Jag har nog samma syn som du, åtminstone när det gäller din post. Jag tror definitivt på att man får tillbaka det man ger, karma, eller vad man kan kalla det för. Jag tycker att man ska tänka efter flera gånger innan man gör något som påverkar andra och detta gäller väl även om det inte handlar om magi.

När det gäller att lära ut så beror det på vad. Jag personligen vill inte uppmuntra till något som kan användas fel om jag inte är övertygad om att personen kan ta ansvar. Jag vet att det på något sätt innebär att jag tar ansvar för deras handlingar men så känner jag…

Å andra sidan finns det många saker som jag inte tror kan missbrukas eller göras fel och det kan man kanske lära ut till vem som helst.

Oftast om man ska lära ut något så ska ma nitne ta roleln som allvetande mästare, "lärjungen" tenderar till att bli väldigt besviken när h*n inser att mästaren inte alls kan något.

Att lära ut med principen "du får en smula idag, och en om någon dag, sedan när jag anser dig redo, får du ytterligare en…" sånt är bullshit….

Ska jag lära ut ngt så säger jag "såhär gör jag, kanske det fungerar för dig elelr så får du komma på hur du ska göra själv." Magi kan utövas på lika mågna sätt som det finns perosner som utövar den.

men ma nhar ett ansvar framförallt emot sig själv och mot de som finns runtomkring en.

Om man måste lära ut saker o ting, så börja med basics, tröttnar  perosne ni fråga på det, så är det väl lika bra, antingen söker denna personen infon/erfarenheten själv eller så slutar perosnen helt upp med det h*n hålelr på med.

Jag tycker också att magi (och all form av påverkan allra helst) först ska begrundas. Är det för allas bästa? Varför vill jag det här och kan jag ta konsekvenserna? Går det att lösa på något annat sätt än med magi? För mig är magi lite av en sista utväg.

När det också talas om ansvar… Att ta ifrån en människa förmågan att göra egna misstag tycker jag verkligen inte är helt rätt. Visst är det dumt att göra misstag som folk varnar för, men samtidigt är det då man lär sig något. De tillfällena i livet då jag har kommit till insikter är inte då jag har gjort rätt, utan då jag har gjort fel. Både vad gäller magi och vardagssaker. Om man bara lyssnar på andra och gör vad andra tycker är rätt så blir det till en viss gräns missriktad hjälpsamhet. Att vara ung och dum tror jag är en del av den naturliga processen till mognad.

#3 Jo, fast kan man ta ifrån en person möjligheten att göra misstag genom att inte ge dem råd?

För min del handlar det bara om att JAG inte vill ge råd om något som kan vara farligt eller destruktivt. Jag föredrar att ge positiva och enkla råd som inte kan skada någon, speciellt om det är någon jag inte känner.

Men jag förbjuder ju inte någon annan att ge råd, säger bara att jag inte gör det.

#4

Jag menade absolut inte att man inte ska ge råd.  Jag gjorde bara en liten avstickare med den här tanken som jag fick igår med tanke på allt som det varnas om på forumet. Det handlar ju lite om ansvar. Vad jag varnar för är kanske att vara allt för överbeskyddande. Du gör självklart så som du anser vettigt, och alla andra också.

Man lär sig genom misstag, men man ska ju ändå ta ansvar och tänka efter vad man ber om, innan man ber om det.

Att det man sänder ut kommer tillbaka trefaldigt är en bra regel att tänka på innan man gör något alls. Man ska sätta sig ner och tänka efter före.

Jo, och inte göra något som kan vara direkt farligt. Det är skillnad på att vara dum och dum.

Naturligtvis ska man inte ta ifrån någon möjligheten att skapa sig egna erfarenheter men det är ju onödigheten att de gör erfarenheter som inte är bra eller direkt skadliga som tex "anden i glaset".. Min erfarenhet är, att detta inte är någon oharmlig lek med det ockulta, utan något allvarligt ponteniellt farligt.

Ni har så rätt så! Kunde inte ha sagt det bättre själv!