En återkommande dröm sedan jag var barn.
Jag har haft denna drömmen sen jag var ett litet barn. Så länge jag kommer ihåg har drömmen alltid funnits där. I drömmen befinner jag mig i en gammaldags stenkorridor med stengolv. Korridoren är inte nybyggd utan den ser väldigt härdad ut, inte ett modernt verk alltså. Golvet är av ojämna stenar, dock är det relativt plant. På väggarna hänger det gamla ljusstakar med vita ljus. Ljusstakarna ser mörka ut med fläckar på dem. Jag kommer inte ihåg hur taket ser ut, hur mycket än jag försöker komma ihåg det.
Jag har förändrats i drömmen genom åren. Mina kläder och mina händer förändras genom åren.
Jag har en jätte dålig uppfattning om hur lång korridoren är men i slutet av korridoren dyker en man upp. Först står han bara vänd mot mig med bruna och svarta kläder. Jag kommer ihåg drömmen som det hände igår vilket förmodligen beror på att jag drömt den så många nätter. Jag drömmer aldrig den under dagen utan bara när jag ligger och sover i sängen på natten.
I alla fall.
Efter en stund börjar mannen röra sig mot mig och jag går mot honom. Jag är rädd, det vet jag men något drar mig till honom. Han påminner mig om någon, det är något i sättet hur han går men jag vet inte vad.
Men när vi närmar oss känner jag hur något pressar mig tillbaka, som ett magnetiskt fält. Jag ser hur det pressar honom tillbaka också och han kommer inte fram. Han är frustrerad och arg och börjar slå runt sig och han gräver i luften för att komma fram men han når inte mig. Jag blir ännu räddare och börjar backa. Ibland ramlar han ner på marken och ser helt förstörd ut men jag är fortfarande rädd för honom.
Där slutar drömmen.
Mannens ansikte är utsuddat, liksom han håller ett manipulerande glas framför. Hans händer är normalvita och hans hår är svartbrunt. Jag får ingen känsla av direkt skönhet hos honom utan det är en utstrålning han har som drar mig.
Någon som förstår detta? Jag har pratat med en psykolog om det och hon förstår inte utan tror att det är en saknad mansfigur i mitt liv men sen jag har haft den så länge jag kan minnas tror jag inte att detta är fallet. När jag vaknar upp och har haft drömmen känns det som jag inte har fått någon sömn alls utan det känns som drömmen har tagit all energin från mig,
Jag har också haft återkommande drömmar och som flera redan har sagt här (i andra dröm-trådar) så är det du själv som bär svaren inom dig.
Om jag skulle försöka mig på en tolkning, så befinner du dig på en isolerad, dåligt upplyst plats, med en varelse som både lockar och skrämmer, Du åldras genom åren, men minnena är de samma.
Har du varit på denna plats, träffat denna varelse "på riktigt", när du var riktigt, riktigt liten?
Dvs. det baserar sig på en upplevd händelse, men varför inga dörrar, varför ingen väg ut? vad väcker det i dig? känslomässigt, att det inte finns någon väg ut, är det kanske oväsentlig och det istället är hans frustration av att inte nå fram till dig som är det väsentliga?
Varför är då hans känslor så viktiga?
Jag har aldrig varit på detta ställe i mitt liv. Det känns som jag känner denna personen och jag på något sätt älskat honom. Jag vet inte, det är så snurrigt.
Jag tycker synd om mannen och en del av mig vill trösta honom.
gör det då, nästa gång som du drömmer den, ta dig fram till honom och trösta honom och se vad som händer.
men om det är så att du är rädd, så kan du ju ha med dig ett "vapen" eller försvar, när du närmar dig honom
Men jag kommer inte fram till honom. Där är något som hindrar mig från att närna honom. Som ett magnetiskt fält.
vad för slags "verktyg/vapen" tror du, kan forcera detta fältet?
inget verktyg. Det är oigenomkommligt.
har du tagit med andliga verktyg i beräkningen då?
Det är intressant det lightseeker skriver.
När jag själv råkar ut för obehagliga drömmar, hot eller liknande, svåra situationer, så brukar jag ställa till med ett jäkla liv. Jag drar cirklar och trummar och ropar, jag driver ut de onda andarna i drömmen och får dem att hålla sig långt borta. Ditt vapen i detta fallet skulle kunna vara din vilja, din röst och din kropp, ropa till mannen, stampa i golvet, ropa på hjälp från ev. hjälpandar. Ta kontroll över dig själv och din dröm.
Upplever du att du har kontroll i drömmen? Är det främst han som har svårt att nå dig, eller är det mest du som har frustration över barriären? Skyddar den eller hindrar?
spindelfot, medarbetare på Druid & Shaman och Häxor ifokus
Jag känner att den både skyddar mig och hindrar. En del av mig vill nå fram till mannen. Jag blir så irreterad för djupt inom mig vet jag vem mannen är. Men det är som ett minne från en dröm mer. Så jag drömmer om mannen som jag kommer ihåg från en dröm. Haha, låter kanske lite udda.
Jag har någorlunda kontroll i drömmen. Det är som jag upplever det och när jag vaknar har jag inte sovit alls mycket. Drömmen tar min energi.
Något jag har funderat på. Det kan inte vara någon som försöker ta kontakt med mig? Någon från ett annat liv?
Så intressant med drömmar. Skulle precis skriva om nattens eskapader när jag hittade detta inlägg.
I natt har varit en orolig natt. Först drömde jag att jag hade ett xtra öra plus en annan utväxt nedanför. Mitt riktiga öra var förtorkat och dött. Jag skulle bli tvungen att operera. Så befann jag mig på ett sjukhus tillsammans med en gammal vän, död sedan ett par år. Vi låg på samma sal.Det var en gynavd. och jag blödde massor. Jag skulle träffa en läkare men ingen kom. Där var flera rum. Jag blödde igenom allt och fick låna kläder av min kompis. I byxorna satt fullt av svarta lappar.
Där började en ny dröm och det var min livskamrat som befann sig på ett hotell i Egypten och förlustade sig med en ung kvinna i tjugo års åldern. Jag vaknade med tung huvudvärk och konstig känsla i kroppen.
Då jag tror att det undermedvetna talar i drömmarna tänker jag hela tiden på vad detta kan betyda. Vad tror ni vänner?
Starta ny diskussion