Yup, ibland så undrar man ju!

Kommer ihåg hur besviken jag blev första gången jag mötte min f.d översteprästinna och tillika häxa ut i fingerspetsarna. Hade föreställt mig svart spetsig hatt, kvast och vårta på näsan. Istället fann jag en kvinna i 40-årsåldern med kort nsaggat slarvigt blonderat hår i jeans och munktröja….. Det var tider det^^

Jag bor också i gbg och har också gått och tänkt så om människor, skulle det inte vart kul om vi tänkt så om varandra på bussen eller över drottningtorget eller nåt! :D

Jag träffar ibland människor med solklar häxpotential. Jag lixom känner att de är födda till häxor, och blir så besviken när jag undersöker saken och de säger att de inte är andliga alls, och att de inte tänkt så mycket på dedär med vad de tror på. Då brukar jag säga att de kanske skulle fundera lite mer på det någon gång.

Haha:D

jag är likadan! försöker alltid lista ut på folk om dom är häxor eller inte. ibland får jag också känslan av att någon är det men det är kanske bara för att jag tycker det är så spännande.och för att jag vill träffa någon som är det.

brukar kolla på folks kläder men det kommer jag inte långt med. men kul är det!

#5 Nej, kolla på kläder kommer man verkligen inte långt med… :) Min huvudsakliga stil, till exempel, kan nog tolkas som lite "häxig" - men vissa dagar åker jag buss med mjukisbrallor och urtvättad t-shirt, eller thermo-ridbyxor och stor jacka, eller till och med (fast det är visserligen vääldigt sällan) blåjeans. Då ser jag inte häxig eller magisk ut för fem öre :) Det kan dölja sig en liten häxa bakom vilken fasad som helst!

Haha jag brukar också kolla på folks kläder ibland:P

Men jag har ju på mig vanliga kläder så dom andra borde ju också ha de…

Haha jag har också tänkt på det :0

jag tänkte på det när jag var på väg till skolan faktsikt. x3

Jag har träffat på en jag tror kan vara en utan att själv kanske veta.

Vi börja diskutera typ religion på jobbet. En kille tror inte på något. han tror på nuet i princip. Men så var det en annan kille som prata om universum och oändlighet. Han tror på själar som lever vidare och sedan föds man på nytt. Vist var de lite som buddism men de han prata om, om oändligheten och att man ska testa lägga sig ute på en glänta i skogen och titta upp på stjärnorna och upptäcka hur många tankar och idéer man har kring massa saker. Och hur trygg man känner sig när man kollar upp på stjärnorna och månen.

Ja då tveka ja inte på att han bär på något magiskt så att säga ;)

Sedan finns det de som helt enkelt bara utstrålar häxighet. Jag hade en stallkompis i min förra hästs stall som jag kom så ruskigt bra överens med, trots en åldersskillnad på över 20 år. Vi bara klickade. Och helt plötsligt, en dag, så började hon prata om tarot och sin häxcirkel och en underbar meditations-cd som hon hade och som hon tyckte att jag skulle låna. Jag frågade såklart hur det kom sig att hon var så öppen med detta (enligt erfarenhet så kläcker man kanske inte riktigt ur sig att man är häxa till vem som helst, inte ens nära vänner… jag pratar aldrig ens religion med vem som helst) och då sa hon just någonting i den stilen, att det bara märktes att jag var häxa. Jag kunde bara tilltala att jag fått liknande vibbar från henne, men inte vågat bryta isen.

Ja, jag lånade skivan av henne, och efter den dagen hade vi många fina ridturer när vi pratade häxigheter och utbytte historier och erfarenheter med varandra :)

Hmm, jag kanske borde ringa henne någon dag.

#10 härligt! Jag vill också hitta häxvänner där man minst anar det. *saknar*

Visst är det kul att kolla på folk, hur de klär sig och beter sig. Själv smälter jag in i mägnden även när jag försöker sticka ut.

#10 Vad härligt att hitta en sådan vän :)