Jag tror snarare att det är så att du öppnar dina sinnen genom att intressera dig av det andliga. Jag tror också att du kan få livligare fantasi genom att du får upp ögonen för vad som finns runt dig. Förmodligen är det inget du behöver vara rädd för och jag tror inte alls på att det är någon som försöker straffa dig.

Om du tycker att det känns obehagligt finns det en uppsjö av olika skyddsamuletter, örter och ritualer. Du skulle till exempel kunna rita pentagram i alla fönster, samtidigt som du ber om skydd. Du skulle kunna gå runt i huset och rita en torshammare i luften.

Fläder och en är växter som kan användas för skydd.

Om du har en kristen bakgrund skulle du kunna använda en bibel och Jesus namn… det hela beror lite på vilken tradition du vill använda dig av. Först och främst bör du kanske hitta metoder för att komma över rädslan - som du säger själv är du rädd för själva rädslan, och den kommer nog bara skapa mer problem om du smiter från den nu. Bättre att möta den, om du känner att du klarar det. Ha gärna en mer erfaren person med dig, som du kan prata med och som kan hjälpa dig med din rädsla.

Tack så mycket för ett så snabbt svar!!

hej.jag får en känsla av att dina kanaler är vidöppna.du kan blunda och visualisera en mur runt dej.eller tänka på en spiral som går från kronchakrat som borrar sej ner hela vägen till dina fötter,gräv lite med fötterna så att du blir jordad.det funkar på mej.kram

Suze, jag håller med om vad Delvoriah skrev. Jag ska säga dig att jag känner igen detta med att känna sig rädd och tro att man blir "straffad" för att ha börjat intressera sig för häxkonst och wicca, jag kände sådär i början också!

Jag fick för mig en massa olika saker och trodde att bara för att jag var inne på häxkonst och wicca så innebar det dåliga saker. För mig var detta gamla tankar om skuld och skam som kom från min uppväxt och från en tro på en dömande Gud.

Vet du, för mig var det så att jag hade mycket gamla ingrodda rädslor jag behövde ta itu med och det var också något jag fick lära mig av min mentor; att möta sina rädslor och kunna hantera dem är a och o när man vill leva som häxa.

Vi kan skapa väldigt mycket med våra rädslor, dels kan vi dra till oss andra negativa energier men också; vi kan skapa egna negativa upplevelser själva genom våra rädslor. Det som kallas hjärnspöken och dessa kan upplevas som mycket påtagliga och verkliga. Vi ger dem näring med våra rädda tankar och fantasier om det ena och andra.

Nu säger jag inte att det är så i ditt fall, men jag vet att det är vanligt att vi gör så när vi har mycket rädslor i oss. Vi kan bli väldigt vidskepliga. :-)

Sen så är det också så att när vi börjar öppna upp så upplever vi förstås mer av verkligheten, av andra dimensioner. Och det är därför det är så viktigt att möta sina rädslor kring detta, så man kan skilja det ena från det andra.

Glömde också säga; att det är viktigt att hålla sig jordad som sannixan skrev. Jorda dig ordentligt innan du möter dina rädslor också, så du inte far iväg i dina tankegångar (luftelementet).

Jordandet är alltid det första i all magi och det handlar inte bara om visualiseringsövningar utan också om att faktiskt vara närvarande här och nu.

Spendera tid i naturen, gräv med händerna i jorden och känn doften, känn vinden mot ditt ansikte, bada med fötterna i en bäck, osv. Gör sånt som får dig jordad.

sätt dej vid ett träd och meditera,tag in allt vad naturen kan ge dej.

Tack så jätte mycket för alla bra svar!!

Ni är verkligen hjälpsamma här på Häxor.iFokus. <3

om man hjälper andra så hör kosmos oss.lycka till i livet.

#7 Varsågod från mig, hoppas allt löser sig för dig. (oväntat rim)  :-)

tror det kan vara för att du lägger märke till det mer?

oj, någon hade redan skrivit en tydligare förklaring av det jag skrev

Arbetar man med mycket magi, läser och ser efter, övar sina sinnen, så tenderar man att bli lite av en ljuslykta i mörkret för andar som strövar omkring. Man kan mycket väl dra åt sig det ena och det andra. Speciellt när du blir rädd eller nervös, då blir man svagare och lätt att hitta.

Rädslan måste man vänja sig av med, man måste byta ut den mot styrka. Tvinga dig själv att gå i mörka skogar ensam, eller att utmana de som spökar. Tänk på ett ögonblick i ditt liv när du var som starkast, minns styrkan och plocka fram den. Själv när jag kände rädslan rycka och slita i kroppen under intensiva cirklar eller när man var ensam mot något läskigt och farligt, då tänkte jag på när jag födde mitt barn - hur skitstark och tuff jag var då. 'jag som har fött barn och gått igenom tusen lidanden, kan väl ändå inte knäckas av det här' och så växte jag och blev stor, och då skrämdes alla fulingar iväg.

Rädslan är en stor sak som man möter, som man måste ta sig förbi. Är man inte rädd kan man tänka istället, samla styrka och makt inuti sig själv. Man lär sig när man bör vara rädd och inte, när rädslan är befogad eller inbillad.

Spökar det hemma hos dig, tveka inte att jaga efter spöket med kvasten och sopa ut det genom dörren, vill man vara ifred ska man väl få vara det!

Man kan också fejka auktoritet och tuffhet om man inte känner att man har den inuti sig, agerar du ut och säger 'ut ur mitt hus, spöken!' och jagar efter dem fastän du är skiträdd inuti… kommer du vara mindre rädd nästa gång. För då har du kommit över ett hinder.

#1

Hej!

Tänker att du redan har fått många kloka svar, men vill ändå ge ytterligare ett svar.

Du har funderingar på att ändra på viktiga saker i ditt liv. Att byta andlig väg är ett stort steg, även om det är ett litet kliv. Ett sånt ställningstagande kan i sej själv skapa en viss oro. Det kan vara det som skapar rädslan.

Plötsligt ser du nya och oväntade saker, som du kanske inte ens har ord för. Det kan vara ganska skrämmande. Är det ditt beslut som skrämmer, är det något obekant fenomen eller är det nåt som är en upprepning av gamla rädslor? Egentligen är det ju bara du själv som kan svara på varifrån rädslan kommer.

Huruvida "det verkligen är nåt som händer" eller om du inbillar dej… Det som händer dej i ditt liv, det är ju nåt som händer på riktigt. Om  jag får en spark på benet så gör det ont. Spelar det nån roll om det är en människa eller ett "spöke" som sparkat? Ont gör det i vilket fall som.

Sedan tror jag mycket på att utföra handlingar för att hjälpa till. Bra exempel på vad du kan göra har redan beskrivits i tidigare inlägg.