomma det man vill.

Sen vet jag att folk jag känner har sett varelser från andevärlden som sett ut som solklara demoner med skit-obehaglig energiutstrålning, och vad för typer detta varit har jag ingen aning om. Självklart finns det typer i andevärlden som inte är bra för en! Men jag tror inte det är så enkelt som att man kan klumpa ihop alla och kalla dem en sak. På samma vis finns det många andar som hjälper och stöttar en, och dem kan man inte heller klumpa ihop.

Änglar och demoner kan vara bra att använda i diskutioner men att någon av dem existerar vet jag inte, har inget bevis för det. Krafter ja men att namnge dem som just det känns lite b-films aktigt.

Mörkt/ljust ont/gott bara motpoler till varandra.

Logiken bygger på motpoler på antingen eller.
Men det andliga är allt annat än logioskt och bör på så vis inte lyda under de logiska lagarna.
Själv tror jag att en anledning till att alla följer de logiska lagarna är att språket i sig inte klarar av mer. Bara svenskan som har ordet lagom tex. och även det ordet lyder under de logiska lagarna genom lagen om det uteslutande 3.

Mina tankar och som sagt ganska logiska om jag får säge det själv :)