Med tanke på den s k jantelagen så påverkas vi nog en hel del. Tror att det är nedärvt i våra gener. Man ska inte sticka upp. Eller ut. Eller åt något annat håll.

Men, när man börjar resa sig upp ur det där jantelagsträsket och våga stå för den man är och vara trygg i sig själv, så kan man nog klara av avund och missunnsamhet så mycket bättre.

Men avund och missunnsamhet är ju förstås också energier som riktas, medvetet eller omedvetet. Så nog kan de vara skadliga.

Det bästa skyddet är nog att för det första inte ta sig själv på för stort allvar och inte heller ta andras utspel på för stort allvar heller. Låta dem få ha sin lek för sig själva om det passar dem.

Som en klok ung kvinna sa: Love me or hate me. :-)

Lite roligt att du tog upp just jantelagen :)

Hur ser du själv på din frågeställning?

Avund kan jag hantera från andra och även att jag kan känna avund. Men om någon missunnar mig något kan jag ta det väldigt hårt och tyvärr suger det massor av energi/ork/motivation.

Jag kan vara avundsjuk på folk av diverse anledningar, vilket jag kan säga öppet. Men aldrig missunna någon något om jag inte verkligen ogillar personen från början och då brukar jag inte ens lägga den energi på att bry mig.

Blev kanske lite rörigt, men ja… Så är det :)

#4

Är lite inne på samma spår som du. Jag kan inte odelat uppleva avund som något negativt.

Att vilja ha SAMMA sak som nån annan, det kan inbland vara sporrande. Framförallt känns det som att avund kan komma av bli inspirerad av andra och deras ägodelar eller förmågor. T.ex. brukar man ju INTE avundas nån, när den befinner sej i dilemma.

Tycker många gånger att jag avundas den som jag beundrar. Dessvärre kan jag precis påstå att jag inte känt av andras avund mot mej. Eller kanske det är tur?

 Däremot kan jag bli tokig, när människor ska ha nåt enbart pga. avundsjuka, för att nån annan har nåt - och inte för att de behöver det eller tycker om det. Då slår det slint, tycker jag.

Att däremot missunnas nåt gör mej ledsen. Att missunna nån annan nåt, det gör jag bara om jag har drabbats av vrede eller i riktigt sällsynta fall rent hat.

Men båda dessa känslor är kanske viktiga för mänsklighetens utveckling på så sätt att de sporrar oss till att förbättra saker…