Häxan & Djävulen
Visst låter titeln fruktansvärt fördomsfullt och gammalmodigt???
Men jag kunde inte komma på någon bättre titel på den fråga jag fick på min blogg alldeles nyss.(www.magiskblomma.bloggplatsen.se ) Håll i er! Den var så "dum" så jag måste publicera den här.
citerar:
Tror du på djävulen? Du är ju en häxa.
Kan det vara mer fördomsfullt? Jag trodde att dessa tankar hade dött ut?
Vad säger man? Och hur svarar man på den frågan? Ni kan ju läsa mitt svar på min blogg. http://magiskblomma.bloggplatsen.se/fragor/#fragor

Tycker det var bra svarat :) Men såna kommentarer gör en verkligen trött ibland :/
Visst var det en lite korkad fråga men samtidigt; om personen ifråga är helt obekant med wicca/nyhedendom/"modern" häxkraft, är den så underlig då?
Förhoppningsvis har personen fått en annan bild av häxor av att läsa ditt svar.
Hmmm, verkar mer logiskt att fråga någon "Tror du på djävulen, du är ju kristen?"
För mig iallafall….Men att kalla sig häxa kan ju vara oerhört provocerande för vissa, skrattretande för andra o.s.v
Det är ett laddat ord och jag antar att man får ta en del gliringar om man är öppen med sin livsåskådning.
Jag tror att de flesta människor har nån tro på att det finns krafter i omlopp man inte kan se, och också accepterar att andra har det, till en viss gräns.
Ingen säger särskilt mycket om att någon läser horoskop, eller att någon tyder sina drömmar…Folk kan ha lyckoamuletter från semestern i Peru och visa upp i personalrummet utan att någon höjer på ögonbrynen.
Om du däremot visar upp en amulett du tillverkat åt dig själv är risken stor att folk tycker att du är lite koko…
Det verkar som att de flesta blir mest provocerade av magidelen, kanske upplevs det förmätet att hävda att man på något sätt har kraft att påverka sitt öde.
Det kan upplevas antingen rent löjligt eller också är det någon slags tanke om att någon (Gud) ger oss det vi möter i livet och det ska man inte försöka ändra på.
Men, som sagt, tror att det är reaktioner man får ta om man väljer att kalla sig häxa…
Personligen tycker jag mycket om just det ordet, men jag lägger något helt annat i det än den gängse bilden av kvasten och vårtnäsan.
Men eftersom jag vet att det hos många andra väcker helt andra associationer så presenterar jag mig inte som häxa på föräldramöten..
Nu menar jag inte att man ska "dölja" sin livsåskådning men har man valt en annan tro än vad som är gängse norm så blir man ifrågasatt. Och det gäller ju inte bara för oss som sysslar med sånt här, en svensk man som konverterat och promenerar runt i oranga munkkläder blir också rätt ifrågasatt.
Tänkte för övrigt passa på att kommentera ditt andra inlägg, det om din planerade bok!
Framförallt tycker jag att du ska hålla kvar i tanken om att skriva lite personligt. När jag för många år sedan snubblade över "klassikern" "Häxans handbok" av Dannie Druehyld blev jag helt förtrollad.
Boken i sig innehåller ju egentligen inte så stora mängder konkret information, men vad hon lyckades med var att inspirera och visa i vilket kreativt flöde en häxa lever!
Sedan har jag läst mängder med böcker, många med mycket konkret info á la "som häxa måste du införskaffa en athame, en bolline o.s.v. Och ständigt detta upprepande av sabbaterna, när, var,hur. Men få böcker har något personligt över sig, vore jättekul med en personligt skriven bok, kanske en beskrivning av just dina personliga traditioner kring högtider eller nån typ av vardagsmagi som du själv använder.
Hur livet som häxa yttrar sig i din tillvaro, om du förstår vad jag menar. Sånt väcker iallafall mycket inspiration hos mig, att läsa om hur andra införlivar magin i tillvaron.
Lycka till med skrivandet!
Jo saken är den att det blir "dumma" eller dumma ska man inte säga.. men det blir jobbiga efter ett tag…Men man överlever… utav femtio kommentarer så är det kanske två eller tre som är lite jobbiga.
Man ska ju inte behöva förneka vad man är bara för att det finns folk som har åsikter.