…men i vattnet bor även hennes sedan länge, svorne fiende: sumptrollet.

Sumptrollet avundas henne kunskaperna om eld och hur man kan frammana den, med trollverktyg och formler.

Hans stora kraft ligger i att minska eller öka vattennivån.

Några trodde sig veta att han samverkade med månen och hennes tjänarinnor, men själv vägrade han att yppa någonting om denna sin stora hemlighet.

Han visste att den dagen som hon åter skulle visa sig här igen, skulle det bli en maktkamp som skulle inkludera de flesta av markernas rådare och väsen.

Han vädrade med sitt platta luktorgan och tyckte sig känna förändringens vind blåsa, i den oroväckande rök-vinden som blåste från nordost….

Det blev ingen maktkamp alls. Det åskade något fruktansvärt, sumptrollet var inte så klok så att han förstod att kliva upp ur vattnet…röken han kände var ett åsknedslag i mossen…nästa nedslag blev hans öde…

Åskröken kröp som en orm över nejden och stack med sin doft i den mjuka mossan, mjukt mjukt, slingrig fukt, här finns bo för mig.

Då såg den rykande åskan den gamla rotvältan - och drabbades omedelbart av en blixtrande kärlek. Med ett fräs skapade han aska och asklut av björkkvistarna på marken, och sänkte sig sedan bubblande och rykande över kvistarna - av denna asklut skulle hon kunna reda ut håret, och då skulle de kunna vara tillsammans för alltid, vilken gåva!