Det jag kan berätta är att Nerthus är en Jord Moder Gudinna. Förr hyllades hon genom att man drog en vagn med en Prästinna/Gudinnan i genom byarna. Detta var för att ge fred och harmoni åt folket. Vapen lades ner när Hon kom. Folk hyllade henne för Hon (jorden) var deras moder och gav dem mat och näring. Hon är plogens Gudinna och Hennes heliga träd är eken. Hennes djur är kon.
Det finns säkert massa annat och andra tolkningar av detta. Men detta är mitt lilla bidrag.
Hoppas firandet blir trevligt!

Här kan du iallafall läsa lite om henne:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Nerthus

http://www.popularhistoria.se/o.o.i.s?id=52&vid=415

Gudinnan Nerthus är förövrigt ganska skymd och hemlig. Man vet egentligen inte så mycket om henne, urgammal som hon är.

Lycka till!

Tackar ödmjukast! Ska plugga genast :)

Gör det, och för alla övriga intresserade i v:a götaland så kan jag bara säga: åk dit och närvara, det kommer att bli fantastiskt.

Vill ni läsa mer så kan ni finna info på:

http://www.kvinnaniklippan.se/

Jag skulle själv ha deltagit, men har fått ett annat erbjudande som också kändes exklusivt: liknande firande i Näsåker, med tealogerna, skall bli väldigt spännande.

Ha det så trevligt ladysparkle, och berätta gärna efteråt vad det var som jag valde bort, så kanske jag kan återkomma och berätta om hur vårt firande blev.
Det kanske finns fler här som vill berätta mer om sitt firande också?

Däremot beror langobardernas berömdhet på deras fåtal; omgivna av en mängd mycket starka folk trygga de sig ej genom undergivenhet utan genom strider och faror (genom tapperhet och djärvhet). De efter dem följande reudignerna och avionerna och anglierna och varinerna och eudoserna och svardonerna och nuithonerna omgärdas av floder eller skogar. Och det finnes ingenting anmärkningsvärt hos varje särskilt folk, utom att de gemensamt dyrka Nerthus, det är modren jorden, och tro, att hon deltager i människornas angelägenheter och far in bland folken. Det finnes på en ö i Oceanen en ej (av mänskligt bruk) orenad lund och i den en (åt gudinnan) helgad vagn, höljd i ett täcke; att beröra den är endast tillåtet för prästen. Han märker att gudinnan är närvarande i sin helgedom och ledsagar henne i djup vördnad, när hon kommer åkande efter kor. Då är det glada dagar, och alla ställen, som hon värdigas besöka och gästa, äro festprydda. Man går ej i krig, man anlägger ej vapen; allt järn är inlåst; fred och ro känner man blott då, älskar man blott då, ända till dess samma präst återinför gudinnan i helgedomen, sedan hon fått nog av samlivet med de dödliga. Sedan tvås vagnen och täcket och, om man vill tro det, själva kultbilden i en avsides liggande sjö. Slavar förrätta tjänsten, men genast uppslukar dem samma sjö. Härav en hemlig skräck och en from ovetenhet om vad detta är, som blott de som skola dö få se. -Tacitus Germania

Mycket intressant läsning!

Ack så trist, men icke att jag kom till Offerdammen denna kväll. Skit. Blev dålig. Omen? Kanske…När jag bor nästgårds ska jag inte gnälla kanske ;) En vacker dag så. Och TACK Lightseeker! Kul att läsa och se bilder från er resa hit. Lev väl ni alla.

The Scandinavian peoples venerated a male god Njörðr, which is according to the soundlaws the same word as Nerthus and it agrees quite well with the original significance of the root *ner- that he was a god, not a goddess. Usually scholars consider him to be a later form of the female divinity mentioned by Tacitus, the reason of the changing of sex being the fact, that stems in -u most commonly had a masculine gender 83). I think it altogether [37] improbable that a deity should have changed its sex only because the form of the word could favour such a change and I am inclined, on the contrary, to suppose, that this deity Njörðr has been from the very outset a male god; what must be explained is not the male gender of Njörðr but the female sex of Nerthus.

It seems to me quite possible that Tacitus has misunderstood the exact meaning of the rite he heard something about and which he himself never saw practised. He identifies this goddess with Terra Mater and indeed the cult with the cart drawn by cows and the bathing of the divine image in a river or a lake is the same for both the Roman and the German goddess. The conformity may indeed have been strong; still it is possible that Tacitus has lent some details from the Roman cult to the German one. Then Nerthus may have been a male deity whose cult was celebrated by solemnities of which a female divinity had her share too; if this goddess was the Earth, then a name as f. i. *Erþö could very easily have been confused with the name *Neru- of her male counterpart, who in consequence was considered as a female divinity by the informants of Tacitus 84).
But I will not insist upon this side of the problem. For my purpose it is enough to point out the existence of a god Nerthus or Njörðr whose name is formed in quite the same way as Óðr and Ullr. If there had existed a longer name of this god, just as Óðinn corresponds to Óðr and Ullinn to Ulir, then we might expect a word *Nerþanaz which would have been in Old Norse * Nirðinn. This name, however, is unknown; but there is the name of a female deity which seems to belong to this same group of words. The skalds use in the kennings for "woman" sometimes the name Njörun which presupposes an older form *Neranö, a form related to the root * ner- (or even neru-) in the same way as the masculine word Ullinn to [38] *wulþu-. Then Njorun is derived from the originally shorter form *neru- and it is quite probable that it is a name for the earthgoddess; we may even add: here we possibly have the Scandinavian form of the goddess that Tacitus compared with the Terra Mater 85).
I wish to leave this dangerous province of mythological etymology and return to a more solid basis. The importance of the names Óðr, Ullr and Njorðr with regard to their form seems to me not fully appreciated by scholars of Teutonic mythology. The correspondence between them in having the same suffix -tu can not be fortuitous; on the contrary it is a strong proof in favour of the opinion that these three divine names belong together and that the divinities, who bear these names, were of the same kind in their relation to man. It is here not the place to discuss, the startling fact, that these divinities have names of such an abstract character; it will now be sufficient to consider the formation with the suffix -þu and the interrelation between the names Oðr, Ullr and Njörðr as a proof of the high antiquity of the figure of Oðr and as the formation of Oðinn belongs to a period which lies before the historical times as well, I see no reason why this god should have been a later development in the Old Norse religious system.

De Vries från http://www.northvegr.org/lore/devries/006.php

det ända jag vet är att det står om nån nerthus-tyr i sagan om isfolket…

var ett tagsen man läste böckerna så kommer inte riktigt i håg var det var för typ ;)

nån som vet??