berättelsen kommer lite längre ned i inlägget ;)

Det är så att jag tänker fråga er en rätt konstig fråga;

Är det någon som vet vilken berättelse jag svamlar efter?

Har googlat, men hittar inte. Iaf, när jag va liten, gick i 4an eller 5an så lånade jag hem en bok ifrån biblioteket.

Boken handlade om olika sorters, ja övernaturliga varelser, om spöken, varulvar, vampyrer, tomtar, troll.. Allt! (det var en barn bok). Men iaf, ett avsnitt i boken handlade om Mylingar. Alltså andarna ifrån döda barn som inte begravts i vigd jord.

Jag hade aldrig hört om mylingar innan och blev därför jätte fashinerad, och kan inte få berättelsen som hörde till kapitlet ur huvudet.
NU kommer vi till min fråga! Är det någon som vet hur den här berättelsen gick? Jag kommer inte ihåg vad boken heter så kan därför inte låna den och läsa berättelsen igen.

Berättelsen gick ungefär såhär ;

Det var en gång en man som var på resa, låt oss kalla honom Gunnar.

Gunnar hade gått hela dagen och var väldigt trött, så när det började mörkna stannade han vid närmsta hus och frågade om det fanns ett rum att låna över natten.

Mannen i huset sa till honom att det fanns ett hus en bit bort som han kunde få sova i, och han fick stanna hur länge han ville för det var ändå ingen som bodde i huset eftersom det spökade där.

Gunnar skrattade bara när mannen sa att det spökade, han trodde väl inte på sådant skrock! Han fick nykeln till huset, gick över dit och började packa upp sina saker, och gick därefter direkt till sängs och somnade genast.

Efter någon timmes sömn vaknade han utav att han hörde små små fötter stampa ute i köket, så han klev upp försiktigt och gick ut i köket för att kolla vad som stod på.

Va i..? utbrister han när han ser ett barn på ca 4-5 år stå på köksbordet och dansa för glatta livet.

Han kollar på barnet, blir arg och skriker åt barnet att försvinna. Barnet slutar då dansa, kollar på honom och tynar sedan bort, försvinner ut i tomma luften.

Gunnar gnuggar sig i ögonen, han måste ha inbillat sig alltihop, för lite sömn under sån lång tid är inte bra för kroppen. Fundersam går han och lägger sig igen.

Dagen därpå vaknar Gunnar och har då helt bestämt sig för att det som han såg förra natten bara var en dröm.

Hela dagen går, och Gunnar återvänder till stugan för att sova över ännu en natt. Byn han hade kommit till verkade trevlig, och eftersom han inte behövde betala för sitt logi så hade han inte brottomt iväg.

Åter igen så hann Gunnar bara sova någon timme då han väcks utav de dansande fötterna.

Han kliver upp, går ut i köket och ser att det är samma barn som åter igen står på hans bord och dansar. Nu behärskade han sig, och frågade hövligt ; Vem är du, och varför dansar du på mitt köksbord?

Barnet slutade inte att dansa, men svarade ; Jag bor här, och jag dansar för att jag inte kan få ro!

Gunnar blev då rädd, var det här spöket som det hade talats om? Han står bara och kollar på barnet som efter en kort stund åter igen bara tynar bort och försvinner.

Natten därpå, hade Gunnar bestämt sig för att verkligen bevisa för sig själv att det inte alls var något barns osaliga ande som dansade på bordet om nätterna, utan bara hans fantasi och trötta hjäna som spelade honom ett spratt. Så han gick och la sig, men sov inte. Utan väntade.

Det hade väl gått en dryg timma då fotstegen började höras ifrån köket igen. Han klev upp, gick ut i köket och frågade barnet åter igen ; Vem är du, och varför dansar du på mitt köksbord?

Barnet svarade ; Jag bor här, och jag dansar för att jag inte får någon ro!

Gunnar blev fundersam, vad menade barnet med att inte få ro? Han frågade ; Hur kan jag hjälpa dig att få ro?

Barnet slutade då dansa, kollade på Gunnar och svarade: Min mor dödade mig för att hon inte orkade med mig, hon kommer att passera det här huset imorron vid middagstid. Hon kommer bära en röd sjal över huvudet och bära en korg med bröd.  Jag ligger begravd under farstutrappan.    Där slutade barnet prata, hoppade ned ifrån bordet och gick ut igenom dörren.

Dagen efter tog Gunnar kontakt med mannen som han hade fått lånat husnyckeln av, berättade allt som hänt och mannen konstaterade att ; ja, det var därför ingen har velat bo i huset innan. De blev rädda för mylingens dansande.    Tillsammans gick de och bände upp plattorna framför dörren till huset och mycket riktigt fann de skelettet ifrån ett litet barn därunder.

De gick till kyrkan och fick benen välsignade av prästen, sedan grävdes de ned alldeles innanför kyrkogårdsmuren.

Hela historien slutar med att kvinnan blir fängslad och ställd tillrätta för sitt brott, och hela alltihopa slutade med "och sedan dess har barnet aldrig dansat igen", eller något liknande :P

är det någon som känner igen historian och kan återberätta den riktigt?

Det jag skrivit nu är bara något som jag har hittat på själv :P

Tagit det lilla jag kommer ihåg ifrån berättelsen och fyllt i resten själv ;) det är inte säkert att det var på ett bord som mylingen dansade heller, det kan ha varit i fotänden på "gunnars" säng också. Jag har läst så många spökhistorier nu så alla börjar flyta ihop med varandra lite här och där haha :) Men ah.

Tacksam för svar, och annars så varsogod, en liten berättelse om ett barna spöke som inte kunde få ro ;) :)